Vem är du?
Jag heter Oskar Havorgård, 35 år gammal. Kommer ursprungligen från Gotland men bor numera i Julita med min sambo och våra barn. Till vardags arbetar jag som egen företagare och anestesisjuksköterska. Jag är deltidare inom Västra Sörmlands Räddningstjänst på station Julita.

Hur kommer det sig att du är deltidare?
Jag blev deltidare egentligen av en ren slump. Men för att ta det ifrån början så var min pappa deltidare hemma i samhället där jag växte upp på Gotland. Så livet med och omkring beredskap har väl funnits med ända sedan barnsben.
När jag blev äldre flyttade jag ifrån Gotland och hamnade så småningom i ett mindre samhälle där de sökte deltidare, så jag började där och 14 år senare är jag fortfarande deltidare.

Kan du berätta ett roligt minne från dina år som brandman?
Det finns såklart flera roliga minnen men jag kan nämna några. Det första var nog mitt första riktiga larm som jag åkte på. Det var en väldigt stor skogsbrand där flera stationer var larmade. Det jag vill lyfta med detta larm var att alla kämpade precis lika mycket och alla hjälptes åt oavsett deltid, heltid eller personal från brandvärnen. Det var vi tillsammans och det har jag tagit med mig genom mina år inom räddningstjänsten. Styrkan ligger alltid i den samlade kraften och inte enskilda individer.

Ett annat minne är från en djurlivräddning ute på en bondgård där en kalv hade krupit ner i en gödselkulvert och hamnat längst in längst bort i kulvertgången. Ett riktigt ”skitjobb” men efter mycket lirkande kunde vi få fram kalven och hissa upp den ur kulverten. Kalven klarade sig oskadd, men larmstället behövde mer än en tvätt efteråt!

På 14 år drar man på sig flera olika minnen och upplevelser, men jag tycker ändå att den bästa känslan jag upplevt är när jag och mina kollegor varit på IVPA larm och vi har kunnat hjälpa våra medmänniskor. Ibland har det varit med HLR där vi lyckats få igång spontan cirkulation.  Ibland har det varit ärenden där syrgas, samtal och en trygg hand dem kunnat hålla i har gjort en stor skillnad för individen tills ambulansen anlänt och kunnat ta över.    

Hur ser framtiden ut för dig i räddningstjänsten?
Jag ser just nu att jag nog kommer hålla på med detta tills jag antagligen blir för gammal. Räddningstjänsten genomgår hela tiden förändringar och jag ser fram emot att få vara en del av den resan. Jag tror på idén om att blanda förmågor från såväl heltid, deltid och brandvärn när det kommer till utvecklingsfrågan.

Om du bara var tvungen att använda ett enda verktyg från räddningstjänsten, vad skulle det vara?
Om man nu kan räkna basbilen som verktyg så är det den jag skulle välja, för då vet jag att jag kan hantera både små och stora saker. Men om jag bara får välja en enda sak så blir det pulversläckare. Den har så många användningsområden förutom att släcka brand.

När du vill koppla av, hur gör du det bäst?
Jag kopplar bäst av med familjen. Men ett bra träningspass med efterföljande bastu är inte alls fel det heller. Jag är uppväxt med vatten och bor intill vatten så det är dit jag söker mig när jag behöver koppla ifrån tankarna en stund.

Och till sist, om du fick en superkraft, vad skulle det då vara?
Oj det är en klurig fråga. Jag tycker nog att superkraften för oss på deltiden ligger i laget. Alla har något att bidra med och det är det som gör oss så bra för tredje man. Men om jag måste välja en superkraft så skulle det nog vara att kunna flyga, även om jag flugit en del i jobbet.

Jimmy Geller
Firefighters.se

Previous articleSten Nilsson, brandman och styrkeledare i 44 år
Next articleRäddningstjänsten Sydost, ett nytt förbund växer fram
Redaktör och webredaktör för tidningen Swedish Firefighters.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here