Ryssarna och jag

När jag började skriva för Swedish Firefighter var det i princip den enda branschtidningen som skrev positivt om operativ räddningstjänst. SFF blev en viktig motpol mot nerdragningsvansinnet av operativ räddningstjänst.

Vi påpekade hur idiotiskt det var för samhället och att konsekvenserna av detta skulle bli mycket stora. Några år senare skulle det visa sig hur rätt vi hade när de stora skogsbränderna bröt ut. Vi har kämpat hårt i andra frågor, bl.a. att ge en rättvisande bild av det hot och våld som möter blåljuspersonal. Det är i en demokrati mycket viktigt att olika synsätt kan tas upp och diskuteras. Därför blir man lite bestört när man från vissa håll hör att kritiska röster mot makthavarnas agerande ska ses som ryskt påverkansförsök att svartmåla det svenska samhället. I värsta fall tycker jag det verkar vara ett försök att kväsa kritiska röster i äkta gammalt öststatsmaner.

Jag sitter och läser ett nummer i tidningen Försvarsutbildaren som handlar om informationspåverkan och desinformation. MSB har lite yrvaket påbörjat arbetet med att försöka återskapa det psykologiska försvaret och inlett samarbete med frivilligorganisationer, bl.a. Försvarsutbildarna. I en artikel hävdas att i princip allt som kritiserar makthavarna i Sverige är att se som rysk påverkan. Med det resonemanget man för här börjar det kännas kusligt. Jag inser att om artikelförfattaren läst något av det jag skrivit i spalten i SFF måste denne tro att jag jobbar för ryssarna.
Själv tycker jag det låter som om någon sett för många James Bond-filmer. Om nu ryssarna har ett stort behov av att svartmåla Sverige, får de inte fantastiskt bra draghjälp av våra makthavare då? Det är knappast ryssarna som skickar generaldirektören för MSB till Kanarieöarna under rådande pandemi. Det är knappast ryssarna som skickar ut statsministern och justitieministern på shoppingrunda under samma pandemi. Däremot tror jag nog att rysk underrättelsetjänst (och många andra underrättelsetjänster i världen) tacksamt tar emot transportregistret som våra makthavare lagt ut på osäker server (men det
var billigt).

Och precis som innan jobbar jag som yttre befäl i räddningstjänsten med uppgift att vara
insatsledare på skadeplats.
Jag jobbar inte för främmande makt.

Det är inte heller ryssarna som sparat sönder svensk räddningstjänst, polis, åldringsvård och sjukvård m.m. Det är våra egna makthavare. Att man sedan försöker tysta opinion med att tala om främmande makts påverkan för snarare tankarna till de totalitära samhällen man säger sig avsky.
Tråkigt i sammanhanget är att se de som skulle granska kritiskt, våra journalister, till stor del verkar ställa sig på makthavarnas sida och undvika att just granska kritiskt. Det har påpekats i flera olika undersökningar rörande massmedias pandemirapportering. Vi såg detsamma under 90- och början av 2000-talet när det gällde nerdragningen av operativ räddningstjänst. Makthavarna kom förvånansvärt billigt undan kritisk granskning från journalister då.
Själv tänker jag fortsätta påpeka att svensk räddningstjänst är söndersparad, att räddningstjänsten är underdimensionerad för att möta den ökande folkmängden i Sverige o.s.v. Jag kommer kort sagt att fortsätta vara kritisk mot det som jag betraktar som fel.
Och precis som innan jobbar jag som yttre befäl i räddningstjänsten med uppgift att vara insatsledare på skadeplats. Jag jobbar inte för främmande makt.

Krönika: Ola Morin
Fler krönikor av Ola här