De senaste 10 åren har många deltidskårer runt om i landet skurit ned på sin bemanning av olika skäl. Samtidigt har ett generationsskifte skett där brandmän och befäl som verkat i många år slutat och ersatts av nya brandmän. Utöver detta verkar det även som om de nyanställda tenderar till att sluta tidigare än sina föregångare. I grova drag jobbar man nu i snitt uppskattningsvis 3-5 år snarare än 10-15. Sammanvägt innebär det att tusentals år av erfarenhet och övning gått förlorat, kompetensmässigt, inom den kommunala räddningstjänsten det senaste decenniet.
Samtidigt som detta skett så har förväntningarna på räddningstjänstens förmåga ökat. Utöver det som vi förväntades klara av för 10 år sedan så har vi nu helt andra hot- och riskbilder, vi har mer trafik och fler fordon, nya drivmedel, fler regler att följa, nya byggnadsmaterial att hantera och en hel del avtalsstyrda uppdrag som IVPA, SALSA med mera. Övningstiden är även i regel oförändrad under samma period.
Lägg därtill till att det finns tydliga tendenser mot individualisering i samhället där individens egna ansvar förringas samtidigt som färre även har vana att arbeta praktiskt och därmed får en lägre förmåga att agera vid en olycka. Enkelt uttryckt så förväntar sig medborgarna, generellt, i högre grad än förut att någon annan (läs räddningstjänsten) ska rycka in och lösa situationen när den uppstår.
Så sammantaget har alltså, enligt det här resonemanget, allmänhetens förväntningar på räddningstjänsten ökat samtidigt som den sammes anslag, samlade erfarenhet och troligtvis förmåga minskat? Åtminstone om vi mäter med den klassiska måttstocken. Det känns därmed rimligt att anta att ekvationen inte går ihop överallt. Så frågan lyder som rubriken. Är förväntningarna realistiska och om inte, vad gör vi åt det?
Ett enkelt svar är mer pengar men innan vi kommer till den slutsatsen så är det viktigt att räddningstjänsten är öppet självkritiska där det behövs för att visa på de skillnader som finns mellan förväntning och faktisk förmåga. Vad kan vi idag, imorgon och vad har vi för avsikt att kunna om 5 år?
Vi går nu in i ett nytt kapitel i svensk räddningstjänsthistoria med en uppdaterad lagstiftning som bland annat ställer tydligare krav på de kommunala handlingsprogrammen. Ta nu chansen att ta fram ett riktigt bra handlingsprogram som är tydligt, transparent och som verkligen syftar till att visa på vilken förmåga som finns och ska finnas. Då har ni i alla fall gett kommuninnevånarna någonting att ta ställning till via politiken.
Deltidskårerna är oerhört centrala i svensk räddningstjänst men förutsättningarna har förändrats kraftigt i ett system som på gott och ont är nästintill oförändrat. Därför är behovet av självrannsakan, transparens och tydlighet större än på mycket länge. För ingen vinner på en situation där vi inte har den förmåga som förväntningarna gör gällande. Så, hur ser det ut hos dig?
Text: Marcus Wallén, Ordförande RRB
