Efter en sommar med rekordvärme i bl.a medelhavsområdet med stora bränder som följd, översvämningar på många håll (även i Sverige) samt besök av Hans. Själv låg jag i ett tält uppe på kalfjället när det stormade som värst. Jag tänker att räddningstjänsten kommer att få en ännu viktigare roll när klimatförändringar sätter samhällets beredskap på prov.
Det förändrade klimatet gör det viktigt att vi fortsätter jobba för att stärka upp Räddningstjänsten på alla sätt, både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Idag uppger 75 % av Sveriges räddningstjänstorganisationer att de har rekryteringsproblem och därmed svårt att upprätthålla beredskapen. Det är oroväckande statistik och kräver insatser. Att fler flyttar in till städerna är en av orsakerna till att just deltidsstationerna har de största rekryteringsutmaningarna. Däremot är detta också en av anledningarna att glesbygden och deltidsstationerna har en bättre statistik kring mångfald. Exempelvis har det lilla samhället Nordmaling i Västerbotten 33 % kvinnor på sin deltidsstation. Många av de arbetsplatser som finns på mindre orter i glesbygden är kvinnodominerade, vilket har öppnat upp för fler kvinnor att söka sig till räddningstjänsten. Om man tittar på Sverige i helhet så är det idag 8,3 % kvinnor som jobbar operativt som deltidsbrandmän. Inom heltiden är det 7 % kvinnor. Så andelen kvinnor ökar, men väldigt långsamt.
MSB har tagit fram tre målbilder för räddningstjänsten; utbildnings- och arbetsmiljö, spegla samhället, leverera en jämlik service till hela befolkningen. Deras inriktning för en ökad jämställdhet och mångfald har också resulterat i flera studier. 2021 kom en studie riktat mot heltidsbrandmän och brandingenjörer ”Räddningsutbildades karriärval”, Karlsson & Grip, Karlstads universitet. Resultatet visar att det finns en hel del förbättringsområden för att rekrytera och behålla en mångfald av personalen genom att exempelvis skapa ett inkluderande arbetsklimat fritt från kränkningar och diskrimineringar. I år kom en uppföljande studie riktat mot de som arbetar som deltidsbrandmän, eller räddningspersonal i beredskap (RIB) som vi egentligen kallas. Resultatet visar att det kan vara svårt att hitta balans mellan sin huvudsakliga arbetsgivare, familj, Räddningstjänsten och fritid. Att vara deltidsbrandman innebär begränsningar i sitt leverne, högre krav på sin partner/familj att anpassa sig utifrån beredskapen. Många familjer behöver också ha två bilar för att få livspusslet att fungera och en klar majoritet upplever inte ersättningen tillräcklig för den uppoffring som arbetet kräver. Varför man trots detta fortsätter arbeta som deltidsbrandman anges hög grad av trivsel och gemenskap med sina kollegor, meningsfullt arbete, insats för samhället och möjligheten att få hjälpa andra. När det kommer till kränkningar och trakasserier så var det färre som angett att de upplevt det i deltiden än i studien som riktade sig mot heltiden. Att det är mindre konkurrens inom RIB samt att deltidsuppdraget för många är en bisyssla anges som två av orsakerna.
Det borde vara självklart att ingen kvinna eller man ska känna sig otrygga eller exkluderade på sin arbetsplats. För att det ska bli verklighet krävs en ständigt pågående process kring den psykosociala arbetsmiljön på varje arbetsplats, vilket även innebär varje station, liten som stor. Hur kan vi jobba för ett öppet och hälsosamt klimat där alla kan känna sig sedda, våga fråga eller prata känslor?
Strukturerna inom räddningstjänsten är skapade av män, för män, och därför kan det uppstå friktioner när jämställdheten och mångfalden ökar. Att bara skriva in ökad mångfald som en vision i gamla strukturer fungerar inte. Inkludering innebär något annat och kräver andra insatser för att förändra gamla strukturer. En inkluderande räddningstjänst ser olikheter som en tillgång. Här har Sveriges stationer kommit olika långt och ett led i att stärka mångfaldsarbetet är att dela med sig av goda exempel till varandra genom olika nätverk.
Annette Askenryd
Fler krönikor av Annette Askenryd här.
BRF Brandfacket
