I Swedish Firefighters serie om deltidare intervjuas kollegor inom Räddningstjänsten som bor runt om i Sverige, i detta nummer träffar vi Mikael Eriksson.
Vem är du, Mikael Eriksson?
En härdad herre på rätt sida av livet för att kunna delge läsarna av Swedish Firefighters ett par anekdoter utan att skämmas. Jag bor i Dala-Järna med fru och tre barn, där min släkt på fars sida är ifrån, men har vuxit upp lite varstans över hela Sverige. Dock så har jag bott ”hemma” i Dala-Järna sedan jag var sexton år och började på gymnasiet. Har en brokig bakgrund. Fordonsteknisk linje på gymnasiet samt arbetat många år på Edvin Larssons mekaniska AB och som slaktare på byns slakteri, har också varit i Stockholm under en period och arbetat.
Hur kommer det sig att du är deltidare?
Jag är fjärde generation deltidsbrandman i Dala-Järna, och tillika fjärde generation på familjeföretaget Edvin Larssons mekaniska AB, i Dala-Järna. Min gammelfarfar, farfar, far, farbror och två kusiner har samtliga varit med i räddningstjänsten i Dala-Järna, och alla har varit brandförmän. Det var min gammelfarfar som startade Edvin Larssons mekaniska AB. Min far har också varit ambulanssjukvårdare i Vansbro och Stockholmsområdet under många år, och även heltidsbrandman. Så jag kan med gott samvete säga att kallet som brandman ligger i blodet, och jag började i princip efter studenten då jag hade åldern inne. Hade uppehåll från räddningstjänsten ett par år medan jag var i Stockholm men började igen då jag fick jobb på hemmaplan.
Hur är er organisation uppbyggd?
Vi tillhör brandkåren Norra Dalarna sedan något år tillbaka, förut var det Vansbro kommun som hade hand om räddningstjänsten. Då jag började runt millenniumskiftet var det deltidsstation med 1+4 i Dala-Järna och Vansbro. Nu är vi 1+4 i Vansbro, FIP-resurser 1+1 i Dala-Järna och 1 insatsledare dygnet runt. Sistnämnda resursen delas mellan Vansbro och Leksand. Vi har inte kvar någon station i Dala-Järna utan vi tillhör en grupp i Vansbro som vi har beredskap och övar tillsammans med. Vi har också en räddningsbåt kvar i Dala-Järna i ett förråd, som i regel den FIP-resurs som är brandman åker och hämtar. Som FIP:are kan vi röra oss fritt över kommunen, men vi har sagt att åtminstone en FIP-resurs ska vara kvar i Dala-Järnas släckområde. Så trots beredskap blir man väldigt rörlig på ett sätt man inte var då brandstationen fanns. Kan till exempel följa med familjen och bada trots jag har beredskap.
Hur var det att gå från att vara deltidsbrandman på en brandstation till att åka FIP?
Till en början var jag, liksom många andra i kåren, starkt emot nedläggningen av brandstation och att åka som FIP istället. Stundtals kan jag sakna den gamla stationen och gemenskapen vi hade i Dala-Järna, men som det är idag skulle jag inte vilja gå tillbaka som det var förut. Jag vågar nog påstå att få åka FIP är det roligaste man kan få göra som brandman. FIP-bilen vi har i Dala-Järna är bra utrustad, har bland annat Rosenbauer-pump, skärsläckare, 300 liter vattentank, hjärtstartare, stege, hansabräda, klippverktyg med mera, och vi gör verkligen skillnad. För ett par år sedan fick jag IVPA-larm till en 2-åring som satt i halsen. Vid min ankomst var barnet helt livlöst, blå som en smurf i huden och mamman räckte över det livlösa knytet till mig med orden: – Hon är död.
Jag satte mig ner på knä, lade barnet på min underarm och började ge ryggdunkar. På tredje försöket kom det upp en klump av banan och barnet började att andas igen. Kan ni tänka er vilken känsla? Efteråt när jag pratade med den SOS-operatör som tagit emot larmet fick jag reda på att det hade tagit mig en minut och tolv sekunder från det att larmet gick till att jag var framme. Hade vi haft kvar brandstationen istället för FIP hade barnet dött. SOS-operatören var väldigt glad att hon fick prata med mig och höra att det gått bra. Fick även tackkort och blommor från barnets föräldrar och även från ambulansöverläkaren i Dalarna, det var väldigt hedrande. Men det visar också på vilken nytta FIP-bilarna gör. Likaså har jag bara genom att vara snabbt på plats kunna bryta brandförlopp och kan utan att skämmas säga att två hus står fortfarande kvar tack vare mig och den utrustningen som finns på FIP-bilen. Man är väldigt ensam som FIP, men det är en styrka i sig. Är jag först på en trafikolycka till exempel så blir jag per automatik sjukvårdare/losstagare. Kommer jag sist blir jag trafikvakt. I samband med en villabrand i Nås fick jag bilda rökdykarpar med Björbokåren, som är 1+3, och dom hade jag aldrig träffat förut. Så man blir väldigt flexibel och allround.
Kan du berätta om något roligt minne från alla dina år som brandman?
Jag kommer ihåg min första rökdykning i samband med en villabrand. Gick in med en äldre, erfaren kollega och det var tjock, svart rök. Vi kom in i ett rum och kollegan säger att han har hittat någonting som brinner och att det är varmt som tusan. – Den här slänger vi ut! Sade han. Kommer ihåg att vi stånkade på och jag tog i så det nästan svartnade för ögonen, men det var helt förgäves. Vi gick bet. Vi lyckades dämpa branden hur det än var och när vi vädrade ut röken så såg vi sen att det var en gjutjärnskamin som satt fast i vägen vi försökte rycka loss…
Om du bara blev tvungen att använda ett enda verktyg inom räddningstjänsten, vad skulle det vara?
Tyvärr blev yxan tagen i första intervjun så får helt enkelt välja spridaren. Det är ett pålitligt redskap som man med lite fantasi kan använda i olika sammanhang för att lösa en uppgift
Hur ser framtiden ut för dig inom räddningstjänsten?
Jag tänker fortsätta så länge jag tycker det är roligt! Har nyligen börjat åka som arbetsledare i Dala-Järna och till hösten har jag sökt räddningsledning A, så vi får se om man kommer med på den kursen.
När du vill koppla av, hur gör du det bäst?
Måste säga att jag kopplar av bäst när jag umgås och hittar på saker med mina barn, det spelar ingen roll om det är fiske eller familjekväll. Ett av mina största intressen är dock dykning, och nu har också äldsta dottern börjat dyka, vilket jag tycker är superroligt.
Och till sist, om du fick en superkraft, vad skulle det då vara?
Att få äta pizza utan att bli fet, utan tvekan!
Om du skulle få välja en station i en annan del av landet, Vad skulle du vilja fråga då?
Till sist så vill jag passa över stafettpinnen till Helena Götherström, Räddningstjänsten Sotenäs, och undrar – vem är du? Boende på västkusten, vad är bäst med det?
Jimmy Geller
Fler artiklar av Jimmy Geller här
Facebookgruppen Deltidsbrandmännen här
