Lär du dig bäst genom att göra saker, eller prata om saken? Vi vet att de flesta lär sig bäst genom att göra saker. Som man gör på övning gör man på match. Men varför övar vi då många gånger helt fel?

Öva tills du inte kan göra fel
Från min grundutbildning till befälsutbildning har den normala övningen haft ungefär samma uppbyggnad. Instruktören skapar en situation, deltagarna försöker lösa den så gott de kan, och sedan utvärderar man hur det gick. Den uppbyggnaden har många fördelar då man lär sig av sina misstag. Och det finns ett stort värde i att pröva olika lösningar. Men tanken är sen att man ska göra om samma övning så många gånger som krävs för ett perfekt resultat. Man ska öva tills man inte kan göra fel under stress.

Gör fel, utvärdera, fika
Ett problem med övning inom räddningstjänsten är att vi inte övar samma situation om och om igen. Det är för tidskrävande och det är tråkigt att repetera saker. Så vi gör fel, vi utvärderar felen och vi tar sedan fika istället för att slipa på detaljerna. Eller kanske börjar på en ny övning baserat på en annan situation. Oavsett skapar vi problem då deltagarna främst kommer minnas vad de faktiskt gjorde, inte vad de borde gjort. Vi har i värsta fall förstärkt helt felaktiga beteenden med vår dyrbara övningstid.

Gör rätt från början
I de allra flesta fallen är vi begränsade till att öva en situation en gång. Om vi inte har den tiden att utvärdera och korrigera felaktiga beteenden måste vi säkerställa att deltagarna faktiskt gör rätt från början. Det kräver att vi på förhand har bestämt vad som är det mest optimala beteendet i den givna situationen. Det är inte lätt att bestämma. Men det är lättare att bestämma det innan övningen jämfört med under en skarp insats. Och genom att öva rätt från början förstärker vi de beteenden som vi vill se i den situationen.

Dynamisk övning
En dynamisk övning syftar till att testa deltagarna. En situation presenteras av instruktören och deltagarna får lösa uppgiften på det bästa sättet de kan. Men risken är att de löser uppgiften på ett farligt eller ett ineffektivt sätt. Eller att deras agerande inte kan koordineras då ingen vet vad de andra sysslar med. Dynamiska övningar ska därför vara begränsade till då man faktiskt ska utvärdera deltagarnas agerande, inte öva det.

Ej dynamisk övning
En ej dynamisk övning syftar istället till att skapa och förstärka korrekta beteenden. En situation presenteras av instruktören tillsammans med hur situationen ska tolkas och vad som är det rätta svaret. Deltagarna måste förstå och acceptera att detta är den optimala lösningen för just denna situationen. Sen ska deltagarna öva allt från att ta på rökskyddet korrekt till befälens korrekta ordergivning. Det är här vi skapar bra brandmän.

Men ska vi skapa robotar?
Ja. Vi måste skapa tydliga grunder för hur vi ska agera i givna vanliga situationer. Det krävs för att koordinera insatsen, så att vi vet vad de andra gör utan för mycket kommunikation. Och det krävs för att frigöra tillräckligt mycket kapacitet i hjärnan så att man kan utvärdera om något ska förändras. Genom att ta många beslut redan under förberedelserna innan insatsen, möjliggör vi tänkande brandmän som korrigerar där det behövs under insatsen. 90% av alla beslut måste vara på autopilot för att det ska finnas någon chans för piloten att fokusera på det som faktiskt är viktigast just nu.

Ingen gillar att ha fel och bli rättad
Som instruktör är det inte roligt att hamna i rollen som domare och avgöra om eleverna gör rätt eller fel. Ofta är det kollegor som ska instrueras och att kritisera deras beteenden möts sällan med tacksamhet och ödmjukhet. Det är också en helt naturlig reaktion att försvara sina beslut och sina ageranden under övningen. Eleven hade kanske tolkat situationen annorlunda, eller håller kanske inte med om det korrekta beteendet som instruktören är ute efter. Dynamiska övningar är därför ofta väldigt svåra för instruktören att hantera då risken för konflikter är stor.

Ej dynamiska övningar behöver en coach
Om alla elever redan innan övningen är överens om hur situationen ska tolkas och vad de rätta beteendena är, ökar vi chansen för ett bra lärande. Instruktören är inte längre domaren som dömer efter övningen, instruktören är istället coachen som hjälper dem att göra rätt innan och under. Om instruktören behöver korrigera ett felaktigt beteende behövs ingen diskussion om hur eleven tolkat övningen eller vad som faktiskt är rätt beteende. Instruktören och eleven kan direkt arbeta med att slipa på detaljerna i beteendet.

Skapa coachade ej dynamiska övningar
Varje organisation måste först bestämma vad som är rätt beteende i en given situation. Utan det arbetet följer enbart förvirring och konflikter i alla led. Det rätta beteendet måste sedan övas in under ej dynamiska övningar om och om igen så att alla förstår och accepterar det som ett bra utgångsläge. Och instruktörens roll är den coach som hjälper deltagarna på övningen att nå det gemensamma målet. Då skapar vi ett klimat för instruktörer och elever där vi kan bygga grymma brandmän.

Lars Axelsson
Fler texter av Lars Axelsson här!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here