FLAGGNING OCH SAMVERKAN Hot och våld mot ambulans och räddningstjänst är inget nytt. Redan för över tio år sedan började kraven höras: vi behöver flaggning av farliga adresser, vi behöver informationsdelning mellan myndigheter och vi behöver skyddsutrustning som motsvarar dagens hotbild.
Trots detta är verkligheten densamma i dag. Personal skickas på larm i blindo – utan att veta om de möter en olycka, en människa i kris eller en beväpnad gärningsman. Sekretessen gör att polis sitter på information som aldrig når ambulans eller räddningstjänst. Socialtjänst och psykiatri hanterar individer som återkommer i våra larm, men pusselbitarna sätts aldrig ihop.
Konsekvensen? En arbetsmiljö där vi utsätter oss själva för onödiga risker – för att systemet inte förmår skydda oss.
Tydliga krav för en säker arbetsmiljö
• Flaggning av farliga adresser och individer – Ambulans och räddningstjänst måste få samma riskinformation som polisen.
• Samverkan mellan aktörer – SOS Alarm, polis, socialtjänst och psykiatri måste dela information i realtid.
• Skydd för personal – Skottsäkra västar, rutiner för att vänta in polis och möjlighet att avbryta insatser måste bli en självklarhet, inte en diskussionspunkt.
En arbetsmiljöfråga på liv och död
Det här är inte en fråga om juridiska teknikaliteter eller om någon kan känna sig kränkt av att bli flaggad. Det handlar om arbetsmiljö. Om att vi som blåljuspersonal ska kunna göra vårt jobb – och samtidigt komma hem levande.
Vi har väntat länge nog. Det är hög tid att beslutsfattare visar att våra liv också räknas.
SÅ HÄR KAN VÅLDET MOT BLÅLJUS SE UT
Hot och våld mot blåljuspersonal är tyvärr inget nytt fenomen – men konsekvenserna blir allt mer påtagliga. Mönstret är tydligt: brandmän och ambulanspersonal gör sitt jobb – men ofta med livet som insats.
I Rosengård har brandmän mötts av upprepade stenkastningar, vilket ledde till projektet R.I.S.K. I Göteborg attackerades ambulanspersonal med kniv under ett självmordslarm – en händelse som väckte stor debatt om behovet av bättre skyddsutrustning.
Problematiken återkommer över hela landet. SOS Alarm har varnat för att ambulanspersonal gång på gång hamnar i hotfulla situationer, utan att ha fått någon flaggning om riskerna. I Stockholm har brandmän tvingats invänta poliseskort innan de vågat gå in, och i Skåne jagades ambulanspersonal av en beväpnad man under ett psykiatriskt larm.
Inte heller räddningstjänsten i Göteborg gick säker när en insats fick avbrytas på grund av aggressiva personer. Fyrverkerier har blivit ett återkommande vapen mot blåljus, och i ett fall fick en brandmästare i Stockholm nedsatt hörsel efter en smäll på nära håll.
Trots allvarliga incidenter leder hot sällan till polisanmälan. Orsaken är att den enskilda måste närvara i rätten och riskerar att utsättas för repressalier. Flera som vågat anmäla har senare tvingats leva med skyddad identitet.
Fredric Persson
Swedish Firefighters
Brandmännens Riksförbund står upp för Sveriges brandmän!
