Hejsan. I skrivandes stund löper presskonferens efter presskonferens med dykande börser, krispaket, varsel och presentationer av olika åtgärder. Det är, eller borde vara, en tid där vi följer våra myndigheters instruktioner så att våra samhällsfunktioner fungerar på ett så bra sätt som möjligt. Våra myndigheter vet mer och mer om viruset, samtidigt som en hel del desinformation och falska nyheter hunnit spridas och sprids. Vi har experter vid våra myndigheter som vigt sitt liv åt normalt så konstiga saker som smitta och smittspridning, som suttit och sitter i såväl nationella som internationella nätverk, men det spelar ingen roll för en del just nu. De självutnämnda köksbordsexperterna, främst på sociala medier, har googlat upp någon eller något och vet minsann mer eller åtminstone annat. Dessutom inte allt för sällan med hätsk och otrevlig ton om de blir bemötta och där samhällsföreträdare görs till åtlöje eller tillönskas sjukdom och olycka. Men snälla ni?
Man ser tydliga desinformationstoppar direkt efter våra myndigheters presskonferenser men hur dessa motargumentens samhällsräddare hinner reflektera på det som nyss sagts, i ett mer intellektuellt och kvalitativt perspektiv, kan man ju fundera på. Likväl om statistik från helt andra kulturer, samhällsstrukturer, klimat och ekonomier direkt kan överföras till oss utan bearbetning och eftertanke. Sanningen är nog att sällan har så många äpplen jämförts med päron och det är otroligt lätt att vara säker på sin sak när man kan exkludera vissa komplexa element som stör sin egen sanning. Tyvärr är inte vanlig media utan skuld i desinformationsflödena då man frekvent anlitar ”proffstyckare” för att uppenbart tycka tvärs om och gärna med en ”tvärsäkerhet” som egentligt enda argument och jag blir också lite fundersam när man lägger viktig information om en kris bakom betalväggar med lockande rubriker.
Sen apropå päron, höll jag på att skriva, vart var ni förr då, då ni kunde påverkat och hjälpt till? Alltså hjälpt till med att stå upp för att det inte skulle skäras i beredskap, i operativ förmåga, i sängplatser, i intensivvård och förhindrat att vi låtit våra vara beredskapslager försvinna i ”just in time-modeller” och likande besparingar. Det är försent att skrika eller gråta nu, för den här krisen, men det kommer säkerligen flera och kanske kan vi vara bättre förberedda då om vi hjälps åt? Nu gäller det att sätta landets bästa i centrum, rädda människoliv, rädda arbetstillfällen och vägen tillbaka kommer bli tuff. Hur tuff avgörs av besluten som fattas nu. Beslut från våra myndigheter och dess experter så följ dem och kom igen nu: Nu visar vi att vi kan agera tillsammans i en kris och var rädda om varandra!
// Peter
