Suicid och Psykisk ohälsa orsakar stort mänskligt lidande, konsekvenserna är både individuella och samhällsekonomiska. Men för att kunna arbeta effektivt med suicid behöver räddningstjänsten mer resurser och utbildning.
Arbetet med psykisk ohälsa och suicidprevention kan delas in i tre faser, ett förebyggande och främjande arbete, ett akut operativt samt ett efterföljande arbete. Det varierar stort i hur räddningstjänsternaorganiserar arbetet med psykisk ohälsa och suicid. De tre faserna prioriteras och resurssätts olika, den gemensamma punkten är ett ansvar för den akuta utryckande verksamheten.
Det operativa arbetet
Det varierar i hur ofta räddningstjänsten åker på akuta insatser, vilka larm de åker på samt hur det operativa arbetet och samarbetet bedrivs på plats. När det saknas rutiner så finns det två återkommande arbetssätt gällande den akuta utryckande verksamheten. Är det en akut händelse och vapen inblandat så går oftast larm från SOS Alarm till polisen. Har personen skadat sig eller om man vet att läkemedel är inblandat så går larmet till ambulans.
Räddningstjänsten får larmet vid vad man eventuellt kan beskriva som”övriga” fall, men det beror också på vilken information som nått larmcentralen.
Vid mindre tydliga händelser larmas samtliga organisationer ut, då sker kommunikationen via Rakel på vägen till platsen. En oskriven regel är att ”först på plats räddar liv”.
RIB först på plats
RIB-stationer på glesbygden får ofta åka ut på i väntan på ambulans, IVPA, då polis och ambulans har längre till händelsen eller olycksplatsen. RIB-stationerna är mer utspridda och kan därför ofta vara först på plats. Det ställer krav på RIB-personalen att ta det första samtalet med personen. Det kan ibland innebära långa väntetider innan en ambulans eller polis anländer samtidigt som avståndet till akutpsykiatriskt stöd är långt.
RIB-personalen har inte alltid rätt utbildning för att känna sig trygga i situationerna. Att verka i ett litet samhälle där man själv bor så kommer man närmare händelserna, i princip ”alla känner alla”. Den positionen kan innebära en utsatthet och ett större ansvar än hos personal som jobbar heltid i räddningstjänst i de större städerna.
Utbildning i de mjuka frågorna
Nio av tio organisationer har eller har haft utbildningsinsatser kopplat till förebyggande och operativa insatser. Samtliga organisationer noterar dock att det saknas krav, tydlighet och styrning när det gäller utbildningens grad och omfattning.
Akut omhändertagande av suicidnära person, AOSP, är den utbildning som de flesta organisationer väljer. Storstockholms brandförsvar har integrerat utbildningen fullt ut i sin verksamhetsplanering och har en plan för utbildning av personal inom AOSP. De har även utbildning av instruktörer så att organisationen kan vara självförsörjande när det gäller kompetensbehov inom området.
Kommunerna måste skjuta till resurser
Hur räddningstjänsten är organiserad och hur arbetet med psykisk ohälsa bedrivs i de olika verksamheterna varierar. MSB genomförde en undersökning som visar tydligt att de kommuner som ger resurser till räddningstjänsten i arbetet med suicid kan arbeta både långsiktigt och omfattande. I de kommuner som har dragit in resurserna hamnar arbetet med suicid på tillbakagång. Bra resurssättning ligger till grund för omfattande mjuka insatser med både ett förebyggande samt ett efterföljande arbete.
Det går även att se god utveckling vid de räddningstjänster som anställt personer med tex psykiatri eller sjuksköterskekompetens. Personlig drivkraft är positivt men inte tillräckligt för långsiktigt och strategiskt arbete för att tillgodose behovet som finns inom området.
Positiv utveckling men mycket kvar
På Suicid Zeros hemsida får vi veta att antalet kommuner som kan anses ha goda insatser mot självmord ökar kraftigt från 10 kommuner 2022, till 75 kommuner 2024.
Dock återstår mycket arbete. Suicide Zeros generalsekreterare Rickard Bracken säger:
– Att 75 kommuner kan anses ha goda insatser mot självmord är glädjande men absolut inget slutmål. Däremot kan det här beskedet ses som en bra grund att ta avstamp från. Utvecklingen är positiv, men från en låg nivå. Nu kan vi förhoppningsvis börja göra skillnad på allvar och jag sträcker ut en hand till landets kommuner att jobba tillsammans med oss.
Viktigt att arbeta internt
Att våga prata och ta sig tid att lyssna. Det kan vara svårt att berätta hur man mår, det kan kännas som att blotta en öm punkt. Ett öppet samtalsklimat på arbetsplatsen främjar den psykiska hälsan. När alla samtalsämnen är okey blir det lättare att spontant erkänna sig nere eller fast i en mentalt negativ spiral.
Man kan också anordna samtalsgrupper vid givna tidpunkter, ha olika ämnen på en lista som ska diskuteras. Det blir som en arena där det är tillåtet att prata om det egna måendet eller om någon sett att någon annan i laget förändras.
Fredric Persson
Källa: MSB, Suizid Zero
Firefighters
