Jag hade precis skrivit klart min spalt om ett intressant ämne när påsk-kravallerna inträffade. Sönderslagna brandbilar, uppbrända polisbilar, ett stort antal skadade poliser och brandmän. Plötsligt kändes allt helt meningslöst i det jag skrivit. Vad är det för mening med att diskutera metodik, teknik, beredskap m.m. när själva fundamenten för att kunna genomföra räddningstjänst har slagits sönder? Antidemokratiska krafter har visat att man i praktiken styr och ställer i samhället. Vi går in i ett samhälle där kriminalitet och religiös fanatism styr. Det vill jag inte vara med i och jag ser inte heller hur vi ska kunna fortsätta genomföra räddningsinsatser i ett sådant samhälle.
Trots att press och media kämpar hårt för att ge polisen skulden för kravallerna är det inte på något sätt polisens fel att det demokratiska samhället inte kan upprätthållas. Man har helt enkelt inte fått denna möjlighet av ansvariga politiker. Ansvariga politiker har förvarnats om att detta skulle ske sedan mer än 20 år tillbaka. Men det man kämpat för som styrande politiker är att försöka ta ett så litet ansvar som möjligt under sin mandatperiod. Det borde varit tvärtom.
Vårt s.k. rättsväsende är ett stort skämt. Det fungerar närmast som en skyddsorganisation för kriminella. Lagen om blåljussabotage är precis så tandlös som det förvarnats om. Om man lyckas få någon dömd (i praktiken nära nog omöjligt) resulterar det nästan alltid i löjligt låga straff. Några timmars samhällstjänst för mordförsök på blåljuspersonal. Men det är klart, vad skulle man tro om ett väsende som ständigt frikänner och ordnar enorma skadestånd till mördare, våldtäktsmän och knarkhandlare?
Så ska jag ta tag i elefanten i rummet. Människor i s.k. utsatta områden, ni bär den absolut största skulden i det här. Ni vill uppenbarligen inte ha ett demokratiskt samhälle. För kom inte och säg att detta är något verk av enskilda ligister. Det rör sig om 10 000-tals människor där kvinnor, barn och barnfamiljer gemensamt går ut och slänger sten på blåljuspersonal. Tyvärr är ni ivrigt påhejade av styrande politiker, media och journalister. Jag läser t.ex. i en tidning att ”detta är den nya tidens demonstrationer”. Är du missnöjd med något så gå ut och slå sönder en brandbil, är det så jag ska tolka detta?
Det hör det demokratiska samhället till att försöka påverka genom tal och skrift. Jag ser att detta inte alls har något gehör längre eftersom vi är på rask väg att lämna det demokratiska samhället. Jag kan bara konstatera att vi inte fått, och troligtvis inte heller kommer att få något gehör för nolltolerans när det gäller våld mot blåljuspersonal. Jag kommer därför att sluta skriva min spalt i SFF.
Jag kommer i nästa spalt att summera en del av det jag skrivit under åren. Det har blivit rätt mycket, betydligt mer än jag trodde när jag började. Det har varit roligt och jag har fått en hel del reaktioner på det jag skrivit. Jag har som sagt aldrig saknat ämne att skriva om.
Ola Morin
Läs mer av Ola här
