När de nya reglerna om dygnsvila trädde i kraft förändrades förutsättningarna i grunden för många räddningstjänster. I Höganäs beskriver räddningschefen Peter Svensson hur en till synes begränsad justering i arbeNär regelverket krockar med beredskapentstiden får stora konsekvenser för en liten organisation – från schemaläggning och bemanning till rekrytering och ekonomi.
Regeringens uppdrag att stärka beredskapen och bygga upp civilförsvaret växer, men regelverket kring dispenser för dygnsvilan skapar mer administration, mindre flexibilitet och ökad osäkerhet. Frågan är om beslutsfattarna verkligen har förstått räddningstjänstens särskilda villkor.
De nya reglerna har i praktiken förändrat förutsättningarna för att upprätthålla beredskap dygnet runt. Dygnspassen kan inte längre planeras på samma sätt som tidigare, utan verksamheten måste anpassas till de nya ramarna. Samtidigt ser man över alternativa schemalösningar för att kunna fortsätta hålla en hög nivå när det gäller beredskap, kvalitet och utveckling – men det är en omställning som innebär tydliga utmaningar.
Dispensansökningarna är en tidskrävande process
Peter Svensson berättar att dispensförfarandet innebär ett omfattande administrativt arbete. Enligt SKR:s modell ska verksamheten först pröva om den kan bedrivas utan dispens. Om det inte är möjligt krävs en utredning som ska riskbedömas, samverkas och hanteras enligt MBL, innan frågan slutligen avgörs politiskt. Det är en tidskrävande process som enligt räddningschefen tar resurser från kärnverksamheten.
Konsekvenser för ekonomin
För att skapa en robust organisation som klarar arbetstidsreglerna, samtidigt som verksamheten kan utvecklas och personalen får sina semestrar, bedöms bemanningen behöva utökas. Det innebär ökade personalkostnader och ytterligare press på budgeten.
Hur har de nya reglerna om dygnsvila konkret påverkat er verksamhet i Höganäs?
– För oss som är en mindre räddningstjänst får regeländringarna en relativt stor påverkan. Varje förändring i arbetstidsbeläggningen slår direkt mot planeringen och flexibiliteten – det blir helt enkelt svårare att använda tiden på bästa sätt för övning, utbildning och utveckling av verksamheten.
Vilka konsekvenser har regeländringen fått för bemanning och schemaläggning?
– I det korta perspektivet skapar det naturligtvis en viss röra. På längre sikt kan vi komma att behöva öka bemanningen, vilket i så fall skulle driva upp kostnaderna. Dessutom måste vi fundera över hur kärnverksamheten ska utformas – behöver vi ta ekonomiska resurser från annat håll för att upprätthålla beredskapen, och vad kan i så fall komma att bli lidande?
Peter Svensson poängterar också att arbetet görs stegvis med riskbedömningar, i dialog med personalen och analys av olika organisatoriska alternativ. Det är en pågående process där det ska bli rätt från början.
Hur har personalen reagerat på de nya reglerna?
– De känner en djup frustration, men förstår samtidigt att det är en fråga som avgörs på nationell nivå. Det handlar mer om frustration över konsekvenserna och osäkerheten än att den riktas mot oss som arbetsgivare.
Upplever du att beslutsfattarna har förstått räddningstjänstens särskilda arbetssätt och behov?
– Nej, det tycker jag inte. Jag upplever det som att man utgår från generella modeller som passar vissa verksamheter bättre än andra. Man har inte tittat på de olika gruppernas behov inom avtalsområdet – på vissa områden är det säkert befogat. Men man har inte tagit hänsyn till räddningstjänstens arbetssätt, belastningsvariationer och beredskapskrav. Det är en viss skillnad mellan ett vårdyrke och räddningstjänstens dagliga uppgifter när det gäller hur verksamheten bedrivs inom ramen för arbetspasset och återhämtningen. Det är svårt att förstå varför fyra timmar kan spela roll i ett generellt regelverk, men för oss inom räddningstjänsten skapar det problem när vi ska lägga effektiva och bra scheman.
Vilka risker ser du med att inte kunna planera för 24-timmarspass?
– För oss små räddningstjänster är rekryteringen och kompetensförsörjningen den största risken. Med 24-timmarspass kan vi på en liten ort attrahera yngre och erfarna brandmän, även om de får pendla en längre sträcka. Med de nya riktlinjerna blir det mindre attraktivt eftersom det ökar antalet pendlingar, vilket gör det svårare att få ihop livspusslet. Det gör att vårt rekryteringsområde krymper och då minskar antalet certifierade brandmän som söker. Det kan vi lösa genom att ta personal ur deltidsstyrkan men den får heller inte få bli lidande. Vi kan ta in outbildad personal och utbilda internt till en viss nivå men det kommer behövas byggas på med skolutbildning.
Har ni varit i dialog med andra räddningstjänster om hur de hanterar situationen?
– Självklart pratar vi med varandra om hur vi sköter dispensen och bemanningen. Vi har visserligen lite olika förutsättningar runt om i kommunerna, men vi brottas ungefär med samma utmaningar. I stort sett har vi samma syn på läget.
Vilket budskap vill du skicka till politiker och myndigheter som ansvarar för de nya bestämmelserna?
– Jag vill se ansvar från både rikspolitiker och myndigheter. De måste skapa långsiktiga och hållbara förutsättningar för svensk räddningstjänst. Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget. Staten har gett räddningstjänsten uppdraget att stärka beredskapen och bygga upp civilförsvaret. Då behöver vi arbetsro för att kunna fokusera på vårt kärnuppdrag – beredskap inför kris och krig.
Fredric Persson
Swedish firefighters
Räddningstjänsten Höganäs Facebooksida
