En rubrik att fundera över, återkommer till den på slutet. Folkvalda och myndigheter stiftar lagar och kommer med föreskrifter och ibland rekommendationer. Rekommendationer fungerar om man tror på dem eller har förtroende för de som ger dem och i Sverige har inte det varit några större problem, tidigare.
Svensken lyder generellt sina beslutsfattare och myndigheter och således byggde vår coronastrategi på det, ansvar och frivillighet – inte tvång. Rekommendationer som alla måste hantera efter bästa förmåga, sas det. Förmågan att åtminstone följa rekommendationerna från de vi litade på när ingen kunde förutse vad som skulle hända, ens i nästkommande vecka. Lite tryggt i tider då vi också överöstes av nykläckta epidemiologers och experters tankar och inte sällan motsatta råd.
Det gick sådär, de flesta gjorde och gör vad de kan, det diskuterades om hur alla skulle fås att förstå allvaret och följa råden. Ett SMS kanske, och den 14 december kommer det nu berömda SMS:et om nya skärpta restriktioner från MSB. Kort därpå så avslöjas det dock att personer i landets absoluta ledning och toppskikt uppenbarligen har en helt annan definition av SMS:ets andemening, restriktionerna gällde alltså inte ministrar, politiker och tjänstemän, ej heller GD:n för MSB, som varit och är en av de mest centrala myndigheter under kriser och större händelser. Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap blev av många omdöpt till MSB, Myndigheten för Sol och Bad, förtroendemätningarna som följde blev heller ingen rolig läsning. Alla inblandade organisationer med ledningspersoner som inte förstått sin roll, sin arbetsbeskrivning och sin organisations betydelse störtdyker i förtroendemätningarna. Så otroligt synd, då MSB och de andra inte enbart består av dessa personer.
Jag är, eller var, en av de som försvarade GD:n vid MSB då jag tyckte han gjorde ett bra jobb för svensk räddningstjänst. Alltså innan haveriet med resorna. Jag hade läst och hört om hans tidigare arbeten men (nästan) alla förtjänar en ny chans och MSB behövde en stark person som leder organisationen. Stark, snabb till beslut med uppenbart ett stödjande nätverk och med insikt i blåljusvärlden. Så var min tanke och det började bra, jobbet i vardagen försvarar jag fortfarande, men med den rollen så följer ansvar och i den här krisen tog han helt fel. Jag förstår inte hur han tänkte eller ens om han tänkte, därför är han nu historia både för MSB och räddningstjänsten. Detta leder mig osökt till en av mina gamla käpphästar, ett återinförande av tjänstemannaansvaret, alltså ansvar på riktigt och jag passar på att reaktivera de tankarna. Återinrätta ansvaret för vad man gör i det allmännas tjänst och för det en kontrollinstitution som kan varna och avsätta tjänstemän. Då får man bukt med eventuella band som förenar och försvårar ett agerande när något gått fel. Lite eftertänksamhet och tjänstemannen tvingas kanske rent av blanda in lite sunt förnuft och ställa sig frågan: är detta rätt? Då slipper vi kanske stå ut med svensk ansvarslöshets normala kriskommunikation i varianter av: ”det var fel, det var dumt, men vi har fortsatt förtroende”.
Åter till rubriken som är ett citat av rikskansler Axel Oxenstierna 1583–1654, han ska på latin ha sagt ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs”. Tyvärr är exemplen många och blir allt fler, men oavsett så hoppas jag ni håller er friska, det rullar på med vaccineringar och att vi alla, håller i och ut.
Det ljusnar. // Peter
Fler ledare hittar du här
