Ett avtal präglat av otydlighet – nu har Arbetsdomstolen sagt sitt

Under tre dagar i mars var jag i Arbetsdomstolen (AD) och följde målet gällande tolkningen av SAP-R, den särskilda avtalspensionen för räddningstjänsten. Det var fackförbundet Ledarna och Räddningstjänsten Storgöteborg (RSG) som möttes, efter att de förstnämnda stämt RSG för avtalsbrott.

Den huvudsakliga frågan i målet var om tolv arbetstagare hos RSG, som alla innehar olika ledningsbefattningar, har tjänstgjort i utryckningsstyrka och därmed har rätt till SAP-R. De berörda medarbetarna är eller har varit anställda som insatsledare, regionala insatsledare, vakthavande befäl eller larm- och ledningsbefäl.

Hela Räddningstjänstsverige har väntat på att detta mål ska avgöras, eftersom det gjorts så många olika tolkningar kring om ovan nämnda befattningar ska omfattas av SAP-R eller inte. Nu har Arbetsdomstolen sagt sitt och avkunnat en dom som går till arbetsgivarens fördel. Men hur kom man fram till det?

Under förhandlingarna lade båda parter fram sina argument och hörde flera vittnen. De närvarande fick lyssna till en genomgång av avtalshistorien fram till idag, men också till hur parterna anser att SAP-R ska tolkas, vilka som omfattas och vad som egentligen ligger till grund för reglerna. Frågan är dock om det över huvud taget finns någon partsgemensam fakta att luta sig mot. I avtalet står följande om vem som ska omfattas:

”En arbetstagare med anställning inom räddningstjänsten med huvudsaklig tjänstgöring i utryckningsstyrka har rätt till särskild avtalspension.”

Men vem är det egentligen i praktiken? Utifrån det senaste avtalet, som började gälla den 1 januari 2023, finns det inga partsgemensamma kommentarer eller redogörelsetexter. Konsekvensen har blivit att arbetsgivarna runtom i landet gör helt olika i frågan – och det var just därför det här ärendet till slut landade i Arbetsdomstolen.

Även om det saknas en gemensam partsavsikt, finns det en faktor som kan ha varit avgörande för hur arbetsgivarna agerat. SKR/Sobona gav nämligen ut ett cirkulär om hur de ser på avtalet och vem som ska omfattas. Detta cirkulär var helt ensidigt utgivet och enligt vittnesmålen fick arbetstagarparterna inte ens se det innan det skickades ut. Cirkuläret innehåller visserligen ingen rekommendation till beslut, men det slår fast att de som arbetar med ”det tunga arbetet” ska omfattas av SAP-R. Hur man kom fram till den slutsatsen, och vad som faktiskt definierar ett tungt arbete, om det är fysiskt, psykiskt eller en kombination, är oklart.

Begreppet utryckningsstyrka fick också stor uppmärksamhet. Arbetsgivarparten lade stor vikt vid vad begreppet faktiskt står för och då enligt en ordalydelse utifrån Svenska Akademins ordlista. Denna ordalydelse refererade även AD till i sin dom och domstolen ansåg att formuleringen är mer förenlig med brandmän och styrkeledare än med de övriga ledningsbefattningarna.

Som ni kanske märker präglas avtalet av en otydlighet som öppnar för tolkningar, vilket även Arbetsdomstolen konstaterar i domen:

”Arbetsdomstolen konstaterar därmed att det inte har visats någon gemensam partsavsikt eller partspraxis som kan ge ledning i hur de centrala kollektivavtalsbestämmelserna ska tolkas. Tolkningen får därför göras utifrån ordalydelsen och avtalets bakgrund.”

Min spontana reflektion efter dessa tre dagar är att det här målet kunde ha gått åt vilket håll som helst, just eftersom man inte klargjorde tillräckligt tydligt i avtalsförhandlingarna vem som faktiskt ska omfattas. Domstolens beslut blev till sist att endast brandmän och styrkeledare hos RSG – och alltså inte de aktuella ledningsbefattningarna i målet – ska anses tjänstgöra i utryckningsstyrka enligt kollektivavtalet för SAP-R. Domstolen grundade detta dels på utredningen om avtalets bakgrund och syfte, dels på en ren tolkning av ordalydelsen.

I målet lyftes även det tillägg på 12 % till tjänstepensionen som finns med i den senaste avtalslösningen. Det är ett tillägg man kan få om man väljer att skjuta upp sin SAP-R med ett år i taget. Men även här ser vi utspridda tolkningar. Vissa arbetsgivare ser det som en självklarhet att erbjuda tillägget för att få behålla värdefull kompetens och erfarenhet i sin organisation. Andra räddningstjänster väljer själva ut vem som ska få det och vem som blir utan. Här uppstår återigen en otydlighet. Det står skrivet att man har rätt att träffa en överenskommelse, men det finns ingen förklarande partsavsikt om vad det innebär i praktiken. Ingen partsavsikt betyder fri tolkning – och i slutändan drabbar det arbetstagarna, våra medlemmar.

Vad blir då konsekvenserna av den här domen? Jag tror till exempel att dagens styrkeledare kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de söker en ledig tjänst som insatsledare, om det innebär att de förlorar sin SAP-R. Samtidigt kan de ju ha en klok och eftertänksam arbetsgivare som erbjuder en annan form av pensionsöverenskommelse, vilket faktiskt är fullt tillåtet även efter AD:s dom. De arbetsgivarna kommer förmodligen också att erbjuda de 12 % i tillägg för att lyckas behålla sin personal.

Tyvärr måste det konstateras att avtalslösningen från 2023 har misslyckats med att ha räddningstjänstens bästa för ögonen. Man skulle ha kommit överens om övergångsbestämmelser för den befintliga personal som omfattas av SAP-R, så att vi hade kunnat behålla kompetensen oavsett befattning. Framtiden får utvisa hur det här landar, men det står helt klart att frågan kommer att hanteras olika runtom i landet. Och ärligt talat – finns det egentligen någon vinnare i det här?

Trevlig sommar!
Magnus

Bli medlem i Brandmännens Riksförbund här!
Mer att läsa av Magnus Krantz här!