Vi nås av det fruktansvärda beskedet att en kollega har omkommit. Blåljusverksamheterna sluter upp och samlas kring en flagga på halv stång över hela Sverige. Vi tröstar varandra och skänker en tanke till den omkomnes familj och anhöriga. Det är något vackert över det.
Samtidigt blir jag både bedrövad och förbannad över att denna olycka kan inträffa. Nu är det oerhört viktigt att utredningarna får genomföras och ge svar på många frågor så att vi andra kan ta till oss erfarenheterna och säkerställa att en liknande olycka inte kan hända.
Jag har i många artiklar betonat vikten av bra genomförda riskbedömningar och att alla inblandade ges möjlighet att ta del av dessa samt att vi följer dem. Notera att jag i skrivande stund inte vet om det finns något som indikerar att någon brutit mot detta i den senaste tragiska olyckan. Jag skriver detta som en rent allmän reflektion.
När vi går till vårt arbete kan vi aldrig vara helt säkra på att vi kommer hem i samma skick. Vi är medvetna om att det under kommande arbetspass eller beredskap kan inträffa händelser som gör att jag blir påverkad fysiskt eller psykiskt. Det är en del av vardagen som brandman och något som formar en hel yrkeskår. Just därför är det så otroligt viktigt att vi riskbedömer vår verksamhet och upprättar rutiner och instruktioner som gör att vi kan arbeta säkert.
Ekonomi får aldrig sätta begränsningar för ett säkert arbete!
Självklart finns det budgetramar att rätta sig efter. Utan en fungerande ekonomi i en räddningstjänst går det inte att bedriva en funktionell verksamhet. Däremot är det helt oacceptabelt att spara in på brandmännens säkerhet av finansiella skäl.
Risker som cancer, fall från höjd eller otillräcklig utbildning måste tas på allvar och värdesättas om vi skall ha kollegor som kan hålla sig friska ett helt arbetsliv. Det finns till exempel skyddsutrustning som skyddar effektivt mot cancerogena partiklar som riskerar att påverka oss – många räddningstjänster tycker att det är för dyrt att köpa in dessa. Man väljer alltså aktivt att utsätta brandmännen för dessa risker på grund av ekonomiska skäl! Det är helt åt skogen fel!
Vi arbetar numera med höjd beredskap och lär oss att identifiera OXA, o-exploderad ammunition, leta efter skadade i raserade byggnader, begränsar skador efter kraftiga oväder och andra förekommande händelser. Detta kräver förändrade metoder och annan skyddsutrustning. Det finns inga andra alternativ än att anpassa budgetar efter rådande omständigheter och säkerställa att de som utför de allra farligaste arbetsuppgifterna verkligen har den skyddsutrustning som krävs. Jag har full förståelse för att kommuner har ekonomiska utmaningar men om jag vore ansvarig politiker eller tjänsteperson skulle jag ha svårt att sova gott om nätterna om jag visste att jag skickar ut mina brandmän på riskfyllda uppdrag utan bästa möjliga skyddsutrustning.
Utvecklingen har gått framåt och utrustningen har anpassats för att skydda oss och skapa förutsättningar för att utföra våra uppdrag – nu gäller det att använda den på rätt sätt. Det tragiska som har hänt får inte hända igen – vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att våra brandmän kommer hem efter insats eller utbildning!
Var rädda om er där ute i verkligheten!
Johan Persson, Nationellt Huvudskyddsombud (HSO)
Fler artiklar av Johan Persson
Brandmännens Riksförbund
