Kriget och det ohyggliga som sker i Ukraina angår och berör oss alla, ingen vet vart och hur det kommer sluta. Några är mer förvånade än andra över att det kunde hända, krigen var ju slut i allmänhet och i synnerhet i vårt närområde.
Makthavare drog ned på eller avvecklade skyddsrum, Hesa Fredrikar, beredskapslager, beredskapspersonal, utbildning och förberedelser och kort, såväl kvalitet som kvantitet. Vi ser tydliga paralleller till andra större händelser som de förvånade tycker sällan eller aldrig sker. Skogsbränder och pandemier som också ansetts kunna vara utan en beredskap.
Brandmännens Riksförbund har under många-många år drivit betydelsen av en god beredskap i vardagen och påpekat att räddningstjänsten även utgör en av grundstenarna för den civila beredskapen. Räddningstjänsten är de som direkt kommer att vara i de främsta leden om något nästan vad som helst händer och oavsett varför och hur. Se nu på våra ukrainska kollegor om ni inte trott eller tror på oss och ställ er frågan: Skulle det vara annorlunda för svensk räddningstjänst i en likande situation?
I årsredovisningen för en mycket väl fungerande räddningstjänst som dessutom ingår i MSB:s referensgrupp angående personalförsörjning vid höjd beredskap påpekas det att:
”Riskbilden påvisar behov av utveckling inom området krisberedskap och civilt försvar och förmågan behöver stärkas betydligt inom dessa områden. Ytterligare inriktningar och anvisningar från staten blir viktiga och de upplever att det fortfarande saknas planeringsförutsättningar från centrala myndigheter”. Den självklara följdfrågan lyder: hur är situationen för mindre väl fungerade räddningstjänster utanför referensgruppen både för planering i vardagen och förmågan vid höjd beredskap?
Jag påminner om vad det står i Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. LSO 8 kap. 2 §: ”I syfte att skydda och rädda befolkningen och civil egendom från verkningar av krig skall kommunens organisation för räddningstjänst under höjd beredskap, utöver vad som i övrigt framgår av denna lag, ansvara för
1. upptäckande, utmärkning och röjning av farliga områden,
2. indikering, sanering och andra åtgärder för skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel,
3. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att verksamhet enligt denna paragraf skall kunna fullgöras.
Personal inom kommunens organisation för räddningstjänst skall under samma tid delta i åtgärder för första hjälp åt och transport av skadade samt för befolkningsskydd”…
Ordet utöver markerade jag för om man inte ens finns i vardagen, är för få eller saknar utrustning på grund av nedskärningar och rekryteringsproblem hur klarar man då höjd beredskap eller ytterst kriget? Det blir svårt eller rent omöjligt, så ledsen men det var redan kris. Och ni som är förvånade, inte förstått eller tagit det till er, gör det nu och planera framåt.
Svensk räddningstjänst är vår grundtrygghet och den ska finnas redan i vardagen för alla i hela landet. Därifrån planeras det för större händelser, höjd beredskap och ytterst krig.
Nuvarande situation duger inte och det måste till kraftfulla åtgärder, här har flera aktörer ett ansvar, inte minst staten och MSB men även kommunerna, räddningstjänsten och deras arbetsgivarorganisationer SKR och SOBONA. Det är ert ansvar att återställa och bygga upp det lagen, föreskrifter och inte minst medborgarna i Sverige tror sig ha och vill ha. Det är ert ansvar att trygga tryggheten, det håller inte att vara förvånade.
Det har hänt och det händer nu, betrakta vad som skett och sker. En bra början att hantera situationen är att behålla och rekrytera fler brandmän. Det är kanske er sista chans, så snälla ta den i de pågående avtalsförhandlingarna för Sveriges deltidsbrandmän, sen är det bara att fortsätta.
// Hälsar en ledsen Peter med ständig orolig blick mot Ukraina
Brandmännens Riksförbund
Firefighters
