Mitt i natten hördes en stor smäll över centrala Stockholm. Klockan var 03.12 fredagen den 12 mars 1926. Den första svenska bilbomben hade precis exploderat på Pipersgatan.
Den här attacken brukar kallas ”Flyborgska smällen”, ”Piperska smällen” eller ”Smällen på Pipersgatan”. Explosionen var så kraftig att den blåste ut tusentals fönster och väckte de flesta invånarna i centrala Stockholm. När polisen kom till platsen upptäckte de en söndersprängd taxi och utspridda kroppsdelar efter offret. Av en ren slump var plånboken oskadd och tack vare några visitkort kunde man identifiera den döde som direktör Sixten Flyborg. Man hittade också dokument som ledde utredarna till Flyborgs två affärskompanjoner: Eric von Arbin och Alexander Krüger. Inom några timmar hade de anhållits för dådet. Poliserna blev genast misstänksamma när de båda påstod att de inte hört smällen – trots att de bodde mycket nära.
Inom en vecka hade de erkänt.
Motivet var pengar.
De båda barndomskamraterna Sixten Flyborg och Eric von Arbin hade några år tidigare rest till Sri Lanka. Där kom de på idén att starta import av te till Sverige och de bildade företaget ”v. Arbin & Co Theimport”.
Men affärerna hade gått allt sämre och man hade dragit på sig stora skulder.
När von Arbin lärde känna festprissen Alexander Krüger dröjde det inte länge innan flera lokaler drabbades av mystiska bränder.
När von Arbin lärde känna festprissen Alexander Krüger dröjde det inte länge innan flera lokaler drabbades av mystiska bränder.
Nästa måltavla blev bolagets direktör Sixten Flyborg. Denne hade en livförsäkring på 100 000 kronor – med von Arbin som förmånstagare. På kvällen den 11:e mars 1926 bjöds Flyborg på middag och mängder av sprit. Klockan tre på natten beställde man en taxi till tefirmans kontor vid Kungsholms hamnplan 3. Ett av de viktigaste vittnena var taxichauffören som genom ett under hade överlevt bomben utan svårare skador.
Han berättade att Flyborg var så berusad att han fick lyftas in i bilen. Samtidigt såg chauffören att von Arbin gick bakom bilen. Denne satte fast en bomb med sex kilo dynamit på bilens pakethållare och tände sedan stubintråden. Taxin hann bara några hundra meter innan bomben detonerade på Pipersgatan och dödade Sixten Flyborg. Delar av hans kropp hittas 100 meter från platsen.
Eftersom det här var den första svenska bilbomben så orsakade den stor sensation. Rättegången blev en mediecirkus som den åtalade Krüger utnyttjade genom att berätta galna historier om sitt liv. Den 22 juli 1926 dömdes de båda bombmännen till livstids straffarbete. Båda benådades senare.
Brandutredare var bara timmar från att bli offer
De båda kumpanerna var redan misstänkta för mordbrand när de mördade Flyborg. De var till och med nära att döda utredaren som jagade dem. Långt innan de sprängde sin kompanjon var Krüger och von Arbin jagade av myndigheterna.
En serie mystiska bränder i deras lokaler gjorde att brandkaptenen Andreas Grill vid Johannes brandstation redan var dem på spåret.
Jag hade varit på tre eldsvådor som dessa herrar hade anlagt i olika lagerlokaler, berättade Andreas Grill i en intervju flera decennier senare.
– Jag hade varit på tre eldsvådor som dessa herrar hade anlagt i olika lagerlokaler, berättade Andreas Grill i en intervju flera decennier senare.
– Jag sade till och med till Arbin att jag är övertygad om att det är mordbrand.
I mars 1926 fick han via en vän möjlighet att gå på fest hemma hos von Arbin. Något som nästan kostade honom livet. Det hände inget särskilt under festen. Men när Flyborg skulle åka hem frågade Grill om han kunde få skjuts.
– När Arbin och Krüger hörde det så plockade de bort en dynamitladdning de hade satt på Flyborgs bil. Antagligen bara för min skull.
Bara ett dygn senare ryckte brandkaptenen ut till mordplatsen.
– När jag kom dit med brandkåren så fick jag skrapa bort hans kvarlevor från husväggarna.
Femton år senare träffade Anders Grill på en skäggig Eric von Arbin av en ren slump under en brandbesiktning av ett lager.
– Jag tog i hand för han hade ju avtjänat sitt straff. Då började karlen storgråta.
Text: Mikael Jägerbrand Foto: Stockholms Stadsmuseum
Fler artiklar av Mikael här
