Sedan införandet av EU:s arbetstidsdirektiv 2023 har vardagen för många svenska brandmän förändrats radikalt. Linus Pråme, brandman i Höganäs, berättar om hur den tidigare flexibiliteten med 24-timmarspass försvunnit och konsekvenserna av det.
Hur har införandet av EU:s arbetstidsdirektiv och de nya reglerna om dygnsvilan konkret påverkat din vardag i räddningstjänsten?
– Vi kan inte riktigt arbeta som tidigare. Även om vi har dispens för dygnspass begränsar regelverket oss på flera sätt. Det har blivit svårare att kombinera nattpass med utbildning dagen efter och att hoppa in för kollegor vid behov. Möjligheten att byta pass har minskat och flexibiliteten i schemat är tydligt sämre, något som hela stationen upplever.
Många inom brandkåren var tidigare vana vid 24-timmarspass – vad har det inneburit för verksamheten sedan 24-timmarspassen försvunnit?
– I Höganäs är vi just nu kort om folk, bland annat på grund av utbildningar, och då blir effekterna av arbetstidsdirektivet tydliga. Det finns färre att ta av för att säkra bemanningen och flexibiliteten har minskat. Det gör det svårare att planera större övningar och samverkan med andra aktörer, särskilt för de stationer som saknar dispens.
Kan du se att arbetstidsdirektivet har minskat den operativa verksamhetens flexibilitet och i så fall på vilket sätt?
– Ja, det finns en viss oro bland personalen. Kollegor med längre resväg kanske funderar på att byta arbetsplats då fler arbetspass ökar resekostnaderna. Utan dispens blir schemat mer obekvämt, vilket påverkar både trivsel och personalbevarande. I frågan om rekrytering så är det mindre attraktivt att arbeta på en station som saknar dispens.
Det har funnits farhågor om att heltidsbrandmän som också är deltidsbrandmän skulle få bekymmer med att kombinera sina anställningar pga arbetstidsdirektivet?
– För vår del har det inte blivit något direkt problem, men jag har full förståelse för att arbetstidsdirektivet kan vara väldigt problematiskt på andra räddningstjänster. Förutsättningarna ser olika ut runt om i landet där kan förändringarna slå betydligt hårdare mot både personal och verksamhet.
Vad tycker du om hur arbetstidsreglerna har kommunicerats och hanterats mellan arbetsgivare, fack och myndigheter – har ni känt er hörda och förstådda i den process som lett fram till dagens situation?
– Vi har fått gehör hos arbetsgivaren, som arbetar för att få till dispens, och även kommunpolitiker stödjer linjen. Facken har varit otydliga och många tror fortfarande att det handlar om ett nytt EU-direktiv, vilket inte stämmer – det är en tolkning av ett befintligt direktiv. Det är egentligen bara SKR och Kommunal som kan svara på varför Sverige valt en annan väg. De som sätter sig in i frågan tycker antagligen att det är anmärkningsvärt hur nästan alla andra EU-länder tillåter 24-timmarspass. Sedan har det spridits felaktig information om detta och skapat förvirring.
Hur ser du på framtiden? Både för din egen del men också för svensk räddningstjänst?
– Mycket inom vårt yrke har tyvärr försämrats sedan jag började 1992. Jag är orolig för att det på sikt blir svårt att hålla den standard vi tidigare haft. När villkoren försämras blir det både svårare att rekrytera ny personal och att behålla dem som redan finns. Kombinationen av svag löneutveckling, sämre arbetstider och en högre pensionsålder gör yrket mindre attraktivt.
Risken är att fler väljer att arbeta som brandman i tio eller tjugo år för att sedan byta bana. För organisationerna skulle det innebära ett stort tapp av erfarenhet som är svår att ersätta.
Vad vill du säga till politikerna?
– Arbetstidsreglerna är tänkta att skydda de anställda, men här får de motsatt effekt. Vi som jobbar i verksamheten vet att det ofta är betydligt mer påfrestande att arbeta två nätter i rad än att gå ett sammanhållet 24-timmarspass. Problemet är att besluten fattas av personer som saknar verklig insyn i hur arbetet ser ut i praktiken. De borde själva pröva att arbeta i räddningstjänsten för att förstå konsekvenserna. Nu tror jag iofs inte att det handlar om att skydda arbetstagare, utan att det ”som vanligt” handlar om pengar och prestige. I slutänden är det inte bara brandmännen som drabbas – en försämrad arbetsmiljö och minskad flexibilitet leder till sämre beredskap, och det är hela svenska befolkningen som betalar priset genom en försämrad säkerhet.
Fredric Persson
Firefighters
Gå med i Brandfacket – tillsammans är vi starkast!
