I vilken PFAS verklighet lever vi i? Det kan låta som en onödig fråga, men ser vi till dagens samhällsutveckling är den helt berättigad. Livsmedelsverket har sänkt gränsvärdet av PFAS i dricksvattnet från 90ng/l till 4ng/l vatten. Det beror på att vi idag vet mer om PFAS och sänkningen är naturligtvis till för att skydda Sveriges medborgare från farliga ämnen.
Det finns redan indikationer på att vi borde sänka gränsen ytterligare för att vara helt säkra. Naturvårdsverket går ut med att idag beräknas ca 2 miljoner svenskar tvingas dricka PFAS förorenat vatten.
Var är protesterna?
Och var är åtgärdspaketen? Vi hör heller inte att någon frågar efter åtgärder och problemställningar. Känner medborgarna till problemet, vet de hur det drabbar allt levande liv? PFAS finns i många människors dricksvatten idag det finns dessutom i brandsläckningsskum, möbler, kläder, stekpannor mm. Mycket av det vi konsumerar innehåller PFAS och alla har det i olika grad i kroppen.
Vem har ansvaret för PFAS och dess negativa effekter på människor och miljö?
Nu har Högsta domstolen tagit upp ansvarsfrågan om dricksvattnet i Kallinge, det är en av de mest förorenade platserna vi känner till idag. Vi väntar med spänning på vad utfallet blir, och hoppas att producenten tilldelas ett ansvar. Det måste bli en ändring annars får detta katastrofala följder som i värsta fall ge konsekvenser flera generationer i framtiden. Vi känner till flera konsekvenser från PFAS som tex ökat kolesterol, funktionsändringar i cellerna, minskad fertilitet, störning i energiomsättning. Vi vet heller inte vilka andra oönskade sjukdomar kan komma blossa upp i flera generationsled efter oss.
Vi har en avfallsreglering sedan 2011 som inte är anpassad till PFAS. Vi måste lösa problemet med hur skumtankar, handbrandsläckare och andra behållare som har innehållit PFAS skum ska hanteras, de måste skrotas. Återfylls gamla behållare kommer vi fortsatt att sprida PFAS i vår omgivning med katastrofala följder.
Forskarna har gjort åtskilliga upprop och artiklar om PFAS i snart 20 år utan några nämnvärda reaktioner från politiker eller samhället.
Kunskapen är inte ny
När jag och flera andra för nästan 15 år sedan skrev om att användningen av släckskum var farligt för människa och miljö var det få som kände till det. Idag vet allmänheten mycket mer och ställer krav på bättre kontroll av konsumtionsvaror angående PFAS. Trycket är också stort på Sveriges ansvariga myndigheter att sänka gränsvärdet mot noll.
Forskarna har gjort åtskilliga upprop och artiklar om PFAS i snart 20 år utan några nämnvärda reaktioner från politiker eller samhället. PFAS negativa påverkan på människor och miljö tror jag ingen har undgått idag. Ett sök på Google med PFAS ger över 20 000 publikationer och artiklar med fakta.
De tester och forskning som har genomförts under ett 10-tal år av statliga myndigheter tillsammans med forskare borde sedan länge inneburit ett stopp av användning av släckskum. Här bör poängterats att merparten av svensk räddningstjänst har stoppat sin användning.
Hur handlar räddningstjänsterna upp släckmedel idag?
Varför undviker försäljarna att redovisa både fakta och innehåll i sina släckmedel? Varför följer inte räddningstjänsterna resultat av genomförda släckeffektivitetstester av forskare vid testinstitut och Universitet? Det måste ställas krav på försäljaren att visa de farliga ämnena i släckmedlet och krav på t.ex. EC 50 test* eftersom ett säkerhetsdatablad inte går att utläsa vilka akut toxiska effekter släckmedlet har?
Miljöupphandling vid räddningstjänsten Stor Göteborg
Jag har med förvåning tittat på miljöupphandlingen Räddningstjänsten i storgöteborg gjorde med tillsatsmedel 2021. Det både var och är ett stort skämt (RSG krävde inte ens säkerhetsdatablad på produkterna eller EN klassning).
Ledningen vid räddningstjänsten gav en grupp bestående av brandmän och insatsledare i uppdrag att ge förslag på vilket tillsatsmedel som skulle inköpas. Gruppens förslag var att inköpa ett väl beprövat och sedan länge använt tillsatsmedel, i både Sverige och utomlands. Tillsatsmedlet har under flera år testats av både forskare och räddningstjänster vid skarpa insatser från låg till vanligt högtryck och Skärsläckare. Gruppen kördes över av ledningen och ett icke optimalt och släckeffektivt tillsatsmedel köptes in.
För att spä på deras bristande kunskap i upphandlingar för miljö har de i år en upphandling av A- och B-skum, där A-skummet ska eller kan användas i skärsläckare?
Fakta talar för sig själv
Vattendimma fungerar som spridande och beräknas g/m3, skum är täckande och mäts i L/m2, vilket talar för att rätt tillsatsmedel är bättre i syftet att dra ut värmen från materialet med kylande effekt än skum på ex fibrösa bränder. Kommentarer helt onödiga efter de utredningar på miljö och släckeffektivitet som är gjorda under flera år bekostade av myndigheterna. Syftet med de utredningarna i släckeffektivitet och miljö är detsamma som att livsmedelsverket sänker gränsvärdet på PFAS. Dessa utredningar är till för att hjälpa svensk räddningstjänst att arbeta säkert och få högre släckeffektivitet samt skapa mindre utsläpp i miljön.
De stora räddningstjänsterna har resurser i form av jurister, miljöstrateger, inköpsavdelningar. Ändå tycks de stora räddningstjänsterna vara sämst på upphandlingar i syftet på miljö och därav också kommande miljökonsekvenser.
Medarbetare bör kräva miljöupphandling
Jag frågar mig följande: hur skall räddningstjänsten få bättre produkter/släckmedel i framtiden om vi inte ställer krav på leverantörerna vid en upphandling? Vad säger medarbetarna som ska hantera ett släckmedel utan att veta vad det innehåller och hur det kan påverka dem själva eller den miljö där det hamnar?
Så länge kunden inte ställer krav på produkterna så kan vi inte förvänta oss att producenterna och leverantörerna är motiverade att ta fram nya produkter. Utvecklingskostnader är höga och finns ingen efterfrågan lär vi inte se nya och bättre produkter?
För att driva utvecklingen framåt är det viktigt att de ”stora” räddningstjänsterna tar ansvar genom att handla efter det som forskningen visar. Eller helt enkelt lyssna på de mindre räddningstjänsterna som har redan förstått och inte vill orsaka skada på sig själva eller där de lever och bor.
Bilden på nästa uppslag om PFAS kontamineringen i Europa talar sitt tydliga språk – vi måste agera innan det är försent.
Bränder bör släckas
I en annan fråga om miljö undrar jag också om sista ordet är sagt gällande att räddningstjänsterna låter husen brinna ner och bara rädda hotade ”närliggande byggnader”?
Idag finns det många tecken som tyder på att det är bättre att släcka branden och att det kostar mycket med att framställa nytt material, så börja tänk om och gör vad samhället förväntar sig av er, släck bränder!
För varje dag ökar kraven på en statlig räddningstjänst, med en huvudman blir räddningstjänsten likvärdig i hela landet
För inte alls längesedan så genomfördes merparten av släckinsatserna vid brand i byggnad med rökdykare och invändig släckning. Idag väljer oftast arbetsledaren efter riskbedömning att tolka att invändig släckning enligt AFS 2007:7 ej ska genomföras. Detta innebär att släckarbetet inriktas enbart på att skydda angränsade byggnader och egendom och låta startobjektet brinna ner. Frågan bör ställas om denna tolkning är korrekt i alla situationer vid brand i byggnad.
Redan på slutet av 1990 startade utvecklingen av att ersätta invändning släckning med rökdykare där Räddningsverket, Arbetsmiljöverket och räddningstjänster deltog.
Arbets och utvecklingsprojektet fick namnet ”Skärsläckarkonceptet” och innebar att på ett säkert och effektivt sätt genomföra invändig släckning utifrån. Utvecklingen var enastående och spred sig från Sverige till omvärlden. Två stycken 3-åriga långa i EU- finansierade projekt inom Leonardo da Vinci programmet (Cutting Extinguishing Concept) där projekt 2 fick högsta slutbetyg någonsin inom programområdet.
Räddningsverket var ansvarig för projekt 1 och sedermera MSB för projekt 2. Min undran är varför används inte denna så effektiva insatsmodell mer frekvent idag?
För varje dag ökar kraven på en statlig räddningstjänst, med en huvudman blir räddningstjänsten likvärdig i hela landet
* Akuttoxicitet av släckmedel (EC-50)
Tester av ett urval av släckmedel på exfiskembryon, kräftdjur, alger och bakterier visar att den koncentration som krävs för att se effekter i vattenmiljön varierar mellan olika produkter och arter. Akuttoxicitet anges här med EC50 (Effect Concentration) och LC50 (Lowest Concentration) vilka visar vilken inblandning i vatten som krävs för att 50 % av testorganismerna ska dö. Ett högt EC50 eller LC50 är önskvärt, och ju högre värde desto mindre akuttoxisk är produkten.
Bo Andersson
Fler krönikor av Bo Andersson hittar du här!
