På larm och övning är det endast en sak som räknas och det är vad vi gör. En övning i brandkunskap där eleverna inte förstår hur det ska påverka deras beteenden är därför troligen meningslös. Och om jag som instruktör inte vet hur en viss information ska påverka ett beteende kommer den bara orsaka förvirring hos eleverna. Det är alltså centralt att vi skapar övningar baserat på de beteenden vi vill se.
Så kan man också göra, men det är fel
Om beteenden är det som räknas på olycksplatsen borde det vara centralt för varje räddningstjänst att veta vad som är det bästa. Vad är den optimala lösningen i just denna situation, och i denna, och i denna. Men tyvärr har vi inte alls bestämt vad som är bäst i varje situation. Det varierar inte bara mellan räddningstjänster, utan mellan stationer och skiftlag vad som anses vara bäst. Och frasen ”så kan man också göra” används flitigt för att hålla humöret uppe på kurser och utbildningar, som om alla lösningar är bra. Men det är de inte.
Eleverna behöver ett grundbeteende
För att skapa korrekta beteenden måste vi först bestämma vad som är ett rätt agerande i en specifik situation. Det kan ibland vara svårt att komma fram till vad det är. Men det är lättare att bestämma det innan, jämfört med under insatsen. Vi har oftast inte den tid som skulle krävas för att analysera och ta beslut för perfekta beteenden på olycksplatsen. Vi behöver inte tio olika sätt på hur vi kyler brandrök från yt-terdörren in i lägenhet. Men eleverna behöver något att utgå från. Jag kallar detta ett grundbeteende.
Grundbeteenden beskriver hur
Ett grundbeteende beskriver hur något ska utföras och det är vad vi lär ut som rätt agerande på övningar. Brandmännen ska lära sig hur fläkten startas, hur stegen reses och hur brandrök kyls. Och befäl ska lära sig hur risker hanteras, hur order formuleras och hur olycksplatsen organiseras. Allt som påverkar utgången av en insats är i botten ett beteende.
Varje grundbeteende behöver en trigger
Men vi måste också veta när ett grundbeteende är relevant, alltså när det ska användas. När ska jag ge en specifik order, när ska jag kyla brandrök på ett visst sätt, när ska jag utrymma byggnaden. Vi behöver en trigger som utlöser rätt beteende, vid rätt tillfälle. Både triggern och beteendet är alltså centrala för att rätt saker ska hända på olycksplatsen.
En trigger kan vara många saker
En sprakande brand kan vara en trigger för att försöka kyla brandrök i en viss riktning. En varningsskylt för acetylenflaskor kan vara en trigger för att retirera och tänka till. Ett speciellt agerande kan vara en trigger till ett annat agerande i en längre sekvens, om någon gör si ska du göra så. Men de flesta triggers är visuella, vilket betyder att vi primärt måste få övningar att se ut som verkligheten för att de ska fungera.
Det är svårt att skapa bra triggers
Ett problem med att skapa övningar för brandsläckning är att det är svårt att skapa tillräckligt bra triggers för beteenden. Ska den kalla teaterröken verkligen anses vara kall, eller ska den simulera varm rök. I så fall hur varm, och vad händer när den kyls? Och hur reagerar röken på olika sätt att kyla den? Även i övningshus med eld och rök från trä kommer dessa visuella triggers att vara mer eller mindre felaktiga. Och byggnadernas layout och möbler liknar sällan verkligheten. Vi ska givetvis försöka skapa så korrekta triggers som möjligt genom att öva så verklighetstroget som möjligt. Men det går troligen inte komma ifrån att vi ofta skapar felaktiga triggers och därmed felaktiga beteenden vid bränder.
Otydliga triggers skapar konflikter vid övning
Bristerna i vår övningsmiljö skapar också svårigheter då eleverna ska tolka situationen. Efter övningen är det som instruktör vanligt att hamna i en diskussion om hur övningens triggers skulle tolkas, istället för vad som var rätt beteende i den tänkta situationen. Om eleven tolkar den kalla teater-röken som just kall är det svårt att säga att det rätta beteen-det är att kyla den. Eller om eleverna glömmer att kyla varm brandrök då de enbart övat att kyla flammor på övningar, och således har övat fel trigger. Vi måste alltså hjälpa eleverna med att tolka triggers innan de agerar, inte efter, för att undvika dessa konflikterna.
Grundbeteenden kräver kunskap
Vi behöver grundbeteenden för situationer där vi inte hinner analysera, besluta, kommunicera och koordinera vårt age-rande. Och vi behöver triggern för när de ska användas. Men grundbeteenden behöver också troligtvis anpassas till olika liknande situationer för att vara säkra och effektiva. Och vi kan inte skapa tusentals grundbeteenden, utan vi kommer behöva kunna skarva emellan dem. För detta krävs kunskap och förståelse. Ju mer vi förstår desto bättre kan vi anpassa våra grundbeteenden utefter situationen.
Beteende, trigger och kunskap
Hur ska något utföras, När ska det utföras och Vad behöver jag veta för att förstå det. Jag kan troligen inte skippa en eller flera av de frågorna då det enbart skapar förvirring kring vad som förväntas av eleverna. Dessa tre frågor bör alltså fungera som konstant bollplank när en övning ska genomföras om vi vill bygga duktiga brandmän och befäl.
Lars Axelsson är The Swedish Firenerd
Fler texter av Lars hittar du här!
