För 25 år, 1996, sedan började jag att arbeta på Statens Räddningsverk (SRV) och det första uppdraget fick jag av Ivar Rönnbäck som då var enhetschef på utvecklingsenheten.
Ivar hade fått en begäran från räddningstjänsten i Luleå som hade en idé att ta fram ett verktyg som med hjälp av vattentryck kunde göra hål i plåttak för att kunna ventilera ut rök i samband med brand i byggnad. Jag och en kollega åkte upp till Luleå för att under tre dagar få oss en uppfattning om detta var ett framtida verktyg och alternativ vid brandbekämpning. I Luleå hade man stora problem med plåttaken vid vindsbränder och vid denna tidpunkt fanns det också ett alternativ att använda så kallade sprängramar. Dessa hade till syfte att spränga hål i taket och därmed få ut brandröken för att komma åt branden men man ansåg att användningen innebar stora risker för brandpersonalen.
Efter den första dagens iakttagelser tyckte vi att håltagning med 200 Bar vattentryck och ett skärande munstycke inte var något för räddningstjänsten att använda. Men sittandes under midnattssolens sken fick jag några riktigt bra ideér om hur vi skulle gå vidare och lösa problemet. Jag frågade kollegan vad han tyckte om det vi hade sett och han svarade att den typen håltagningsmetod inte var genomförbar. Jag svarade honom att om en brandbil, exempelvis en hävare, kunde driva systemet och brandpersonalen kunde arbeta från hävarkorgen så är detta inte något verktyg för att göra stora hål utan ett revolutionärt sätt att bekämpa bränder. Resten av historien känner redan de flesta till, det blev världsunikt och används sedan många år runt om i vår värld. Den används heller inte bara från hävare utan även i släckbilar och små brandbilar så kallade offensiva enheter.
Under SRV:s tid var utveckling ett av de viktigaste målen och stora summor satsades för att utveckla svensk räddningstjänst. För SRV hade, som de flesta myndigheter på den tiden, uppgiften att stödja svenskt näringsliv.
SRV och BAS bils programmet utvecklades med ett fordon benämnt BAS 5A som fick namnet Offensiv enhet bestyckad med Skärsläckaren modell Cobra. En viktig fråga i sammanhanget är: hur använder dagens räddningstjänst forskning och produktutveckling?
Under flera år försökte jag och Professor Göran Holmstedt (vid Lunds universitet) att fortsätta utveckla Cobra Skärsläckaren, det lyckades vi tyvärr inte med. Däremot var våra synpunkter välkomna när den italienska skärsläckaren utvecklades och togs fram med hjälp av ett svenskt företag.
I det här numret av tidningen Swedish Firefighters presenteras en variant av en skärsläckare (här) som är godkänd av Nato och tillverkas i Italien.
Bo Andersson
Fler artiklar av Bo Andersson här
