I dessa tider av coronapandemi jobbar vi faktiskt på ungefär som vanligt nu efter en extremt hög belastning då allt var nytt runt pandemin. Resor och de fysiska mötena nästan helt inställda och har ersatts av tele- och IT-lösningar och ja, det går ju det med, om än det aldrig kan ersätta att träffas fysiskt men det är ett litet problem i relation till annat och vad andra haft och har att hantera.
Jo, jag tänker på vård och omsorgspersonal främst och då blir man lite ödmjuk och respektfull. Eller borde bli. Jag läste ett uttalande från en ansvarig sjukvårdspolitiker som menade att de extraordinära insatser som sjukvårdsledningen gjort visar att man inte behöver ha en organisation som är planerad utifrån krig eller kris för det löser sig ändå. Jag är av en totalt motsatt uppfattning och både sjukdom och dödsfall hade undvikits om man haft en beredskap eller rent av den beredskap man sagt sig ha. Tack vare att personal i första linjen jobbat extremt mycket och som utsatt sig för risker som överhuvudtaget ingen skall behöva göra, upplevt och sett saker som kommer att sitta kvar resten av livet så har detta med nöd och näppe kunnat hanteras. Det kan komma fler coronavågor och den har buffrat övrig vårdkö till senare hantering och med personal som inte har fått och inte kommer att få ledigt eller semester under anständiga former och tider. Men då går väl Sjukvårdsledningen in och tar hand om det också – själva alltså. Jag trodde att det skulle finnas en förståelse och ett uppvaknade över beredskap såväl kvalitativt som kvantitativt och att man skulle måna och lyfta de som gjort och gör jobbet men jag är kanske väl naiv. Det applåderas ju nu till vårdpersonal så jag applåderar jag med då, men med en hand och knuten näve, för Region Stockholms finanslandstingsråd.
En applåd och en lite busvissling
Apropå hantera och ledning så har utredningen av svensk räddningstjänst fått regeringen att lägga en lagrådsremiss från den. Precis när man trodde den skulle bli en parentes är det på gång. Tydligare och bättre styrning och en skärpning av handlingsprogrammen så de visar vad man har och kan istället för att som på en del ställen vara något slags abstrakta betraktelser över samtiden. Det sista där var min tanke och inte regeringens men vi är hyfsat nöjda och mycket stämmer med vårt remissvar om än A-kasseproblematiken är utlyft. Men den finns även i en särskild utredning och i en nyskriven hemställan som vi, arbetsgivarorganisationerna och övriga fackliga parter skickat till regeringen. Vi vill där helt undanta deltidsbrandmän från A-kasseregelverken under pandemin. En liten öppning för att någon utanför den kommunala räddningstjänsten skall kunna göra en första insats finns med och med en rad förklaringar runt det och vi bevakar detta men vi menar till skillnad från andra i branschen att ja, i vissa situationer och under vissa förutsättningar men då mot lekmannauppgifter. Mycket är bra och även det som redan är gjort relaterat den andra utredningen, dvs skogsbrandsutredningen, och jag är så positiv att jag inte känner igen mig själv. Det brukar gå över men för stunden – en applåd och en liten busvissling.
Tre blir en
Till sist. Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar slogs ihop till en myndighet, MSB 2009. Nu 2020 föreslås en ny myndighet för att samordna det psykologiska försvaret. Ny? Kanske man ska lägga ett förslag om en till ny myndighet som verkligen kommer visa sig behövas när man sen utvärderar beredskapen och hur vi hanterat pandemin i vårt kommande remissvar för tänk om sjukvårdsledningen är lediga så det inte löser sig ändå? En Krisberedskapsmyndighet alltså. Ska det vara nytt och innovativt får väl MSB nystarta som Statens räddningsverk också när vi ändå håller på och då får man 3 nya myndigheter på en gång. Det förtjänar en golf-applåd.
Håll i, håll avstånd, håll er friska och hade bra // Peter
