Så har vi gått in i ett nytt år och förhoppningen om att komma ut på andra sidan av denna eländiga pandemi får vi fortsätta vänta på ett tag till. Jag är, liksom alla ni andra, less på alla restriktioner, att ha digitala möten framför fysiska, begränsade möjligheter för kulturella aktiviteter, torra och nariga händer efter allt tvättande, inställda resor och evenemang m.m.
Nästa vecka ska jag och en brandmannakollega ut på ett mångfaldsuppdrag. Vi ska besöka den lokala RFSL-föreningen och berätta vad det innebär att arbeta inom Räddningstjänsten, vilken utbildning som krävs och diskutera normer. Syftet är förstås att försöka slå hål på den schablonbild som finns kring vem som jobbar som brandman. Att vi är få tjejer vet vi, det finns det statistik på; 5,7% på heltiden och 7,7% på deltiden, men det finns ingen statistik kring andra minoritetsgrupper. Hur många har annan etnisk bakgrund eller en annan sexuell läggning? Man kan ju tycka att det inte spelar någon roll var jag eller mina föräldrar är född eller vilket kön den jag älskar har i mitt val av yrke, men faktum är att Räddningstjänsten som organisation är underrepresenterad när det kommer till mångfald. Just därför kan det vara viktigt att titta på hur det ser ut och vad vi kan göra för att öka mångfalden så att vi speglar samhället bättre. Ser fram emot detta möte där varken jag eller min kollega lever upp till den schablonbild som finns på en brandman; jag är kvinna (och dessutom lite till åren, fyller 53 i sommar) och min manliga kollega är ganska kort för att vara man. Så ja, vi får väl vara levande bevis på att man kan fungera som brandman trots våra ”ickenormativa” kroppar i sammanhanget.
Deltog på ett digitalt seminarium som MSB arrangerade i december. Temat var ”Inkludera fler för ökad effektivitet” och innehöll en rad intressanta föreläsningar kring mångfald. Vi lever i en värld som förändras i högt tempo och här måste Räddningstjänsten hänga med för att klara rekryteringsbehovet och de krav/kompetenser som behövs för att kunna bedriva ett effektivt operativt och förebyggande arbete som fångar upp hela befolkningen. Det gäller både den tekniska utvecklingen och vår sociala/interkulturella kompetens. Polisväsendet och Försvarsmakten har genom marknadsföring nått goda resultat för bredare mångfald inom sin organisation, kanske är det dags för Räddningstjänsten att haka på? Vi ligger ordentligt efter och bilden av vem som kan arbeta som brandman är fortfarande ganska begränsad om man frågar allmänheten. Framför allt deltidskårerna har idag svårare att rekrytera. För trots att jag själv som RIB:are trivs med mitt jobb så går det inte att komma ifrån att familjen och fritiden påverkas av att jag ska vara tillgänglig var fjärde vecka dygnet runt. Idag värdesätter många sin fritid högt och vill därför inte låsa upp sig på ett beredskapsjobb för en låg timersättning. Lägg sedan till att det även kan vara svårare att få ett godkännande från sin arbetsgivare att ha beredskap. Så vi måste tänka bredare för att fånga upp fler grupper som idag är underrepresenterade inom Räddningstjänsten för att trygga framtiden.
Anette Askenryd
Fler krönikor av Annette Askenryd här
Brandmännens Riksförbund
