Vad vet förhandlarna i Stockholm om deltidarnas arbetsförhållanden och varför kan BRF och Kommunal inte dra jämt? Fortsätter det på samma sätt som tidigare kommer det att låta så här:
– SOS, vad har inträffat.
– Det har börjat att brinna hos oss, kan ni skicka räddningstjänsten.
– Japp vi skickar dit räddningstjänsten mellan 06:00-12:00, se till att någon är hemma, vi aviserar via ditt telefonnummer 10-15 minuter innan vi kommer.
I september 2022 är det val, vem ska regera i det allt mer röriga politiska Sverige. När jag gick i skolan så var politik och samhällskunskap lite av mina favoritämnen, förutom idrott.
Många i klassen undrade hur jag kunde veta så mycket om politik och samhällskunskap och ens uttala de mest konstiga namnen i Kuwait och Irak. Det var pga mitt intresse för att kolla på Rapport och Aktuellt, som de stora nyhetsprogrammen hette då.
Man fick lära sig att i det demokratiska landet Sverige så valdes man en gång för att sedan inneha posten som Sveriges högsta ledare i minst 4 år. Idag är det svårt att veta om man sitter kvar i 4 minuter efter att ha blivit vald innan någon lämnar in en protest eller ”misstroendeförklaring”. På tal om missförtroendeförklaring så har ju en del flaggat för det under avtalsåren de senaste två omgångarna, och vips är jag inne på avtalet som löper ut i vår.
Det har ju funnits ett misstroende mot vårat fackförbund eftersom det i mångas ögon inte ansetts göra så mycket för oss medlemmar, och det är ju såklart inte fakta utan mest hur resultatet har speglats. Men kan resultatet bli annorlunda när motparten i förhandlingarna är storstadsbor som överhuvudtaget inte har någon erfarenhet av landsbygden och deltidarnas arbetssituation.
När jag som deltidare från det lilla samhället Simrishamn pratar med en från Stockholm och vill förklara vad en deltidare gör så är det i princip ingen som förstår det förrän man förklarat. Jag skulle kunna lova att i princip ingen stockholmsfödd person som inte har släktingar i deltidstjänst på landsbygden vet hur en deltidares liv fungerar ute i landet. Stockholmare är såklart inte ensamma om att inte förstå det, men det blir tyvärr dem som får min negativa text pga att det är där förhandlingarna oftast sker.
Deltidarnas interna problem är att vi har två fackförbund som är på vår sida, ändå drar de inte alltid åt samma håll.
BRF är för hel- och deltidsarbetande personal. Kommunal är för hel- och deltidsarbetande personal, men ändå dras det inte jämna strån mellan dessa fackförbund. Två kända namn valde att lämna BRF pga intressekonflikter som jag inte har fakta på, jag kommer heller inte att skriva om själva konflikten. Men dessa två herrar dök sedan upp som Kommunals ombudsmän för att hjälpa dem att bla driva deltidsfrågan. Jag lägger ingen vikt vid deras avhopp och vill jag påpeka att jag tillhör BRF samt arbetar för dem via den här tidningen.
BRF har gjort enkäter och samlar information inför avtalet.
Kommunal jobbar också med samla information inför avtalet.
Hur ska man få dessa två olika fackförbund att arbeta gemensamt för deltiden (såklart för alla, men i den här artikeln är mitt fokus på deltiden).
Deltiden i Sverige är underminerade och vi ligger långt efter i löneutvecklingen. Det behövs en starkare gemensam röst för att föra deltidarnas talan, inte två röster med två olika inriktingar och mål. Stockholmsmentaliteten och kunskapen gentemot deltidare i den lilla orten på landsbyggden måste förändras med gemensamma krafter. Det hjälper inte att en politiker från Stockholm åker till den lilla landsbyggdsorten för att lyssnar på en deltidskår och väl tillbaka i stockholm ”glömma” påverka på det sättet som utlovats.
Det behövs gemensamma starka röster från BRF och Kommunal. Förhandlarna sitter bakom stängda dörrar och skrattar åt pajkastningen som pågår mellan de olika fackföreningarna.
Jag vet att många jobbar stenhårt bakom kulisserna i de båda fackföreningarna, de vill få fram så bra avtal som möjligt, vinna dragkampen och nå målet att få deltiden i det ljus som dem förtjänar. Vi deltidare i Sverige, våra familjemedlemmar, de som möter oss byn och i samhället har deltiden i ljuset. Men så länge förhandlarna i Stockholm inte vet vad vi är och vad vi gör kommer vi aldrig att hamna i det ljuset vi förtjänar.
Om en direktionsmedlem ute i ett Svenskt samhälle undrar vart på stationen vi sover, hur ska vi då kunna begära att en förhandlare i Stockholm ska förstå. Vi måste få våra politiker på gräsrotsnivå att förstå och inse, vi måste ha stöd av lokala politiker i Sverige för att kunna nå fram till politikerna i riksdagen, då kan vi gemensamt sätta press på förhandlingarna. Men så länge det finns oförstående politiker i kommunerna går det väldigt sakta framåt och vi kommer halka efter ännu mer i lönekurvorna.
Jimmy Spekulerar, är inte fakta, utan mina personliga åsikter!
Jimmy Geller, fler artiklar av Jimmy här
Brandmännens Riksförbund
