Tidig höst är det traditionsenligt dags för flera räddningstjänster i Kronoberg att ha samverkansövning tillsammans med regionens ambulanspersonal, för att ytterligare stärka och synkronisera samarbetet mellan ambulans och räddningstjänst.

Fokus för förra årets, och årets, övning ligger på “den lilla olyckan” – att arbeta med att nya tekniker och frångå immobilisering vid exempelvis trafikolyckor. Det traditionella tänket med nackkrage ska ersättas av rörelsebegränsning med hjälp av bland annat KED-väst och scoopbår, anpassat efter vad situationen kräver. Nackkragen har spelat ut sin initiala roll och finns inte längre med i Region Kronobergs ambulanser, utan istället används alltså andra tekniker vid prehospitalt omhändertagande. 

En stor del av övningen, både teoretiskt och praktiskt, bygger på de beslut som måste tas under en insats vid trafikolycka. Beslut nr 1 åligger räddningstjänsten: Är platsen tillräckligt säker för alla och för att den/de skadade ska kunna räddas? Beslut nr 2  och 3 är ambulansens: är den drabbade kritisk eller inte och ska den skadade spinalt rörelsebegränsas? Därefter svarar räddningstjänsten för beslut nr 4: hur ska den drabbade tas ut ur fordonet? 

ABC och S–XABCDE

Själv kommer jag ihåg när första hjälpen (ja, det kan ha varit förr i tiden) handlade om ABC, dvs Andning, Blödning och Chock och jag har under åren fått lära mig otaliga bokstavskombinationer, varav jag inte minns fler än den ovan. Men fråga mig och slutartider och ISO-tal så är jag med. Under den övningsdag i Ljungby där jag närvarade presenterades jag för S-XABCDE: 
Safety/eXtreme bleeding/Airway/Breathing/Circulation/Disability/Exposure.
Jag försökte intensivt memorera det hela men det slutade med att jag tog en kopp kaffe till, snabbsurfade på Instagram, och överlät saken åt experterna. De verkar ändå ganska kunniga på området.
 

Men för en enkel räddningstjänstfotograf så kändes det ändå intressant med tänket om hur skadade vid trafikolyckor ska tas om hand och att få se användandet av KED-västen vid uttag ur tillknycklade fordon. På ett ändå hyfsat okomplicerat vis (övning ger färdighet, tänker jag) så blir det en helt annorlunda arbetssituation för brandmän och ambulanspersonal i jobbet med att stabilisera och lyfta ut en skadad person. Och förhoppningsvis kan det även kännas ok, i den utsträckning det är möjligt, även för den som ska fästas i västen och lyftas ut.   

Frontalkrock i 50 km/h

Dagen innehöll  även en stor del säkerhetstänk vid räddningsarbete på väg och även risker med vajerräcken togs upp. Tyngdpunkten låg dock, förutom en hel del teori om bland annat rörelsebegränsning, på praktisk lyftteknik och uttag från fordon som var rejält krockade – Räddningstjänsten i Ljungby hade nämligen för just detta ändamål släppt ett antal personbilar från en höjd som motsvarar frontalkrock i 50 km/h. Det blev väldigt krockat och bitvis knepigt för dagens markörer att ta sig in i bilarna, vilket de ju behövde göra för att brandmännen skulle kunna plocka ut dem. En skarp påminnelse om hur sårbara vi ändå är i de våldsamma krafter som en trafikolycka kan innebära. 

Den som kan ska helst ta sig ur fordonet själv, med hjälp av guidning av ambulans och/eller räddningstjänst. Detta övades också under dagens insatser, bland annat i hur ambulansen ska agera som först ankommande en olycksplats där fordonet står och brinner och en chockad person sitter kvar i bilen.  

På bilderna är det brandmän från Ljungby, Älmhult och Lidhult som övar ihop med regionens ambulanspersonal.  

Övningsdagen inleds med teori kring hur en skadad ska ta som hand vid trafikolyckor.
Markörerna coachas i vad de ska säga när räddningspersonalen anländer.
De praktiska momenten var flera, här på bilen är det en person i bilen som klagar på nacksmärtor. Både räddningstjänst och ambulans har vissa beslut att fatta under insatsen.
Bilarna som använts har släppts från en höjd och efter avslutat räddningsarbete är bilarna synnerligen isärplockade.

Text och foto: Åsa Brorsson