ETT NYTT SÄKERHETSLÄGE Johan Persson reflekterar över att vi lever i en osäker tid. Den vardag som under lång tid varit förhållandevis lugn och trygg kan numera upplevas oförutsägbar och skrämmande.
Rådande världsläge gör att vi påverkas på flera olika sätt. Allt från förändrade rutiner till ökad vaksamhet och mer misstänkliggörande. Den räddningstjänst som under många år byggts upp med syfte att rädda liv, egendom och miljö vid ”standardolyckor” skall nu hantera förändrade hotbilder. Detta ställer höga krav på räddningstjänsterna och framför allt på deltidssidan. Helt plötsligt skall en ”deltidare” gå från att släcka bränder, agera vid en trafikolycka eller åka på sjukvårdslarm till att hantera raserade byggnader, identifiera o-exploderad ammunition eller söka efter liv i stormskadad skog. Det är många som känner sig obekväma i dessa nya uppdrag då det kanske skiljer sig markant från det man än gång i tiden fick som ingångsvärden nar man tog anställning som deltidsbrandman.
Kunskap som måste delas
De som arbetar som heltidare har en stor fördel gällande detta – de har större möjligheter att lära sig nya arbetsmoment tack vare förläggningen av övningstid under ordinarie skifttjänstgöring. Detta är oerhört viktigt att ta vara på och den kompetens som byggs upp behöver sedan förmedlas över till deltidssidan. Utmaningen med denna kompetensöverföring är att det finns en starkt rotad och i avtal reglerad begränsning i hur mycket tid en deltidsanställd förväntas att lägga på sin fritid för att bibehålla sin kompetens. Om det sedan läggs på nya kompetenskrav kräver detta mer övningstid för att både skaffa sig den nya kompetensen samt att bibehålla det man redan förväntas kunna. När sedan löneutvecklingen inom RIB-avtalet är skrämmande låg är det ytterligare en utmaning för att behålla befintlig personal samtidigt som vi måste locka till oss nya kollegor för att möta just framtidens utmaningar.
Nya och förändrade arbetsmetoder kräver riskbedömningar innan arbetet kan påbörjas. Detta för att arbetet skall kunna ske på ett så säkert sätt som möjligt. Här brister det ofta och både utrustning och nya arbetsmetoder tas i drift innan personalen hunnit sätta sig in i hur man kan arbeta tillräckligt säkert.
Vems är då ansvaret?
Arbetsmiljöarbetet är ett delat ansvar mellan alla arbetstagare och arbetsgivaren på en arbetsplats. Arbetsgivaren skall säkerställa att arbetet kan utföras riskfritt och arbetstagaren är skyldig att följa riktlinjer och skyddsföreskrifter. Hur enkelt som helst – eller?
Utan rätt utförd riskbedömning riskerar vi hamna i situationer som i värsta fall kan mynna ut i allvarliga skador eller dödsfall. Blickar vi då tillbaka till inledningen av denna reflektion inser vi att kravbilden som ställs på både arbetsgivare och arbetstagare är mycket stor och krävande! Här måste samtliga berörda på en arbetsplats bidra aktivt för att arbetsmiljöarbetet skall lyckas. Att misslyckas är inte ett alternativ! Ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete är grunden till en säker arbetsplats. Vare sig det gäller cancerrisker, fysiska skador, psykisk ohälsa eller andra arbetsrelaterade sjukdomar måste vi göra allt vi kan för att förebygga ohälsa.
I en rättegång döms ofta den som är skyldig och får betala böter eller avtjäna sitt straff men alla inblandade tvingas leva med följderna av en tragisk olycka. Därför skall vi tillsammans göra allt vi kan för att lyckas med arbetsmiljöarbetet.
Ta hand om er och varandra där ute i verkligheten och kom ihåg att alla skall med hem!
Johan Persson
Kolla fler krönikor av Johan Persson här!
Gå med i Brandfacket idag!
