Jag klarade anställningstesterna till brandman hösten 2002 och den 1 mars 2003 gick jag med i BRF. Fick i tidig ålder till mig att vara med i facket, det skulle man vara. Så jag har varit med i Kommunal, f.d Lärarförbundet och nu är jag är med i Unionen och självklart BRF.
Jag har också alltid varit ansluten till A-kassan ifall jag skulle bli arbetslös vilket jag också har varit men enbart under en kort period. Dessa olika facktillhörigheter baseras ju på mina olika anställningar genom åren och det är var och ens rättighet vilket fack man vill tillhöra eller inte. För mig var det helt självklart att tillhöra BRF som enbart arbetar med räddningstjänstfrågor, stora som små, samt att mina kollegor var med i BRF.
Jag har alltid haft stor respekt för de som arbetar fackligt och verkligen bryr sig om sina medlemmar, anställningsvillkor samt arbetsmiljön. Därför är det riktigt kul och framförallt viktigt att BRF aldrig haft fler lokala avdelningar och ideella krafter än vad vi har idag. Dessa krafter ska vi ta vara på, de är oerhört viktiga för BRF nu men också för framtiden. Ett stort tack till er alla som lägger ner ett stort och viktigt arbete!!
Därför är det riktigt kul och framförallt viktigt att BRF aldrig haft fler lokala avdelningar och ideella krafter än vad vi har idag.
Många av våra medlemmar uppskattar så klart vårat arbete. Sen har vi tyvärr de som inte alls tycker att facket gör ett bra arbete och kanske till och med tycker att facket gör saker och ting sämre. Jodå, jag har stött på de också, inte så många, gudskelov.
Nu när vi gått in i centrala avtalsförhandlingar för deltidarna så har redan negativa och ironiska kommentarer börjat att trilla in, tex via sociala medier. Och det är tydligt att en del individer inte har något filter för de glömmer att tänka efter när de skriver. Eller så vill de göra sig roliga på andras bekostnad. De som inte har detta filter är oftast de som inte arbetar ideellt och kanske inte heller är fackligt anslutna. BRF tål kritik men den ska vara konstruktiv, genomtänkt och baserad på fakta, inte känslor.
Jag har skrivit om detta förr och senast efter RiB 22, jag var den som tog emot samtal och mail från besvikna. Jag ringde också upp ett flertal medlemmar för att förklara varför vi skrev under RiB 22. Få vet hur en central kollektivavtalsförhandling går till men efter min förklaring så stannade flertalet kvar i BRF. Det är en lång process innan, under och många saker att ta hänsyn till. Men det som måste stå som en självklarhet är att inställningen inför en avtalsförhandling är att det ska bli bättre för våra medlemmar, inte sämre. Blev då RiB 22 bättre, ja det blev det och inställningen är att RiB 24 ska bli ännu bättre.
Sen har vi detta om information kring förhandlingar som också en del tycker och tänker om. BRF väger noga vad vi kan och ska lägga ut kring förhandlingarna. Det är också skillnad på vad vi informerar till våra medlemmar kontra de sociala medierna. Med det sagt så är det fullt fokus på RiB 24 och allt annat, också…
Jag avslutade min spalt i senaste numret med att skriva om en kommun där det samlades ihop namnunderskrifter för att få genom en folkomröstning som skulle rädda kvar en brandstation. Detta skulle bestämmas i kommunfullmäktige och med minsta möjliga marginal, en röst, så blev beslutet att ingen folkomröstning skulle äga rum. Detta till stor del baserat på att frågan om stationens varande eller inte ska hanteras av räddningstjänstförbundet som redan beslutat om en nedläggning. Kommer beslutet att överklagas, vem vet?
Ta hand om er!
Magnus Krantz
Här blir du medlem i BRF!
Fler texter av Magnus Krantz hittar du här.
