LIVSFARLIGA BESPARINGAR Det är mycket som är konstigt i vår värld. Vissa saker kan man förstå och vissa känns helt galet tydligt och ändå så frustrerande när de ansvariga inte agerar före man tvingas att reagera!
Behandlingen av Sveriges brandmän är ett riktigt lågvattenmärke! Brandmän skall vara ryggraden i svenskt civilförsvar. Brandmän är den sista utposten när allt annat gått fel. Brandmän svarar på alla larm – oavsett om det är fredstid, kraftiga oväder eller ofred.
Brandmän larmas till enkla olyckor eller för att stänga av ett automatlarm. Samma brandmän kan även larmas till allvarliga händelser, sprängningar och förkastliga gängrelaterade uppgörelser, upplopp eller andra oroligheter och som ibland kräver poliseskort för att man ska kunna utföra sitt uppdrag. Brandmän tränas att kunna utföra samtliga räddningsinsatser som kan uppkomma och löser uppgiften. Ingen dag och inget larm är det andra likt.
Hjältar och hjältinnor finns överallt
Dessa hjältar och hjältinnor arbetar som heltidare, deltidare eller i värn. Oavsett anställningsformen är vi alla lika lösningsfokuserade och en del av en fantastisk brandkårsfamilj. Dock är det stora skillnader i Sverige vad gäller utbildning, materiella resurser och tillgång till personal. Det råder stora skillnader inom de svenska räddningstjänsterna eftersom det kommunala självstyret, arbetsgivarorganisationerna SKR och Sobona samt vissa politiker inte har satt sig in tillräckligt djupt i vilket ansvar som faktiskt vilar på deras axlar. Den övervägande anledningen till att brandmän slutar på sina jobb idag är främst lönerelaterad. Man anser att den beredskapsersättning som man har på RIB-sidan (Räddningstjänstpersonal i Beredskap eller allmänt kallat deltidsbrandmän) är alldeles för låg och saknar skälig löneutveckling.
På heltiden har andra aktörer avtalat bort en av de största möjligheterna till en god arbetsmiljö nämligen att få bestämma över sin organisations arbetstider genom att 24-timmarspassen nu inte är tillämpbara. 20 timmar är tydligen ok men 24 timmar går bara ibland. Var är logiken i det? Arbetstiderna var en bidragande orsak till att man jobbade inom räddningstjänsten eftersom man oftast fick tid för återhämtning mellan skiften. Och värnen skall vi inte bara tala om – där arbetar man under tjänsteplikt enligt Lagen om skydd mot olyckor, LSO. Ofta utgår man från en station med undermålig arbetsmiljö och avsaknad av korrekt skyddsutrustning!
Det är skillnad på teori och verklighet
Vi som har varit med ett tag minns när utrustning som exempelvis skärsläckaren kom ut på marknaden. Det ledde till att en del beslutsfattare och politiker såg sin chans att skära ner på styrkorna genom att vara övertygade om att en liten brandbil med en eller två brandmän och några hundra liter vatten kunde utföra samma jobb som en komplett rökdykarstyrka med 1 styrkeledare och 4 brandmän som dessutom åker i en brandbil med tusentals liter vatten.
I dag vet vi ju att skärsläckaren är ett mycket bra redskap som fungerar bäst tillsammans med den övriga utrustningen. Nu tar vi dock del av olika besparingsförslag i landet som går ut på att ersätta rökdykning med diverse uppfinningsrika lösningar som i värsta fall kan leda till allvarliga konsekvenser för både medborgare och brandmän. Vad händer om icke rökdykning helt plötsligt övergår till skarpt läge och rökdykning? ”Det var ju bara lite lätt rök när vi skickade in personalen – att det sedan blev rökfyllt innan ankommande rökdykarstyrka anlände kunde vi aldrig tänka oss.” Jag skulle vilja ta del av den riskbedömningen… (Obs. fingerad händelse)
Det är dags att välja rätt väg!
Är det så här vi skall behandla dessa hjältar som skall rädda dig i ur och skur och vid dygnets alla timmar? Vad tror du händer när brandmän slutar för att de tröttnat på en dålig arbetsmiljö eller att de fått avstå en skälig löneutveckling för att industrins parter enats om ett ”märke” som i slutändan ger våra brandmän några tiotals ören per timme i löneökning? Jo, när ingen svarar på larmet riskerar människor och djur att dö. De styrkor som åker mot olycksplatsen är underbemannade och har svårt att upprätthålla en säker arbetsmiljö. I värsta fall blir brandbilarna stående på stationen på grund av avsaknad på personal. Det är precis där vi befinner oss nu.
Eftersom jag är en obotlig optimist vill jag fortsätta tro att undrens tid ligger framför oss och att vi påverkar våra beslutsfattare att välja den väg som stärker samhället och bidrar till lugn och ro inom räddningstjänsterna i Sverige. Väljer vi fel väg riskerar konsekvenserna bli mycket svåra att hantera. Bra utrustning är viktigt men personalen är viktigast!
Det är dags att Sveriges brandmän får den bästa arbetsmiljön som går att uppbringa! Brandmännen har rätt till skäliga ersättningar och ett branschavtal!
Stå upp för Sveriges brandmän – det gör vi i Brandmännens riksförbund!
Med den förhoppningen vill jag passa på att önska er alla en riktigt trivsam jul och ett gott nytt och säkert år. Ta hand om er där ute i verkligheten! För att citera kollegorna i Sjöräddningssällskapet: ”Hoppas att vi inte ses”!
Ta hand om er där ute i verkligheten!
Johan Persson
Läs mer av Johan Persson här!
Räddningstjänsten Sydost
