Jag har snart jobbat som deltidsbrandman i 12 år och trivs väldigt bra på min station. Att trivas på sitt jobb är viktigt och gör att man stannar kvar trots att det innebär vissa begränsningar när man har beredskap. Men att ha en positiv känsla på jobbet är tyvärr inte självklart.
Ibland när jag hör andra tjejer berätta om deras upplevelser av kränkningar eller när jag läser statistik kopplat till detta så blir jag både tacksam för min egen situation men samtidigt förvånad och beklämd över att vi år 2023 inte kommit längre i jämställdhetsarbetet inom räddningstjänsten. Vi tjejer är fortfarande relativt nya inom branschen och jag kan förstå att det tar tid att förändra kulturen där enbart män har verkat under så lång tid. Min förhoppning är att vi har medvetna chefer runt omkring i landet som förstår att de har en stor roll i att förändra ett klimat som stänger ute eller tillåter kränkningar på grund av kön, etnicitet eller annan sexuell läggning. Just ledarskapets betydelse har jag skrivit om tidigare och det är enligt mig den viktigaste aspekten och lägger grunden för arbetsmiljön på en arbetsplats. Reagerar man på signaler? Hur öppen är man för förändringsarbete? Och hur jobbar man med gruppdynamiken bland sina anställda?
Agera när signalerna är fel
På min station upplever jag att det finns en rak kommunikation och en hälsosam kultur som aktivt jobbar med ett systematiskt kvalitetsarbete där bland annat mångfaldsarbetet inte är en engångsinsats utan något som kontinuerligt implementeras och aktualiseras genom exempelvis utbildningsinsatser, diskussioner och genom medarbetarsamtal. En stor roll i detta har vår tidigare räddningschef som insåg vikten av att skapa ett öppet klimat fritt från kränkningar och en vision om att öka mångfalden på stationen. Han visade engagemang och angav tonen för en inkluderande arbetsplatskultur. Fick han signalerar som inte stämde överens med stationens värdegrund så reagerade och agerade han. Detta arbete vill jag säga har varit avgörande för att klimatet på stationen ser ut som det gör. Ett sätt att synliggöra mångfaldsarbetet och att man välkomnar alla till räddningstjänsten är att man medvetet försöker visa på en mångfald i representationsuppdrag, rekryteringskampanjer, prova-på-dagar osv. Jag fick i höstas ett glädjande besked att arbetet nu också resulterat i en rekrytering av fyra nya kvinnliga kollegor. Så från att ha varit ensam tjej i RIB är vi nu fem – kul!
Chefen sätter tonen för förändring
Nu är det upp till er som har makten att förändra statistiken eller i alla fall fundera varför nästan en tredjedel av landets stationer inte har någon kvinnlig brandman på heltiden (här har deltiden lyckats bättre, endast 7 % har inte någon kvinna i sin organisation). Hur jobbar du som chef för att skapa ett inkluderande arbetsklimat där alla känner sig välkomna?
Annette Askenryd
Fler texter av Annette Askenryd här.
