Stefan Nygren är en av Brandmännens Riksförbunds distriktsombudsmän. Som ansvarig för Västerbotten och Norrbotten täcker han ett stort geografiskt område, där ett stationsbesök kan innebära sex timmars bilresa – enkel väg. Det är ett uppdrag han tar på stort allvar, med fokus på att stötta, lyssna och hjälpa kollegor runt om i distriktet.
Stefan är djupt rotad i hemorten Holmsund utanför Umeå, där han både bor och har arbetat hela sitt 56-åriga liv. När det finns tid över laddar han gärna batterierna med golf och en kväll i veckan går åt till dartklubben. Till vardagen hör jobbet, sedan uppdraget som distriktsombudsman och arbetet i förbundsstyrelsen för Brandmännens Riksförbund. I hemmet väntar två hundar, varav den ena fortfarande är en valp på bara några månader.
Engagemang har alltid varit en röd tråd i Stefans liv. Redan tidigt tog han ansvar som ledare för de yngsta inom idrotten och följde sedan sina egna barn som tränare när de var små. Parallellt har föreningslivet alltid funnits där – inte minst genom golfklubben, där han i dag är ordförande i en av klubbens kommittéer. Engagemanget inom räddningstjänsten slutar heller inte vid den egna stationen – det sträcker sig till hela yrkeskårens framtid.
Hur började ditt fackliga engagemang inom räddningstjänsten?
– Efter att ha jobbat ett par år på brandstationen i Holmsund blev jag tillfrågad av min kårchef om jag var intresserad av att engagera mig fackligt. En tid senare var vi några stycken som träffades tillsammans med den dåvarande distriktsombudsmannen och bildade en lokal styrelse 2013. Det var så det började.
Efter ytterligare några år fick jag frågan av dåvarande distriktsombudsmannen Håkan Olofsson om jag ville ta steget och bli distriktsombudsman själv. Jag började då följa med honom ut till stationerna och fick successivt mer ansvar, innan jag 2015 klev in i rollen som distriktsombudsman.
Vilket ansvar har man som distriktsombudsman?
– Det är ett stort ansvar men jag känner aldrig att jag står ensam i det. Vi är flera som delar på uppgifterna, och det finns nästan alltid någon att fråga som har varit i en liknande situation tidigare. Det är viktigt att vi har en bra dialog med varandra och fortsätter jobba framåt tillsammans.
Vad är det mest givande med att representera brandmän i din region?
– Jag känner mig väldigt positiv till räddningstjänsten och till yrket. Det var otroligt kul att jobba som brandman, och jag känner fortfarande mycket folk där och ser mig själv som en i gänget. Att få hjälpa människor känns helt enkelt väldigt bra.
Just nu befinner sig räddningstjänsten i Umeå i en väldigt expansiv fas, och det gör det extra roligt och inspirerande att delta i utvecklingen.
Vilka är de vanligaste frågor eller problem som medlemmar vänder sig till er med?
– Vakansersättning är ett vanligt ärende, liksom ersättning för C-kort. Många frågor bygger på missförstånd och går ofta att lösa med ett par telefonsamtal. När vi kommer ut till stationerna blir det lite annorlunda – då kan det dyka upp mer ovanliga frågor, och det är faktiskt riktigt roligt.
Vilka frågor anser du vara viktiga att driva gentemot arbetsgivarna och politiken?
– För arbetsgivaren handlar det i första hand om att avtalet ska följas, bl.a frågan om vakansersättning, som arbetsgivaren ibland tolkar på olika sätt. Arbetsmiljön är en viktig del, den kan variera kraftigt mellan olika stationer. En deltidsstation är en arbetsplats som vilken som helst och ska vara rätt utrustad. Det är också därför vi ser ett tydligt behov av fler lokala skyddsombud.
När det gäller räddningstjänstens framtid så säger Stefan Nygren att det behövs en hårdare statlig styrning och tydligare krav på hur svensk räddningstjänst ska fungera. För att skapa likvärdighet och kvalitet i hela landet krävs, enligt honom, att regering och riksdag tar ett större ansvar och styr upp verksamheten.
Vilka är de största utmaningarna du ser för räddningstjänsten i din region just nu?
– Den största utmaningen är helt klart bemanningsfrågan på deltiden. Det är svårt att både rekrytera nytt folk och att behålla erfarenhet – varje gång någon slutar tappar vi viktig kompetens.
Vad kan man göra för att förhindra att brandmän slutar?
– Det är flera faktorer som spelar in. En viktig del är huvudarbetsgivaren och vilken information och förståelse som finns där. Politiskt kan det också behövas lättnader eller incitament för huvudarbetsgivare. En enkät visade att de två största utmaningarna är låg lön och bristande löneutveckling, familjelivet är också en faktor. Yrket måste också snäppas upp, byt benämningen RiB till brandman – jobbar du inom räddningstjänsten så är du brandman.
Har du märkt av regeringens satsningar på höjd beredskap?
– I samband med utbildningar, till exempel när instruktörer anställs för att utbilda brandmän, dyker det upp en hel del frågetecken. Det ska in 16 timmar mer i övningstid som tas från fritid och familjetid, ibland även påverkar det även huvudarbetsgivaren. Det är därför de extra övningstimmarna ofta blir föremål för frågor.
Vad hoppas du kunna uppnå under kommande år som distriktsombudsman?
– Att komma ut på fler stationsbesök och få mer engagerade i arbetsmiljö och fackliga frågor. Det är bara att höra av sig till oss så vi kan bestämma en tid att träffas.
Finns det något ärende som du minns som är speciellt utmärkande?
– Ett exempel som tydligt visar hur arbetsgivaren, alltså kommunen, ibland ser på deltidsbrandmän är när de fick besked om att lönen inte kunde betalas ut den aktuella månaden. Resonemanget var i princip att det inte gjorde så mycket, eftersom de ändå har en huvudarbetsgivare. I det här fallet handlade det om utebliven lön på grund av semester på lönekontoret.
Efter en mailväxling löste det sig och lönen betalades ut, men det säger ändå en del om synsättet. Ett annat vanligt problem gäller friskvårdsbidraget. En anställning som deltidsbrandman är en riktig anställning och ska självklart omfattas av friskvårdsbidrag, precis som andra anställningar.
Vad kan medlemmarna själva göra för att påverka sin arbetsmiljö och framtid inom yrket?
– Ta reda på dina rättigheter så du vet vad som gäller, engagera sig fackligt. Ett exempel är när jag kommer ut på stationerna så brukar jag ställa frågan: hur gör ni när ni är sjuka? Då får jag svaret att man ringer en kollega. Min andra fråga är: hur gör du gentemot din huvudarbetsgivare? Där ringer man och sjukanmäler sig. Så varför gör man inte samma sak när det gäller tjänsten som brandman?
Den enda som tjänar på det här är kommunen – alla andra förlorar pengar. Det finns tydliga rutiner i kommunen, men de följs inte alltid ute på stationerna.
Vad vill du säga till en medlem som funderar på att engagera sig fackligt?
– De är varmt välkomna – vi behöver lokala förmågor som vill engagera sig fackligt. Hur mycket man väljer att engagera sig är upp till var och en, men för mig är det viktigaste att det finns personer på plats som snappar upp problemen. Det är också värdefullt att ha en nära kontakt, så att vi får en bra bild av situationen vi ska hjälpa till att lösa.
Vi behöver bli fler, så hör med en kollega. Många tror att man tar på sig ett jättestort ansvar, men så är det inte. Det finns stöd att få, till exempel från Stefan, som kan ta en del av arbetet. Man behöver inte lägga ner liv och själ – det viktiga är engagemanget. Ofta börjar det med en eller två personer, och efter något år är man några till. Då har man plötsligt en fungerande styrelse.
Fredric Persson
Här läser du om BRF:s Distriktombudsmän:
Per Persson och Johan Ekbäck
Brandmännens Riksförbund, bli medlem idag!
