Flera myndigheter och olika delar av samhällets räddningsresurser var inblandade i insatsen runt branden på Stena Scandia på Östersjön 2022. MSB:s utredning av incidenten visar på stort behov av tidig samverkan och proaktivitet mellan inblandade aktörer. Utredningens fokus har legat på ledning och samverkan mellan olika räddningstjänstaktörer, inte orsaken till branden eller hur insatsen genomfördes.

Den 29 augusti 2022 uppstod en brand på passagerarfartyget Stena Scandica. Fartyget blev delvis rökfyllt och var strömlöst i omgångar. Det var hårt väder och fartyget gick inte att styra eller navigera utan drev i sex timmar mot Fårö, norr om Gotland. Ett 30-tal av de drygt 300 passagerarna evakuerades med helikopter. Motorerna gick först igång några kilometer från Fårö, fartyget kunde ta sig till Nynäshamn för egen maskin.

Komplexa händelser behöver tidig samverkan och proaktivitet

MSB:s utredning visar att de olika aktörerna har stort behov av tidig samverkan, informationsdelning och proaktivitet vid komplexa händelser. Aktörerna behöver snabbt bli aktiverade i tidigt läge samt få en uppdaterad och samlad lägesbild. Det bör finnas förutsättningar för att samverkan ska kunna ske på alla nivåer. Utredningen ser också behov av att utveckla samverkan mellan statliga, regionala och kommunala aktörer vid större olyckor och händelser.
En aktör ska inte tveka på att inleda samverkan vid en komplex händelse eftersom syftet är att få igång samordning och gemensam inriktning utifrån den aktuella situationen och behoven. Att en aktör snabbt sätter igång en samverkan innebär inte att någon annan körs över. 

MSB:s utredning av incidenten visar på stort behov av tidig samverkan och proaktivitet mellan inblandade aktörer.

Utredningens fokus

Utredningen har fokuserat på ledning och samverkan mellan olika räddningstjänstaktörer. Olycksutredningen ska leda till underlag som kan användas för utveckling av ledning och samverkan vid flera samtidigt pågående räddningsinsatser i statlig och kommunal räddningstjänst. Möjlighet finns också att sätta räddningsinsatserna i ett större samhällsperspektiv där många andra samhällsaktörer är inkopplade.

I utredningen gör MSB följande slutsatser:

  • Ett första formellt samverkansmöte för att skapa en samlad lägesbild borde ha initierats tidigare. Händelsen startade kl. 12.15 och ett första samverkanmöte hölls kl. 20.00.
  • I en händelse med så många inblandade aktörer som denna, bör länsstyrelsen tidigt och på eget initiativ kalla till samverkansmöte.
  • Acceptans för ett proaktivt förhållningssätt måste finnas i hela det svenska beredskapssystemet.
  • Kontaktvägarna har inte alltid gått via den övergripande ledningen (i den kommunala räddningstjänstorganisationen) vilket har resulterat i att informations- och beslutsvägar har förbigåtts.
  • Kommunal räddningstjänst behöver utveckla sitt proaktiva tänkande och agerande vid komplexa händelser. Särskilt då de inträffar, eller riskerar att inträffa, på platser där det är svårt eller tar tid att få fram resurser.
  • Det är av största vikt att förhållningssätt, arbetssätt, rutiner och så vidare, utvecklas för att uppfylla syftet med räddningsledningssystem. Det är också viktigt att alla som arbetar i räddningsledningssystemens olika delar får fortbildning så att de har den kunskap och kompetens som krävs för att verka inom det.
  • En samverkansperson är en roll som kan användas i större utsträckning av landets kommunala räddningstjänster, både vid pågående händelser och i ett proaktivt syfte för att skapa bättre förutsättningar för den egna organisationen och de samverkande parterna att tolka sina uppdrag.

Fredric Persson
Källa: MSB

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here