Räddningstjänsten erbjuder en fantastisk arbetsplats. Möjlighet att träna, prata skit, laga mat, bli som en familj och ibland händer det att människor räddas från brinnande hus! De som arbetar inom räddningstjänsten är populära och inger trygghet i undersökning efter undersökning, de går till jobbet med hjälteglorian över huvudet. Men hur ser Räddningstjänstens laguppställning ut?
Men erbjuder räddningstjänsten en arbetsplats för alla hjältar, finns modet att ta den som har rätt kompetens och skapa en bredare laguppställning. Spelar det någon roll om den med rätt kompetens råkar var homosexuell, kvinna eller mörkhyad. Hur blir det vid middagen om någon inte äter kött och kan man tycka att damfotboll är spännande. Kommer spelare med andra sociala normer få yrket att sätta hjälteglorian på sned? Lagspelets regler borde ge att delad hjältegloria är dubbel hjältegloria, för hela laget. Syftet är inte att knuffa bort det befintliga laget utan att göra det mer komplett inför alla utmaningar.
Räddningstjänsten spelar på planer med allsköns olyckor i motståndarlaget och det är alltid på bortaplan, förutom i matcherna med de interna frågorna. Nya tider och ny teknik bjuder på annat motstånd, lämpligt då är att se över den egna laguppställning så rätt spelare kommer med i matchen. Om kompetensen följer med kvinnor, män, människor från andra länder, veganer eller religiös tillhörighet så kommer det även att bredda arbetsplatsens sociala normer.
”Räddningstjänsten blir starkare när dörrarna öppnas för samtliga lagspelare” (citat)
Räddningstjänstens personal vinner på att släppa in andra personligheter till gemenskapen, blandade arbetsplatser anses av de flesta vara trevligare att arbeta på. Ge dem nya en chans, lyssna och prata med den homosexuella personen ni delar kanske samma intressen. Invandrarkillen/tjejen kan var mer lik dig än du anar. Veganen kan säkert lära dig att äta lite grönare. Det skulle ge en skjuts i samtalsämnen, intressen, mat och vänner – ytterligare en dimension till begreppet världens bästa jobb.
Det är inte så enkelt att det rör sig om manligt, kvinnor eller sexuell läggning
För alla de kvinnor som enligt MSB’s studie* ansett sig kränkta av sina manliga kollegor och chefer är Räddningstjänsten inte världens bästa arbetsplats. Kvinnor som från början startat i en uppförsbacke i karriärsvalet p.g.a. sitt kön. Smarta och drivna som gång på gång kan ses passera bara för att de ser problemen och vill göra något åt saken.
Det räcker inte med att prestera dubbelt så bra utan mångdubbelt bättre än sin manliga kollega behöver, både fysiskt och mentalt. Till slut tar energin och orken slut. De ”besvärliga” kvinnorna väljer att sluta, och in kommer de nya som fortfarande har förhoppningar och inte tror att det är så illa, och så börjar det om igen.
Alla arbetsplatser har sina regler för att tänka, tycka och agera, den som inte faller in i den normen kan kanske ses som ett hot mot arbetsplatsens ordning. Ska Räddningstjänsten växa så måste ifrågasättandet ha en betydelsefull roll, särskilt i en organisation som gång på annan ska granska sig själv, tex efter varje larm. Hur är det när någon vill tänka lite bredare och våga tala om att saker går snett, blir de lyssnade på utan att riskera förlora gruppens respekt? Räddningstjänsten måste låta sig tänka annorlunda, låta oss vara annorlunda, vara den som prövar något nytt.
En modern räddningstjänst måste spegla samhället och följa med i samhällets utveckling, det är bara att acceptera eller att upplevas som en relik och museiföremål. Den största revolutionen inom räddningstjänsten är inte storregionerna eller motoriserade pumpar. Den största revolutionen är framför oss när vi slutar stänga dörrar för de duktiga människor som idag inte känner sig välkomna på världens bästa arbetsplats! Räddningstjänsten bör vara en arbetsplats med bäst laguppställning.
*Räddningsutbildades karriärsval: en genus- och mångfaldshetsanalys av yrkesverksamhet bland alumner från SMO och RUB-utbildade
