Krönikör: Marcus Aronsson – Tre år efter införandet av arbetstidsnämnden står det klart: systemet havererar. Besluten är långsamma, godtyckliga och saknar insikt i räddningstjänstens verklighet.
Konsekvenserna av parternas tolkning av arbetstidsdirektivet kan inte gått någon förbi, Kommunal som förhandlat detta och ska ha kunskapen lyser med sin frånvaro i den största förändring för brandmännens arbetsmiljö som genomförts på mannaminne.
Kommunals och SKR:s prestige har gått före både förnuft och verksamhet. Priset betalas av oss som står där, dag och natt, dygnet runt och i blåljusens sken för att rädda liv tre år har nu gått. Tre år av osäkerhet, oro och frustration. Tre år av tillfälliga dispenser, långdragna handläggningstider och beslut som inte bara ofta saknat den verklighetsförankring de lokala räddningstjänsterna framfört. utan också respekt för vårt arbete och våra liv. Arbetstidsnämnden skapades för att säkra enhetlighet och rättssäkerhet i tolkningen av EU:s arbetstids-direktiv men har, som vi sagt hela tiden, den har blivit ett hinder. Ett administrativt hinder för lokala arbetsgivare som försöker planera sin verksamhet utifrån de förutsättningar de faktiskt har.
En del räddningstjänster har fått bifall på sin dispensansökan medan andra fått avslag trots nästan identiska ansökningar. Det känns som att nämndens prestige har blivit viktigare än verksamheternas behov. I stället för att lyssna på arbetsgivare och arbetstagare, de som faktiskt vet hur räddningstjänsten fungerar.
Att även Kommunal försvarar ett system som gjort våra verksamheter alltmer tungarbetat, med sämre vila och en försämrad arbetsmiljö är högsta anmärkningsvärt. Resultatet blev det motsatta eftersom man nog aldrig läste direktivet som det var tänkt. Vi har nu hundratals kollegor som inte vet hur de ska jobba från ett år till ett annat och som samtidigt har sämre återhämtning än någonsin. Besked om dispenser dröjer i månader. Den osäkerheten påverkar inte bara hela organisationen utan också våra liv och våra familjer. Det är respektlöst mot vår profession och mot oss som människor.
De sänker även delar av dispensansökningar där räddningstjänster uttryckligen påpekat behovet, som After Action Reviews (AAR) och kamratstödsamtal efter tunga larm. Motiveringarna tycks vara tagna ur gamla beslut som grundades på den tid då dispens endast skulle ges restriktivt, och bara i undantagsfall när alla andra sätt att bemanna verksamheten var prövade. Men den instruktionen är numera avtalad bort. Trots det använder nämnden samma formulering som om inget hade hänt. Man kallar det dessutom ”praxis” – en praxis man själv har hittat på. Det är synnerligen rättsvidrigt.
Behöver jag ens säga att nämndens beslut inte går att överklaga? De förstår inte hur arbetstidsförläggningen påverkar vår verksamhet. De kan inte våra verksamheter. Och då ska de inte bestämma över vår arbetstidsförläggning heller. Punkt.
Tre år utan vilja att förstå och det mest anmärkningsvärda är att nämnden inte ens försökt lära sig: Inte tagit in extern kompetens, Inte gjort studiebesök, Inte sökt förståelse för räddningstjänstens verklighet. De fortsätter fatta beslut i blindo, beslut som successivt försvagar räddningstjänstens förmåga, trots att både arbetsgivare och arbetstagare i åratal varnat för konsekvenserna. Ett förakt för sakkunskap. Varje dispensansökan är genomarbetad av räddningstjänstens egna experter, godkänd av högsta ledningen och MBL-förhandlad. Att en nämnd utan erfarenhet av operativ verksamhet sedan går in och sänker hela eller delar av dessa ansökningar är inget annat än ett förakt för sakkunskap.
Feodal makt i ett demokratiskt samhälle Det här är inte längre en fråga om EU:s regler. Det har vi visat gång på gång. Det här handlar om makt. Precis som jag skrev i min förra krönika har Arbetstidsnämnden blivit en feodal makt i ett demokratiskt samhälle. En nämnd som med prestige och centralstyrning kör över både arbetsgivare och arbetstagare på bekostnad av samhällsskyddet och civilförsvaret. Vi har försökt prata, förklara och vädja. Men efter tre år av ignorans och beslut i blindo är det uppenbart. Arbetstidsnämnden fungerar inte. nämndens prestige skadar både vår arbetsmiljö och allmänhetens trygghet. Det här systemet är inte en del av lösningen. Det är problemet.
FAKTA ARBETSTIDSDIREKTIV
Efter att EU kritiserat Sverige för att kollektivavtalet bryter mot arbetstidsdirektivet, har Kommunal och SKR förhandlat fram nya regler.
Enligt parternas bedömning får den totala arbetstiden om arbetspass och jour som ligger intill varandra, vara max 20 timmar. Det gör det inte längre möjligt att jobba dygnspass, något som är vanligt inom personlig assistans och räddningstjänst.
I EU:s arbetstidsdirektiv står att det i kollektivavtal går att göra undantag från regeln om 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Om det görs undantag är det viktigt att arbetstagaren får kompensationsvila direkt efter det för långa arbetspasset. Vilan måste vara lika lång som arbetspasset var. Om det inte går att ge kompensationsvila ska ”annat lämpligt skydd” ges, som inte får vara pengar.
”Det finns ingenting som säger att man inte kan avtala om 24 timmar egentligen. Men med det här avsteget från dygnsvilan måste man då åstadkomma ett skydd som är lika bra, och menar att parterna får en ganska tung förklaringsbörda när det gäller att förklara att det går bra med 20 timmar men inte 24”
Tommy Iseskog Arbetsrättsexpert.
Swedish Firefighters
Här går du med i Brandmännens Riksförbund!
