Riskbedömning under höjd beredskap

Mitt under arbetet med att författa denna artikel, som var tänkt att fokusera på riskbedömningar vid tillfällen som vi inte är vana vid, nås vi av det fruktansvärda beskedet. En blåljuskollega har mist sitt liv under pågående insats. En oerhört tragisk händelse där en besättning på en ambulans svarar på ett rop om hjälp men själva blir utsatta för dödligt våld. 

En händelse som inte borde kunna inträffa. Mina tankar går till de sörjande, familjen, kollegorna, vännerna och alla som inte lägre får ha denna eldsjäl i sina liv. Jag känner och lider verkligen med er! 

Här skulle jag egentligen vilja sluta skriva och i stället stanna upp och reflektera över livet och vad som är viktigt. Men en sådan här händelse får inte glömmas bort! Den får inte upprepas och allt som kan göras måste göras – till den bortgångnes minne. Annars känns allt så meningslöst.

Denna händelse belyser behovet av samverkande mellan myndigheter, möjligheterna att kunna flagga olika adresser eller individer så att vi får fram rätt resurser tidigt samt det stora behovet av en fungerande psykiatri som kan ge behövande den vård som efterfrågas. Hade något av detta fungerat i samband med denna tragiska händelse hade förhoppningsvis larmet slutat helt annorlunda. Då kunde patienten fått vård, personalen kommit hem till sina familjer efter avslutat arbetspass och vi blåljusorganisationer hade sluppit flagga på halv stång och stå i givakt utanför ambulansstationer, polisstationer, brandstationer, sjöräddningsstationer och så vidare för att hedra vår kollega. 

Samtidigt som jag är ledsen och bedrövad är jag innerligt förbannad över att vi ens skall behöva tänka tanken på att en kollega inte får komma hem igen. Att medarbetare skall behöva gråta, sörja och stötta varandra på samma gång. Att vi skall behöva minnas en kär vän i stället för att kunna fortsätta framtiden tillsammans. Oavsett vilken blåljusorganisation man tillhör och var i landet man bor är vi en och samma familj. 

Samverkan över gränser – en nyckel till trygghet

Med en annan riskbedömning i Nordanstig hade kanske händelseutvecklingen blivit annorlunda. Jag skriver kanske då jag inte har någon som helst kunskap om hur det såg ut på platsen eller hur arbetsmiljöarbetet är delegerat och så vidare. Viktigt är att vi lär oss av historien och minimerar risken för att något liknande skall kunna inträffa igen.

Inom Brandmännens riksförbund har vi i många år påtalat vikten av fungerande organisationer, samarbeten över gränserna och möjligheterna samt behovet av ett starkt civilförsvar. Tillsammans med övriga blåljusorganisationer skapar vi trygghet och bygger upp den förmåga som efterfrågas vid alla möjliga typer av olyckor. Kedjan får aldrig brista utan måste underhållas för att skapa rätt förutsättningar. Det är dags att sluta upp med nedmonteringen av den svenska beredskapen! Det är dags att lyssna på de som räddar dig när du behöver hjälpen!

Kunskap som aldrig borde behövas.

I en välmående organisation finns det rutiner, instruktioner, utbildade medarbetare och korrekt skyddsutrustning. Riskobservationer, tillbud och olyckor rapporteras in och hanteras med lämpliga åtgärder som blir utförda enligt prioriteringar. De risker som uppstår vid olycksplatser, dagligt arbete, övningar och utbildningar är förutsedda och följden blir att konsekvenserna av en händelse blir minimala. Fungerar det så på din arbetsplats? Visst vore det fantastiskt om så var fallet? Tyvärr har räddningstjänsterna i Sverige under lång tid halkat efter i utvecklingen på grund av långa perioder med nedskärningar, bristfälliga riskbedömningar och kamp om medel där skola vård och omsorg oftast får tilldelningen i stället. Självklart skall dessa ha de resurser de behöver men räddningstjänsterna skall inte behöva konkurrera om samma medel. 

Vi står inför en världslägesanpassning som vi inte varit med om sedan 1930-talet. Det en gång så starka civilförsvaret skall byggas upp igen med nya hotbilder, utrustningar och arbetsmetoder. Den brandman som under många år kunnat fokusera på olika typer av standardolyckor såsom trafikolyckor, brand i byggnad eller sjukdomsfall skall nu leta överlevande i raserade hus, kunna avgöra om en drönare har sprängkraft eller är en blindgångare, på ett säkert sätt framföra räddningsfordon på vägar som är kraftigt skadade av naturens krafter eller bombers påverkan. Hur förbereder vi vår organisation inför detta?

Helst av allt vill nog de flesta bara blunda, hålla för öronen och vänta på att mardrömmen är över för att sedan kunna återgå till våra normala liv. Man kan ju tycka att människan vid det här laget borde ha lärt sig att det är lättare att leva i fred och välmående än ofred och oroliga tider. Det tråkiga är att våra räddningstjänster nu tvingas att ta fram rutiner som motsvarar behoven av en ändrad världslägesbild. Förhoppningsvis kommer vi aldrig behöva använda den kunskapen, de rutinerna eller instruktionerna och skyddsutrustningen kan ligga och bli gammal i sina förpackningar men om det vi inte hoppas skall hända ändå händer behöver våra organisationer vara väl förberedda. 

Anpassad riskbedömning

Våra standardrutiner räcker i normalfallet väldigt långt för att klara av vardagsolyckorna men hur anpassar vi dem om vi helt plötsligt svarar på ett larm där det finns andra bakomliggande faktorer som vi inte är vana vid? En framkörning till ett hus som raserats på grund av en attack från främmande makt får en helt annan innebörd om vi samtidigt måste ta i beaktning att vårt räddningsfordon i stället räknas som en måltavla och att personalen kommer behöva skyddsvästar och ballistiska skyddshjälmar. Skall vi över huvud taget köra fram till olycksplatser om det inte är säkert? Vad säger riskbedömningen? Vems är ansvaret? 

Det behöver självklart inte vara ofred för att man skall behöva anpassa riskbedömningarna – de olika följderna av klimatförändringar med extremväder kan vara minst så påverkande. Kraftiga vindar, regn, snö, torka och översvämningar är några exempel som måste beaktas både vid upprättande av olika rutiner samt vid pågående insatser. Erfarenheterna från de olika oroshärdarna runt om i världen är otroligt viktiga att ta till sig för att en organisation skall vara förberedd om något liknande skulle inträffa i vår närhet. En risk vi numera måste hantera är den ondska som får vissa människor att attackera räddningspersonal genom till exempel så kallade ”dubbel tap” där man väntar in räddningspersonalen efter en initial olycka och sedan utlöser en ny sprängladdning eller skickar ytterligare raketer med målet att skada eller döda hjälparbetarna. Detta är fruktansvärt och avskyvärt men ändå något vi måste anpassa oss efter.  

Ta lärdom av historien

Inför detta måste våra beslutsfattare och ansvariga politiker på både lokal nivå och riksnivå kliva fram och börja investera i räddningstjänstens framtid. Hur mycket vi än släpper på tyglarna och lägger över ansvar på olika AI-processer och genomför besparingar så kommer olyckor att inträffa och brandmän kommer att svara på larmen. Den som tror något annat bör verkligen titta i backspegeln och ta lärdom av historien. 

En bra organisation lägger stor vikt på att stärka individen, både gällande fysisk och psykisk förmåga. Man skapar inspirerade medarbetare som har den utrustning som behövs för att utföra de olika uppdrag vi ställs inför. Ges bästa möjliga förutsättningar för att klara vardagsolyckorna har man även en stor chans att kunna anpassa sig till de mer oförutsägbara olyckorna. Utbildning, övning, övning och åter övning skapar kompetenta medarbetare och en stark organisation. 

Dela med dig av din kunskap

Räddningstjänsterna i Sverige har länge varit en framgångssaga. Vi har under många år byggt upp en beredskap där både boende i stadsmiljö och på landsbygden kunnat få adekvat hjälp vid olika olyckor. Personal i brandvärn, deltidsorganisationer och på heltiden har svarat på larm och ryckt ut för att hjälpa nödställda. Vi räddar alla och bryr oss inte om vare sig hudfärg, sexuell läggning, vilket språk som pratas eller vilket fotbollslag någon håller på – vi räddar alla och alltid! För oss är alla lika mycket värda och ja, vi räddar även katter i träd, hundar på tak och hästar i träsk. De olika erfarenheter som räddningspersonalen runt om i landet har skaffat sig under den tiden vi byggt upp våra olika räddningstjänster är ovärderlig. 

Efter en insats kan man med fördel använda sig av metoden AAR – After Action Review. Det är ett mycket bra arbetssätt för att utvärdera både individens och gruppens insats och bidrar till att skapa samsyn i gruppen. Detta för att alla inblandade skall få en likvärdig lägesbild och ger tillfälle att ta upp de olika risker som kan ha uppstått vid en insats och hur dessa hanterats. Alla individer ges möjlighet att komma till tals och meningen är att utan personkritik måla upp en bild av en insats där alla inblandade har möjlighet att få förståelse för vad som hänt, vilka beslut som tagits samt vilken utgång det blev på skadeplatsen. Allt med målet att stärka organisationen och ge möjlighet att sprida viktiga erfarenheter vidare. Viktig information måste sedan förmedlas vidare till berörda i organisationen samt delges även andra samverkande organisationer för att vi skall kunna skapa säkra insatser i framtiden.

Ta hand om er där ute i verkligheten!

Med ett tungt hjärta och känslorna på utsidan önskar jag att alla läsare ges möjlighet att reflektera över tillvaron. Att alla fantastiska kollegor inom blåljus- och gul-ljusorganisationerna som ställer upp i vått och torrt får den utbildning och utrustning som behövs för att kunna finnas till för tredje man. Att vi värnar om varandra och står upp för varandra. Att beslutsfattare sätter sig in i de beslut som skall tas och ger oss möjligheterna att utföra våra uppdrag. I värsta fall handlar det om att rädda en av våra egna. 

Ge dig själv tillfället att krama dina nära och kära lite extra ikväll. Gosa med katten, lek med hunden eller ta en extra lång ridtur på hästen. Njut av kornas råmanden i ladan eller fågelsången ute på fältet. Tillsammans tar vi oss igenom svåra stunder och kommer ut starkare på andra sidan.

Vi glömmer aldrig en fallen hjälte.
Stay safe out there!

Johan Persson
Läs mer av Johan Persson här!
Räddningstjänsten Sydost