Hem » Artiklar » Stor insats vid Åbuamossen.
Text och bild: Åsa Brorsson

Stor insats vid Åbuamossen.

23 april. Tisdag. Gassande solsken och varmt, liksom det har varit senaste tiden och över 20 sekundmeter i vindbyarna. Räddningschefen i Osby kommun, Jimmie Ask som har beredskap som räddningsledare, ser tillbaka på en långhelg som inneburit 12 stycken larm, mot normala 3–4. Flera har handlat om skogs och markbränder och en obebodd gård har brunnit ner till grunden.

Klockan 11.10, nästan lunchdags – då nås Jimmie och tjänstgörande styrka av ännu ett larm: nivå 1, brand ute i terräng, gräsbrand. Dagen innan har brandmännen varit på samma plats och släckt en brand på Åbuamossen utanför Hästveda, i grannkommunen Hässleholm. Nu kom larm till samma ställe igen, en torvmosse där det aktivt bryts torv. – Jag visste att det var bråttom, vi hade ju varit där dagen innan. Innan på Åbuamossen utanför Hästveda, i grannkommunen Hässleholm. Nu kom larm till samma ställe igen, en torvmosse där det aktivt bryts torv. – Jag visste att det var bråttom, vi hade ju varit där dagen innan. Innan framkomst såg jag rökpelaren och drog på förstärkningar direkt, säger Jimmie.

Eldens snabba spridning gör barnfamilj hemlös
När brandmännen anländer möts de av synen av cirka ett tunnland som brinner våldsamt. Vinden är brutal och gör att branden sprider sig väldigt snabbt från torvmossen till den omgärdande skogen. Jimmie berättar: -Elden spred sig så snabbt att jag inte ville ha någon framför den, de hade aldrig hunnit undan i så fall. Det tar inte lång tid förrän elden når en hästgård bortom mossen och ödelägger denna totalt och gör en barnfamilj hemlös. Privatpersoner räddar två islandshästar ur en hage intill, medan branden fortsätter sin okontrollerade framfart.

En skotare röjer i brandområdet, många träd har skadats svårt när rötterna bränts, och det är överhängande risk att träden kommer att falla vid blåsigt väder.

Ingen människa skadas tack och lov men av hus och lada kvarstår bara rykande tegel och en skorstensstock. -Det är tragiskt, helt enkelt. Skogen växer ju så småningom upp igen och ägodelar kan man köpa nya men ett hem som brinner upp är borta och kan aldrig ersättas fullt ut, säger Jimmie och det märks att han är tagen av detta.

Ny skogsbrand i närheten
Ett par timmar senare börjar det dessutom brinna rejält skogen i Mannarp, några kilometer från den stora branden på mossen. Resurserna börjar bli ansträngda och det blir Lönsboda och Höör som får ta sig an, som det visar sig, det drygt nio timmar långa släckningsarbetet. Det står tidigt klart att det här är stort och att det kommer att tid att få branden under kontroll.  

Organisationen byggs snabbt upp i samverkan med MSB och övriga räddningstjänster i Skåne. Den regionala ledningsbussen kommer på plats och utkanten av Åbuamossen blir ledningsplats. 

Helikoptrar från polisen, försvarsmakten och MSB:s upphandlade aktörer fyller luften och medan vattenbombning pågår från luften så kämpar både brandmän och traktens lantbrukare för att försöka släcka, gödseltunnor körs i skytteltrafik och används både för att släcka och för att fylla på de tankbilar som står för vattenförsörjningen ute i skogen. Och medan dagarna går ansluter bland annat även hemvärnet och Rapid Relief Team, de senare serverar uppskattad mat och dricka till släckpersonalen. -Brandmännen slet som djur både ute på mossen och i skogen för att hålla branden under kontroll, säger Jimmie.

I det område som brinner finns ett femtiotal bostadshus och dessa evakueras och när elden är under kontroll visar det sig att samtliga hus har klarat sig från elden, även om det i vissa fall brunnit precis intill byggnaderna. Den hårda vinden får elden att bete sig oberäkneligt och spåren efter branden ser märkliga ut – på vissa ställen finns ett oskadat träd eller en gräsplätt som fortfarande är grön. När räddningstjänsten avslutas nästan en vecka senare så har ungefär 200 hektar slukats av elden.

Allt bär spår av brand
Under den här veckan så gör jag, och de vid det här laget medfarna kamerorna, flera besök i området. På fredagskvällen är det varmt, under dagen har det varit runt 25 grader, och nu sjunker temperaturen sakta medan ett mjukt kvällsljus rullar in och bäddar in naturen. Jag kör längs den smala vägen och får förklara mitt ärende för den väktare som står på sin post på Jägersborgsvägen.

En halv minut senare rullar jag in på ledningsplatsen och lyckas så småningom hitta en parkering bland brandbilar, militärfordon, traktorer och maskiner och jag ansluter till den genomgång som precis har börjat vid ledningsbussen 269-0080. Sektorcheferna berättar hur läget är just nu i de olika områden som brandhärjats och en preliminär plan dras upp inför de kommande dagarna, med lite olika alternativ beroende på om det förutspådda regnet anländer eller inte.

Stefan Clarinsson, norra områdets trötte men ändå glade sektorchef, får i uppdrag att bli min guide under kvällen och vi packar in oss och mat, som ska levereras till de som sliter med att släcka ute i skogen, i 2160, en Volvo XC70 som en gång i tiden var röd men nu har en övervägande brungrå nyans efter dagarna i skogen. Vårt första stopp är någonstans mitt i skogen,hos brandmännen Pierre och Niklas, som har kopplat upp sina slangar mot Bjärnums tankbil. Det mesta här ute är bränt och svart. Mark, stenar och träd (samt brandmän) är täckta av en kletig svart sörja som fastnar på allt.

Efter branden – ett rykande kaoslandskap
Lukten är fränt stickande och jag har faktiskt svårt att förstå vad det är jag ser. Det är inte skog längre utan ett främmande landskap, något som en scen ur en futuristisk science fiction film. Vi går längre in i skogen och ser hur det på flera ställen ryker ur stubbar och hur träd i olika storlekar ligger oorganiserat omkullvälta, som svartbränd plockepinn. Många rötter har brunnit och vissa ställen får inte ens räddningsmanskapet beträda förrän skogsmaskiner röjt undan de träd som hotar att falla. Att åka runt på de leriga och delvis sönderkörda grusvägarna och gå runt i den brandhärjade naturen och ute på torvmossen ger upphov till många känslor. Fasa, obegriplighet och maktlöshet. Det ser verkligen jävligare ut än vad jag kunde föreställa mig, trots att jag följt nyhetsrapporteringen och sett bilder från de som arbetat där ute.

I detta sliter alltså brandmän, hemvärnet, militären, lantbrukare och många andra frivilliga. Timmar i sträck. Eller, sliter är ett för milt ord, tror jag, men jag hittar inget annat.

Trots regn återstår många timmars arbete
Till slut, på söndagen, så kommer regnet, och det ganska så rejält. Under i stort sett hela dagen så regnar det med varierande styrka, samtidigt som räddningstjänsten, hemvärnet och lantbrukarna fortsätter att kämpa i skogen. Jag ansluter mig till gruppen bestående av brandmän från Lönsboda, östra Blekinge, Höör och Bromölla som arbetar i en del av skogen där trädrötterna skadats illa med överhängande risk att de ännu stående träden ska falla. Samtidigt som träd sågas ner för hand och brandmännen släcker glödbränder så kör en stor skotare för att rensa upp i området.

Brandens framfart har lämnat väldigt tydliga spår – och eldens totala oberäknelighet syns överraskande tydligt. Där allt är svart och bränt finns det plötsligt helt oskadade små områden, detta formar helt osannolika mönster. Det är lerigt och bitvis ganska knepigt att ta sig fram i skogen, tung utrustning underlättar ju inte, och efter 3, 5 timme ska det erkännas att jag är ganska så mör i kroppen. Men när jag lämnar platsen och beger mig hemåt mot en varm dusch och efterlängtat torra kläder, så har styrkorna i skogen fortfarande många timmar kvar att jobba.

Tack alla ni som har bidragit i denna enorma insats och tack till de brandmän som har stått ut med att ha fotografen i hasorna. Jag är tacksam över att ha fått möjligheten och äran att dokumentera det viktiga arbete som ni gör.
Åsa Brorsson

Åsa Brorsson

Om Lotta Reyes

Marknadschef & Webbredaktör för tidningen Swedish Firefighters

Läs även

Överentusiastisk fotograf terroriserar nya räddningstjänster.

Det skulle bli en bra rubrik. Helt sann dessutom. För ett tag sedan tillbringade jag …