Brandgaskylning, när, hur och hur mycket?

När jag blev utbildad till brandman fick jag lära mig hur viktigt det var att kyla brandgaser. Genom att sänka temperaturen på brandröken minskas risken att den ska antändas och skapa problem. Brandgaskylning var och är en central del i att skapa en säker insats, och att ta ner hastigheten på brandspridningen. Så varför behövs det då ett nytänk?

Det första som vi måste klargöra är att brandgaskylning är en effekt, och inte en teknik. Och vi kan kyla brandgaser med en mängd olika verktyg, till exempel ett dimstrålrör, dimspik, skärsläckare, CAFS etc. Vi kan även kyla brandgaser genom att begränsa syretillförseln eller använda inerta gaser såsom kvävgas. Att kyla brandgaser är alltså möjligt med flera olika metoder och verktyg beroende på situationen. Men i den här artikeln ska jag fokusera på den metoden du med största sannolikhet tänker på, nämligen med ett dimstrålrör under den invändiga insatsen.

Det svenska arvet efter Giselsson och Rosander.

Den svenska metoden med dimstrålrör vilar primärt på arbetet som gjordes av Giselsson och Rosander under 70 och 80-talet. De tog forskning från andra delar av världen och utformade en metod för att mer effektivt kunna kyla flammor och brandgaser under den invändiga insatsen. Små vattendroppar i en dimma visade sig vara mycket effektivt. Och de hjälpte till att ta fram Fogfighter-strålröret som kunde skapa rätt droppar, i rätt mängd, på rätt plats, för att kunna arbeta med metoden. Metoden vidareutvecklades sedan av andra instruktörer och spreds till stora delar av världen. Så något som spridit sig så långt, och använts så länge, kan väl inte vara dålig?

Stora volymer kräver andra metoder.

Det första problemet som alla förespråkare av den svenska modellen måste inse är att den inte fungerar om rumsvolymen blir större. Metoden utarbetades och var tänkt att fungera i normala bostadsvolymer på 80 och 90-talet. En liten vattendroppe kanske går att kasta 5 meter framåt med en dimstråle, ibland längre och ibland kortare beroende på luftströmmarna i rummet och strålrörets inställningar etc. För en bostad är det oftast tillräckligt långt än idag, även om öppna planlösningar börjar gå över de gränserna. Men det finns definitivt en bortre gräns för när vattendropparna inte kan täcka in rummet längre. Problemet är att du troligen aldrig fått lära dig detta, utan vi har utbildad dig för att släcka bränder i små bostadsvolymer och sedan hoppas vi att det går bra i stora volymer också. Det är givetvis inte acceptabelt då det finns andra alternativ.

Hydraulisk ventilation invändig skapar problem

Du har troligen också fått lära dig om hydraulisk ventilation, hur effektivt det kan vara att ventilera ut röken med hjälp av strålröret. Det fungerar på grund av den stora mängden luft som injiceras och flyttas med hjälp av en spridd stråle. Men fick du också lära dig att samma effekt kan skapa stora problem invändigt? När du använder en spridd stråle i hallen, riktad in mot ett rum längre in, då kommer du att trycka in stora mängder luft in i det rummet. Många gånger är det luft som innehåller syre vilket kommer att öka på brandens effekt framför dig. Den luften har sedan inget annat val än att komma tillbaka mot dig igen då det bildas ett övertryck framför dig. Tillbaka kommer då flammor, rök, oförbränt bränsle, värme, vattenånga eller vad nu som fanns i brandrummet från början. Resultatet kan bli väldigt varmt och kan tvinga dig till att retirera. Samma effekt kan också försämra miljön för människor vi ska rädda genom att röra runt och trycka ner giftiga gaser till golvet i byggnaden. Eller flytta röken och giftiga gaser till renare rum. Att flytta luft invändigt kan alltså vara mycket problematiskt.

Hur övar du brandgaskylning?

Troligtvis övar du strålförarteknik någon gång, eller flera gånger per år. Då är det kanske i en container med fibrös brand eller kanske med gas. Instruktören bygger upp branden tills att lågorna kommer i taket och sedan kyler du. Du har enbart fokus på kylningen och du har bra sikt så du kan se och korrigera strålröret under tiden du kyler. Men vid sökövningar behöver du oftast inte kyla brandgaser trots att det är rök ner till golvet, du kanske inte ens får kyla brandgaser även om du velat då du inte får blöta ner lokalen. Men det går tyvärr inte att plocka ur ett moment i en insats och sedan inte integrera det när man kör hela insatser.

När är röken brännbar?

Jag fick lära mig i brandskolan att man för det första skulle börja kyla när det är varmt, och sen skulle man kyla tillräckligt mycket för att göra miljön säker. Men det var ingen som sa vad varmt var, och vad tillräckligt mycket var. Mycket senare insåg jag att ingen riktigt visste det. Och jag fick lära mig att man bland annat skulle se på turbulensen i röken när det var dags att kyla, vilket fungerar bra i en övningscontainer med bra sikt och när man eldar rent trä. Inte i verkligheten. I verkligheten kan det brinna över huvud på brandmännen och de har ingen aning om detta, röken gömmer flammorna. Eller så antänds röken utan tillstymmelse till turbulens i röken. Brandrök från plaster behöver nämligen inte vara varm för att brinna.

Det är så enkelt att säga att man ska kyla brandgaser när dom är brännbara, men hur vet man det? Ja det vet man inte. Att läsa brandgaser och avgöra brännbarheten är i praktiken omöjligt. Röken kan vara tunn, vitaktig och kall men explosiv. Och den kan vara tjock, svart och varm men obrännbar.

Din praktiska övning är ofta kontraproduktiv.

Vi har indirekt lärt våra brandmän att först börja kyla då de ser flammor, inte då de ser brandrök. De brandgaskyler alltså inte, de flamkyler. Om du tänker tillbaka till en riktig brand, kylde du instinktivt röken även om du inte såg några flammor eller det var varmt? Sannolikheten är att du tänkte på annat och kylde först då det kändes varmt, eller då du såg flammor. I båda fallen väldigt sent.

Och vi har indirekt lärt våra brandmän att de kan utvärdera sin släckning med hjälp av synen. Kan du kyla effektivt med en korrekt strålbild, rätt flöde och rätt antal svep/pulsationer i en okänd rumslayout, med en okänd brand och med ett strålrör som du inte heller kan se? Sannolikheten är låg, du har fått för lite övning och för att svaret ”lagom kylning” inte ens är lätt i teorin.

Det som är mest intressant är att det i stort sett ser likadant ut överallt i världen, från Hong Kong till Kanada. Är det fel på alla instruktörer eller brandmän i världen? Eller kräver metoden mer övning än vad du som brandman generellt får?

När? Börja kyl när röken är över 150 grader.

I praktiken handlar det mer om vad vi faktiskt kan göra åt röken. Om röken redan är kall kan vi inte kyla den, och vi kan inte skapa vattenånga som fungerar som termisk barlast. Oavsett om den kalla röken är brännbar eller inte, är ventilation vårt enda sätt att hantera den. Precis som vid ett gasolläckage i en byggnad.

Med varm rök har vi däremot en möjlighet att kyla först, och blanda ut röken med vattenånga som vi bildar med hjälp av värmen som finns. Innan vi därefter ventilerar. Det betyder att vi börjar kyla så fort vi tror att röken är varm och sedan slutar vi inte förrän vi dämpat branden i brandrummet. Men att mäta temperaturen på brandröken kan dock vara knepigt och egentligen värt en längre text. Men börja med att indikera röktemperaturen med värmekameran. Verkar den vara under 150 grader verifierar du det med att känna med baksidan av handen på röken under taket. Är den varmare, börja kyla!

Hur? – Amerika, de slutna strålarnas paradis.

I USA har man under årtionden sneglat på Europa och vår användning av dimstrålar. Men i stort har de av olika anledningar valt att inte kopiera våra tekniker. För kort effektiv kastlängd, för stor produktion av vattenånga, för stora luftförflyttningar och ett högt krav på övningstid är några anledningar till detta. De har istället valt att fortsätta med slutna strålar som teknik för brandgaskylning.

Den slutna strålen skapar istället vattendropparna där strålen träffar tak och väggar likt en sprinkler, längre från strålföraren. Det medför att den slutna strålen kan kyla brandgaser i rumsvolymer som är betydligt större och högre än vad en dimstråle kan. Och när vattnet flyter över tak och väggar minskas återstrålningen av värmen till flammor och brandgaser, vilket ytterligare kyler brandgaserna. Det tog dock många år innan jag accepterade att denna teknik över huvud taget fungerade, än längre att den var bättre än spridda strålar i många situationer. I vissa fall skapar den mer vatten kvar på golvet, men i andra fall lyckas vi med uppdraget tack vara att vi kan kyla längre ifrån oss. Eller att vi inte trycksätter rum framför oss.

Du bör använda den slutna strålen som teknik i rum längre än 10 meter eller 5 meter höga. Vispa aggressivt runt med strålen och täck in alla ytor du kan. Du bör också använda den slutna strålen om du ska spruta vatten in i ett annan rum, innan du kommit fram till dörrposten, för att inte trycksätta rum eller trycka brandgaser till andra rum. Jag personligen använder dock enbart slutna strålar idag. Men även detta ämne kräver en längre förklaring för en annan dag.

Hur? – Den spridda strålen.

Bara för att den slutna strålen har fördelar betyder inte att jag tycker att den spridda strålen är dålig. Kyleffekten med den spridda strålen är på många sätt överlägsen den slutna om rummet är under 5 meter långt och 3 meter högt, dvs små bostadsrum. Och om du sitter i det rummet du ska kyla ner. Svep eller pulsera vattendimman över hela volymen. Tänk dock på att du kommer att trycka ner brandgaserna i taket ner till golvet.

Om du vill använda den spridda strålen på väg genom en hall mot rum framför dig måste man använda korta pulsationer på under 1 sekund. Långa pulsationer över 1 sekund kommer att föra med sig en

mycket stor mängd luft med olika problem som följd. Men korta pulsationer har en kort kastlängd och en begränsad effekt, vilket gör att man måste avancera fortare än luftströmmen som kommer från branden för att vara effektiv. Vilket kan vara svårt eller möjligt i dålig sikt och okända miljöer.

Hur mycket? – Vattenskador, hur allvarligt är det?

I enfamiljshus är många gånger vattenskador till följd av brandsläckning ett mycket överdrivet problem. Många gånger måste ändå stora delar av, eller hela huset, rivas efter en brand. Medan i flerfamiljshus, särskilt i äldre konstruktioner, kan vattenskador vara ett mycket stort och dyrt problem. Det betyder att beslutet om när, hur, och hur mycket man ska kyla brandgaserna kan komma att variera från insats till insats.

Men oavsett hur allvarligt vattenskador är, får beslutet om hur vi brandgaskyler inte påverka vår säkerhet eller vår möjlighet att rädda liv. Där är det upp till organisationen, och befälet, att avgöra hur vi ska prioritera mellan de olika målen vi försöker uppnå. Kan vi lösa uppgiften säkert med små eller inga vattenskador är det givetvis det bästa, men det är kanske inte en rimlig målsättning. Det är trots allt bara byggnader som blir vattenskadade. Drabbade personers situation kan förvärras om vi trycker brandgaser åt fel håll på grund av fel teknik. Eller vi kanske inte lyckas komma in alls. Och brandmäns säkerhet kan förvärras om vi inte kyler tillräckligt. Det är min personliga åsikt att vi inte är så bra som vi tror att vi är, och därmed måste prioritera vår och de drabbades säkerhet, framför byggnaders värde.

Brandgaskylning i den större kontexten

Som avslutning är det viktigt att vi placerar in brandgaskylning i den större kontexten av brandsläckning. Vi har en begränsad övningstid att tillgå och då måste behov vägas mot varandra. Att välja rätt taktik och metod, och att sedan kunna få effekt på detta med effektiv ledning, är betydligt viktigare för ett lyckat resultat jämfört med perfekt brandgaskylning utan vatten på golvet. Om konsekvensen av att vi övar mycket på brandgaskylning blir att andra viktigare områden inte övas. Då kanske vi prioriterar fel utifrån de uppdrag vi ska utföra och säkerheten vi måste upprätthålla.

Min personliga åsikt är att svensk räddningstjänst ska lära ut slutna strålar för invändig släckning som grundmetod för brandgaskylning. Det är ofta en mer effektiv metod som samtidigt kräver mindre övningstid. För räddningstjänster med en högre ambitionsnivå kan sedan spridda strålar läggas men det kommer långt ner på min lista över prioriteringar.

Text: Lars Axelsson, www.swedishfirenerd.com
www.firefighters.se

Lars Axelsson kallar sig med stolthet The Swedish Firenerd han har svårt att dölja sin passion för brandsläckning. På hemsidan www.swedishfirenerd.com kan man läsa att han genom åren utmanat fler än 50 länders brandmän med sina utbildningar. Har ligger även bakom ”Compact speedstopper”, ett varningsband som snabbt rullas ut tvärs över körbanan för att få bilister att sänka farten.