Åsa Brorsson intervjuar Ölands största kändisar – Flamman och Lågan. Med hjälp av teater lär radarparet ut om brandsäkerhet på skolor. De har även gett ut material via Adlibris och Boksmart, skapat en adventskalender samt bevisar att tjejer kan vara brandmän.
Det är en tyst och mörk kväll i december. Jag har bestämt digital träff med två färgstarka brandmän och jag börjar fundera på vad jag har gett mig in på, kommer jag ens att hinna med att notera saker under intervjun? När de här två dyker upp så brukar tempot nämligen vara ofantligt högt.
När de så gör entré på min datorskärm så känns det som om jag borde knäppa fast bilbältet, kontrollera att det finns tillräckligt med bromsvätska och att se till att däcken har bra mönsterdjup. Det kan mycket väl bli åka av i racerfart.
Hej Flamman och Lågan! Läget?
F och L: (nära på samstämmigt): Det är bra!
Många vet ju vilka ni är vi det här laget, hur kända är ni?
L: Vi är de största kändisarna på Öland i alla fall, möjligen är kungen större. Eller nä, det är vi som är störst: alla vet nog vilka Flamman och Lågan är här på ön.
Men varifrån dök ni upp egentligen?
L: Som brandmän åkte vi ut till skolklasser och informerade om brandsäkerhet. Vi åkte ut i vanliga kläder. Ingen trodde riktigt på att vi var brandmän – det var mer ”här kommer två tanter liksom”. (Lågan
låter här en smula stött).
F: Efter några år så började eleverna besöka oss istället – självklart är det ju mer spännande att vara på en brandstation men det var ändå svårt att få fram vårt teoretiska budskap – det är ju viktig kunskap men vi kände att vi inte riktigt nådde ut.
Flamman och Lågan grunnade på problemet och berättar att de, i princip samtidigt (dvs i bästa Flamman- och Låganstil) fick samma uppenbarelse: teater!
L: Det gick så fort den där våren 2015, vi började bygga kulisser och fixa fram rekvisita, främst genom att sno våra barns leksaker faktiskt och vi raggade tapeter på byn.
F: På hösten samma år tog vi vårt pick och pack och i samråd med dåvarande räddningschef så valde vi ut ett par skolor att testa teatergrejen på.
L: Men övriga skolor hörde snart av sig så vi var ju tvungna att åka dit också, det blev snabbt rätt stort.
F: Första året släpade vi med oss hela brandbilen – det var coolt ändå. Teatern har även resulterat i ett färdigt utbildningsmaterial som räddningstjänsterna kan ta del av, via Boksmart och Adlibris,
F: Vi har ju också varit i den sitsen att vi stått framför elever första gången och undrat vad man egentligen ska prata om. Vårt upplägg gör att det blir enkelt att hålla de där utbildningarna: allt serveras färdigt och klart. Det finns till och med inspelad film med oss.
Men hur blev Flamman Flamman och Lågan Lågan då?
Här dröjer svaret lite, de båda brandmännen ser lite förlägna ut där på varsin ruta i chattfönstret..
L: Vi visste faktiskt inte alls vad vi skulle kalla oss. Eller hur vi skulle se ut, det enda vi kände var att vi skulle märkas, se lite speciella ut liksom.
F: Det var Lågans barn som till slut kläckte ur sig namnen och vi själva som bestämde att våra färger skulle vara eldiga: rött och orange och på den vägen är det.
De fortsätter, på det där typiska Flamman- och Lågansättet (fyller i varandras meningar och/eller pratar i mun varandra):
L: det fanns en sak som vi var helt överens om från första stund: vi skulle ha klänningar! Det fanns så många som inte trodde/tyckte att det gick att vara tjej OCH brandman och vi ville sprida insikten att kombinationen fungerar alldeles utmärkt.
Flamman fyller i: Numera är det ju ganska självklart att det går att vara kvinnligbrandman.
Men hur lika eller olika är ni då?
L: Flamman är lite mer ordentlig medan Lågan å andra sidan är lite mer åt det slarviga hållet, Flamman får rätta till saker som Lågan gör, nästan hela tiden.
L: Flamman är duktig på det mesta – hon kan verkligen sina grejor om brand och första hjälpen. Sen är det också så (gapskratt) att hon står inte emot om jag vill driva igenom något, hon ger sig för lätt.
F: Även om något skulle gå snett så kan vi köra på, Lågan tar de flesta motgångar med en klackspark. Inget sätter stopp för henne. Det händer ofta lite konstiga saker runt henne men hon löser allt oavsett vad det handlar om.
Ni har gjort en adventskalender och ni ger ut böcker också? Är det ingen hejd alls på er?
L: När vi väl sätter igång så ska det vara till 110 %, vi vill göra massor och gärna på en gång, i början kan vi till och med ha varit lite väl entusiastiska med podd och framträdanden i radio varje vecka. När teatern väl hade blivit bra så skrev vi första boken: ”Rädda, varna, larma, släck”.
F: Sedan kom en bok om första hjälpen och bok nummer tre ska handla om trafik. Vi hade redan från början tanken att de olika
böckerna ska bilda en sammanhängande helhet.
Sedan gick ni och vann något slags pris också?
L: Ja, Brinnovation – DET var stort. Vi fick höra att vi var pedagogiska och pratade så att barn förstod, på deras eget sätt – det
var otroligt roligt att få höra de orden om sig själv.
F: Plötsligt blev det en väldig fart på allt, vi blev kända på riktigt, räddningstjänster hörde av sig och ville att vi skulle komma dit med vår teater. Helt enkelt ett facit på att vi tänkt och gjort rätt hela vägen.
Fick ni hybris då?
L: Lite så, på studs ville vi uppfinna en app, särskilt eftersom barn idag sitter med en surfplatta från cirka två års ålder, men projektet gick trögt, dyrt är det också att göra en app. Vi har backat lite från det så länge.
Och adventskalendern, som finns fortfarande finns att se på er Facebooksida?
F: Känslan vara att vi måste bara göra något, efter att inte ha kunnat vara ute och spela teater på nästan hela året. Vi bestämde oss snabbt: vi gör en adventskalender – det får bära eller brista. Det fanns inget egentligt manus och inte hade vi tid med några omtagningar heller. Men vi är synkade, Lågan och jag, oftast har vi faktiskt inget manus utan bara ”gör”.
L: Det är en mycket bra kalender, mycket informativ och vi visar vad det är vi gör som brandmän, vad vi åker på för larm exempelvis.
F: Vi har fått mycket kredd av både vuxna och barn för kalendern. Även om alla luckor är viktiga så tycker jag att 6:e december är en av de allra viktigaste: hur man agerar vid en brand.
L: Och 7:e december! Vad som händer när man ringer till SOS Alarm.
Varför behövs Flamman och Lågan?
L: Vi har verkligen sett det här med att det blir en helt annan förståelse när vi pratar och även visar praktiskt, som när vi ibland rökfyller en hel gymnastiksal. Vårt pedagogiska sätt fungerar: vi får fram vad man ska och inte ska göra.
F: Vi behövs också för att visa att vi kvinnor och tjejer också finns med i räddningstjänsten, det är ett av våra mest viktiga budskap. Dessutom blir folk glada när de ser oss, vi är färgstarka och bara det sprider glädje och gör att vi måste finnas.
L: Fast i vår äldreteater, som vi också brinner för, då är vi gråhåriga och går med hjälp av rullator.
Hur länge kommer ni att hålla på?
F: Flamman och Lågan MÅSTE bli hundra år, vi har så mycket att avhandla, SÅ mycket att berätta! Det finns massor att filma och göra och det är ju egentligen bara fantasin som sätter gränser.
Ni är ju brandmän, men hur är det – är brandmän perfekta?
L: NEJ! Men jag vågar knappt berätta…
Jo, kom igen nu.
L: Jag håller ju i alla utbildningar, där jag berättar hur noga man måste vara med levande ljus – den som tänder ett ljus ska också släcka. Häromdagen glömde jag bort ett ljus i en glasljusstake och den sprack. Det är så lätt hänt.
F: Jag vågar knappt heller berätta, men om jag gör det så vågar kanske fler göra det. Som yttre befäl har jag flera telefoner, de laddas om natten. Och jag som i vår teater säger att man aldrig ska göra det på natten… Men mina telefoner måste ju vara laddade.
L: Men du Flamman, hörde du inte att jag sa i adventskalendern att det finns USB-laddare med timer som man kan använda?
F: Jag önskar mig en.
L: Jag får väl ge dig en i julklapp eller nåt.
L: Vi brandmän är nog ganska duktiga på brandvarnare och så, men det vardagliga som tända ljus och mobilladdare – det är så lätt att bli distraherad.
Flamman förtydligar:
-Vi är ju bara människor ändå, vi är inte perfekta.
6 snabba med Flamman och Lågan:
Barn eller vuxna?
F: Barn. Genom barnen når vi även de vuxna, barnen går hem och berättar vad de sett på vår teater.
L: Barn, de är nyfikna och lyssnar mer.
Rädda eller släcka?
F och L: Rädda!
Släckbil eller tankbil?
F: Släckbil!
L: Alla gånger släckbil, den har ju också vatten plus en massa bra prylar.
Skogsbrand eller katt i träd?
F och L: Skogsbrand.
L: Skogsbrand är mer utmaning, katter kommer ju ner.
Jobb eller fritid?
F: Jobb. Jobbet är en så stor del av mitt liv så helt klart säger jag jobb. Jobbet driver mig till att ha en bra fritid.
L: Fritid. Jag älskar också att arbeta men älskar min fritid – jag har så mycket roligt att göra på fritiden.
Flamman eller Lågan?
F: Vet inte, finns inte den ena så finns inte den andra. Men jag säger väl Flamman ändå. Det måste ju finnas en ordentlig Flamma som tar hand om Lågan när hon hittar på bus, vilket hon ju så ofta gör.
L: Lågan. Annars skulle det aldrig hända något ju.
Text och bild: Åsa Brorsson
Fler reportage av Åsa hittar du här
Flamman och Lågan på Facebook
