Att arbete inom räddningstjänst, eller för all del andra akuta arbeten som polis, ambulans eller akutsjukvård, innebär att man förr eller senare riskerar hamna i en situation som är fysiskt eller psykiskt överbelastande. Över tid finns förstås också risken att många ”små” händelser tillsammans bygger upp till en psykisk utmattning. Den här texten går översiktligt igenom risker men också åtgärder på individ, grupp och organisationsnivå för att förebygga att potentiellt traumatiska händelser orsakar långsiktigt negativa effekter.
Det vi pratar om kan vara situationer som på grund av sin storlek och komplexitet blir överväldigande, enskilda mindre larm där extremt starka sinnesintryck eller stressnivåer drabbar illa eller händelser där andras lidande blir oss övermäktigt. Stressen i situationen kan bli så stor att vi tappar vår förmåga att fatta beslut och kontrollen över våra känslor. Det kan också vara att man känner sig ansvarig och får skuldkänslor efter en händelse. Man lyckades inte genomföra insatsen som planerat eller att beslut som fattades fick negativa konsekvenser för de drabbade eller oss själva. Räddningspersonal är ofta bra på att hantera svåra situationer både fysiskt och psykiskt. Man är vältränad och håller en bra nivå både av styrka och kondition. De orkar arbeta tungt länge utan att bli utmattade och kan därför kontrollera både sig själva och händelsen på ett effektivt sätt. Detta minskar risken för misstag, stärker känslan av kontroll, att man är effektiv och påverkat händelsen i positiv riktning. Denna upplevelse av kontroll minskar stressnivån under insatsen och därmed risken att känna sig överväldigad psykiskt.
Viktigt med tillit och trygghet i arbetslaget
Tillsammans övar brandmän insatser, handgrepp och rutiner varje dag. Det skapar en kunskap, förtrogenhet och vana som de tar med sig ut på olycksplatsen. Det i sin tur minskar stressen då man känner igen sig i situationen och är familjär med utrustning och materiel. Även detta har stor betydelse och ökar chansen att lyckas och behålla kontrollen under insatsen. Vi arbetar nästan alltid i lag med kända personer. Kunskapen om varandra hjälper oss att känna tillit och trygghet till varandra. Att känna till egna och andras styrkor och svagheter, acceptera olikheter och ha ett effektivt sätt att ge konstruktiv feedback bidrar till en god sammanhållning. Det skapar ett väl sammansvetsat team som supportar varandra när det tar emot. Som i vardagen kan ha roligt ihop men också prata allvar när det behövs. Som kan hantera konflikt både inom gruppen och med andra. Som är starka inåt men också öppna och nyfikna utåt mot omgivningen. Där alla känner sig inkludera har en tydlig roll och känner sig uppskattad för sitt bidrag till gruppen. Ett sådant arbetslag har betydligt högre kollektiv förmåga att hantera högstress olyckor, återhämtar sig snabbare och har också förmåga att dra slutsatser och lära sig något efter tuffa insatser.
På individnivå gynnas vi av att kunna arbeta lugnt i pressade situationer. Att kunna fatta beslut fast man är pressad och inte åka för långt ner i stresskonen och därmed drabbas av tunnelseende, tunnelhörande och tunneltänkande. Det finns troligen också personlighetsfaktorer som bidrar till förmågan att hantera pressande situationer. Räddningspersonal är troligen personer som hellre tar ett steg framåt och agerar i en oväntad händelse än står kvar eller backar ur. Det finna antagligen också en viss äventyrslystnad och att man stimuleras av spänning och omväxling i tillvaron. Man har också en god förmåga att reglera och kontrollera sina känslor och behålla kontrollen över dem. Andra egenskaper som gynnar räddningspersonalen är god förmåga att samarbeta med andra, integritet och empati för andras behov. Man är ofta mer grupporienterad och stimuleras av att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.
Stöd av gruppen och samtal underlättar återhämtning
Förmågan att bemästra händelser och återhämta sig fysiskt och psykiskt är beroende av olika faktorer och på flera nivåer. På individnivå spelar personlighet, fysisk förmåga, motivation, psykisk balans, självkännedom och kunskap om stressreaktioner och självhjälpstekniker stor roll.
Grupper kan fungera som positiva team där det finns tillit och förtroende mellan gruppmedlemmarna som arbetar bra tillsammans och kan hjälpa varandra efter svåra händelser genom att bidra i samtal och uppföljningar och tillsammans skapa en begriplig och gemensam historia. Här är förstås arbetsledaren en viktig person. Att vilja agera som förebild och normskapare på sitt lag bidrar starkt till att skapa det positiva teamet. Kunskap om de enskilda medarbetarna, att kunna känna igen svåra händelser, uppmärksamma stressymptom hos sin personal och ta initiativ till uppföljande samtal och utvärderingar när det behövs skapar en grogrund till lärande och gynnar återhämtningen för både laget och individen.
Organisationen bör utbilda all personal och ha handlingsplan i beredskap
Organisationen har ansvaret för medarbetarnas fysiska och psykiska arbetsmiljö. Den ska ha genomfört riskbedömningar och skapat rutiner för att uppmärksamma svåra händelser och ha förberedda handlingsplaner för ett snabbt och effektivt omhändertagande av egen personal. Man bör ha preparerat den egna organisationen genom utbildning på alla nivåer från ledning till brandman. Riskbedömningen kan ha kommit fram till att man vill ha ett eget organiserat kamratstöd med samtalshandledare som snabbt kan komma in och genomföra avlastande samtal och uppföljningar som t.ex After action reviews (AAR) efter larm. Det bör också finnas en företagshälsa eller andra förberedda resurser som har specialutbildad kompetens för traumabehandling men också kunskap om vad räddningstjänst är och under vilka förhållande arbetet sker och vilka situationer som personalen möter.
Med ovanstående faktorer på plats har man skapat goda förutsättningar för en robust organisation som klarar svåra situationer. Händelsen blir ett minne som inte är laddat med oförlösta känslor eller ovälkomna minnesbilder. En del situationer är dock så svåra att de drabbar oss på djupet och det behövs individuell specialisthjälp för att återhämta sig. Efter svåra händelser är det normalt och vanligt med både fysiska och psykiska reaktioner. Det kan vara spänningar i kroppens muskler, ont i magen eller huvudvärk. Det kan vara problem med att somna, mardrömmar, svårt att slappna av eller påträngande ovälkomna minnesbilder. Straka känslomässiga reaktioner som gråt eller ilska när man pratar om, hör andra berätta eller ser bilder från händelsen. Det är också vanligt med irritation, snabba humörsvängningar och känslomässig stumhet. Vanligtvis brukar dess naturliga reaktioner gå över av sig själv på några dagar eller veckor. Återhämtandet gynnas också av en stödjande och förstående omgivning såväl privat som på arbetet samt att inte utsättas för ytterligare påfrestningar under en tid.
Ibland går dock inte reaktionerna över och riskerar att utvecklas till Post Traumatiska stressyndrom (PTSD). Förenklat kan man säga att PTSD betyder att händelsen blir liggande överst på skrivbordet varje dag och inte insorterad i facket för avslutade ärenden. Det påverkar den drabbade såväl fysiskt, psykiskt och socialt. Återkommande störande minnesbilder och gör att man undviker situationer, platser eller aktiviteter som är kopplade till händelsen. Detta leder i sin tur till en ständig och ansträngande vaksamhet för att upptäcka och undvika sådant som triggar minnet. Likt en överkänslig felinställd brandvarnare larmar vårt rädslocentrum (amygdala) i hjärnan för faror som inte finns. Fenomenet är känt sedan länge från soldater som återvänt från krig, poliser som blivit beskjutna, ambulans och brandpersonal efter svåra och okontrollerbara situationer, bankpersonal utsatta för rån eller hot, våldtäkts- eller misshandelsdrabbade men också personer som utsatts för mobbing eller kränkande särbehandling kan drabbas av PTSD.
Det finns bra behandling av PTSD
Att leva med obehandlad PTSD är plågsamt och påverkar hela livssituationen. Det är vanligt med muskelspänningar då den ständiga vaksamheten gör det svårt att slappna av. Det kan vara svårt att utföra sitt arbete då man ofta sover dåligt, har svårt att koncentrera sig och reglera sina känslor. Det är vanligt med sviktande självkänsla, misstänksamhet mot omgivningen, känslomässig stumhet och depression. Om man inte får hjälp att hantera minnena och ångesten det väcker är det vanligt med självmedicinering av droger alkohol och mediciner. Det är därför angeläget att snabbt uppmärksamma personal som inte återhämtar sig efter en potentiellt traumatisk händelse. Det behöver finnas en kunskap hos såväl individ, grupp och organisations om såväl risken att drabbas som symptom på PTSD. Det finns idag bra och effektiva evidensbaserade metoder för att behandla PTSD. Detta sker främst genom kognitiva terapeutiska tekniker som kan hjälpa individen att bearbeta minnet av händelsen så att det inte ger negativa effekter längre. Kvar blir ett minne av en obehaglig händelse men ett minne som är ett då och inte ett nu.
Text: Per Hassling
