Rättelse. I papperstidningen står det ”Men som det ser ut nu kommer korta utryckningar att kosta en hel dags avdrag enligt de kontakter med A-kassorna vi har.” Det ska vara ”Men som det ser ut nu kommer korta utryckningar inte att kosta en hel dags avdrag enligt de kontakter med A-kassorna vi har”. Ett ”inte” hade fallit bort i redigeringen.
Jag inleder med ett citat från ett tungt namn i litteraturen, August Strindberg: I har makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt. Och jo, på den tiden stämde det till viss del, men idag är det lite besvärligare för makthungriga ordvrängare.
Idag har gudskelov många ordet, men vi har också ett enormt informationsflöde från proffs som vet hur man styr oss till vad vi ska tycka, tro och rent av tro oss veta. Vi har en uppsjö av källor till sanningar, det duggar även tätt med forum som sprider dem.
Rätt information, eller helst kommunikation där information ingår, gör nästan det omöjliga möjligt, om det görs professionellt. Helst proaktivt och planerat, men man bör även vara på tårna för att bemöta, vända eller ibland stödja och förtydliga.
Växande skara av kommunikatörer
Det är inte för intet kommunikatörerna har blivit allt fler under de senaste decennierna och de växande kommunikationsavdelningarna och kommunikatörsrollen har varit en omdiskuterad och uppmärksammad fråga inte minst i offentlig sektor. Syns och hörs man inte finns man inte, samtidigt känns det som att allt fler talar om för allt färre hur de ska utföra sitt arbete. Att kontrollera information som ett maktredskap är sedan länge ett känt knep av dåliga chefer och usla ledare, därav Strindbergs citat.
I en organisation har många och inte minst medarbetarna rätt att få information om vad som pågår, självklart med vissa undantag. Får de inte information ska man heller inte bli förvånad om de hittar den på annat håll, kanske i en sörja av rykten, olika sanningar och lite fakta. Förstår man inte det i vardagen, funkar det inte i krisen och alla organisationer krisar förr eller senare på något sätt.
Genom åren har vi haft omfattande information runt många av våra frågor som tex hälsa och cancerproblematik hos brandmän, hot och våld, rekrytering och A-kassan för deltiden. Nu när frågorna får luft och bäring ansluter fler och även om man från början var mot är man nu för, och det är bra!
Brandmännens Riksförbund har skrivit, tjatat och uppvaktat samtliga som på något sätt har varit inblandade, inte minst alla partier i riksdagen och där fick vi äntligen, äntligen stöd relaterat A-kassan för deltidsbrandmän. Beslut angående undantag för deltidsbrandmännen fattades den 5 maj och ska börja gälla från juni, men det är ändå inte glasklart, en del tolkningar återstår. Men som det ser ut nu kommer korta utryckningar inte att kosta en hel dags avdrag enligt de kontakter med A-kassorna vi har.
A-kassans regler ska inte hindra deltidsbrandmännen
Vi ser detta som en framflyttad position och kommer att fortsätta arbeta för mer tydlighet i olika detaljer och samtidigt följa hur A-kassorna tolkar de nya reglerna. Kort handlar detta om att A-kassereglerna inte ska hindra dig att bli en deltidsbrandman och du ska inte behöva säga upp dig från räddningstjänsten för att du förlorat din huvudanställning.
Otroligt skönt att flera sett det BRF drivit med engagemang och uthållighet i säkert 20-talet år! Nu tar vi det den sista biten också, för vi sitter i ett antal förhandlingar och är kanske klara med Krisavtalet i version två när tidningen landar hos er. Dessutom håller vi på att förbereda andra och annat. Och hör-ni-ni-ni sist men inte minst: tack alla nya medlemmar, det går bra nu.
Så med en förhoppning om att ni får en bra sommar och pandemin släpper sitt tag om oss hälsar jag er en skön sommar. Förstör inte semestern med att göra för mycket när ni inte gör någonting och må ni ha det bra – riktigt bra.
// Peter
Fler ledartexter av Peter Bergh här
Brandmännens Riksförbund, BRF, här
