Semestern är över och jag hoppas att ni haft en skön sommar med välbehövlig vila. Jag känner att vilan blir viktigare och viktigare för varje år men det kan väl inte ha med åldern att göra? Nja, kanske är det så, men jag tröstar mig med att rutin och erfarenhet väger upp i de mest intensiva perioderna.
För intensivt kommer det att bli framöver, för så är det när man arbetar för det enda renodlade fackliga förbundet för svensk Räddningstjänst. BRF kommer att vara involverade i många frågor och framför allt så kommer det att bli mycket avtals- och arbetsmiljöfrågor under hösten. Jag ser positivt på framtiden då vårt arbete ger resultat, både centralt och lokalt, men det tar tid att nå fram.
Med anledning av att nå fram och då med rätt kunskap vill jag ta tillfället i akt och belysa förhandlingsrätt kontra avtalsrätt. Ganska ofta, tyvärr, får både jag och mina kollegor höra att BRF inte har förhandlingsrätt. På en motfråga till vad den enskilde menar kan man inte förklara det närmre utan detta har man hört av andra. För att då undanröja alla tvivel så har BRF förhandlingsrätt för alla våra medlemmar enligt medbestämmandelagen, MBL. Kortfattat ska arbetsgivaren kalla BRF till förhandling t ex när det gäller verksamheten, förändringar eller om det berör en eller flera medlemmar i BRF. Enligt MBL kan BRF kalla arbetsgivaren till förhandling om vi anser att det behövs i ett ärende.
För att då undanröja alla tvivel så har BRF förhandlingsrätt för alla våra medlemmar enligt medbestämmandelagen, MBL.
När det gäller avtalsrätt så är BRF avtalsbärande part på följande avtal: RiB-avtalet, Krigs- och beredskapsavtalet (KB-avtalet) samt Krislägesavtalet (KLA). Det innebär att BRF är kollektivavtalsbärande part med räddningstjänsterna och ska enligt MBL kallas till förhandling om det rör våra medlemmar. Här ser vi olika tolkningar, tyvärr, av arbetsgivare även om merparten kallar BRF till förhandling så finns det arbetsgivare som utelämnar BRF och detta måste vi både reagera på och agera mot eftersom det är fel. När vi då reagerar och agerar så brukar arbetsgivaren göra om och rätt även om det finns undantag, men där arbetar vi på för en förändring.
I tidigare nummer har jag kort nämnt ifall räddningstjänsten skulle vara statlig. I en ganska stor grupp på sociala medier har denna fråga nyligen dykt upp och alla de första kommentarerna säger att det skulle vara bättre med en räddningstjänst i statlig regi. Frågan man kan ställa sig är ju egentligen varför frågan kommer upp? Är det ett enskilt eller utbrett missnöje med det kommunala som en statlig styrning kan råda bot på? Framtiden får utvisa vad som sker, helt enkelt.
Sköt om er!
Magnus
