Sverige är ett vidsträckt land med många olika förutsättningar. Detta blev tydligt för mig när jag hoppade på tåget i Jönköping en varm midsommardag för att påbörja min karriär inom räddningstjänsten i ett betydligt mer kylslaget Kiruna två dygn senare.
Efter sju år bar det åter av och den här gången till västkusten, närmare bestämt Bohus Räddningstjänstförbund som består av Kungälv och Ale kommun. Det kan tyckas vara nästintill två ytterligheter och i vissa fall är det nog också precis vad det är. Samtidigt är det mycket som är sig likt.
Fjällvidderna eller det öppna havet
Något som skiljer sig markant mellan räddningstjänsterna är just miljöerna. Norrland har höga och vidsträckta fjällvidder där du kan ha hela berg för dig själv. Som räddningstjänst innebär det att du behöver ha koll så att utrustningen inte fryser, speciellt när du ska släcka bränder. Även om det är Polismyndigheten som ansvarar för fjällräddningen ute bland bergen så är det ändå den kommunala räddningstjänsten som ansvarar för att rädda exempelvis den brinnande byggnaden eller andra händelser som rör egendom och miljö. Därför behöver även räddningstjänsten kunna nå ut till svårtillgängliga och ofta väglösa områden. Västkusten däremot bjuder på steniga havslinjer med mycket folk och rörelse. Ett exempel på detta är ön Marstrand med sin färja och täta träbebyggelse, speciellt sommartid då både antal båtar och människor ökar. För att inte alltid behöva vänta på färjan vid en händelse så har lokala RIB-stationen två olika stationer. Den ena ligger på Koön (som sitter ihop med fastlandet) och den andra på Marstrandsön. Förutom öar och vatten så innebär också allt folk att det lätt uppstår bilköer vilket inte alltid är helt enkelt att ta sig förbi vid utryckning. Ett fenomen som kan vara svår att hitta i norr.
Samarbete är en viktig komponent oavsett vart du är
Kiruna kommun är lika stort som länen Skåne, Halland och Blekinge ihop. Tyvärr är räddningstjänsten i Kiruna inte lika stor som dessa läns gemensamma räddningstjänster tillsammans vilket gör att du ofta måste agera med en begränsad resursmängd. Samtidigt är det desto viktigare att larma resurser i ett tidigt läge och nyttja den hjälp som kan finnas tillhands vid händelsen. Samarbetet med andra gör att åtgärderna i regel blir effektiva där boende i byn hjälper till att transportera räddningstjänstpersonal på snöskoter eller där andra aktörer som fjällräddningen rycker in och hjälper till vid skogsbränder.
Bohus Räddningstjänstförbund är i nationella mått mätt en medelstor räddningstjänst men dess närhet till räddningstjänsten storgöteborg (RSG) gör oss ändå små – allt är relativt som en känd fysiker sa en gång. Även om det inte är just fjällräddningen vi samarbetar med på Västkusten så är det just samarbetet med andra som är viktig för att lyckas. Kustbevakning hjälpte bland annat till att transportera ut räddningstjänstpersonal när en gasflaska hade spolats upp på en av öarna i Kungälv och Sjöfartsverkets lotsbåtar som bistod med deras pumpkapacitet vid en skogsbrand.
Bakom olikheterna är vi lika
Bohus Räddningstjänstförbund och Räddningstjänsten Kirunas förutsättningar skiljer sig egentligen inte så mycket, bilarna är röda och våra uppdrag och de mesta av olyckorna är likartade. Dessutom finns det mycket likheter om du ser bortom de faktiska miljöerna. Båda räddningstjänsterna har utmaningar att nå händelser utanför farbar väg, För Bohus Räddningstjänstförbund är det öar och i Kiruna är det snön eller fjällterrängen. För att lyckas med våra uppdrag är vi beroende av våra samarbetspartners – sen att de heter olika beroende på vart du befinner dig är av mindre vikt. både Marstrand och de norrländska fjällen är fantastiska fina platser men på olika sätt och det är också det som får avsluta denna jämförelse.
Text: Jon Moln Teike
