För sjunde året i rad genomfördes succén Brandman på jobbet-dagen. Syftet med Brandman på jobbet-dagen är att synliggöra både brandmän och deras huvudarbetsgivare och samtidigt stärka intresset för att arbeta inom räddningstjänsten.
Vi upplevde en otrolig uppslutning från räddningstjänster, brandmän och huvudarbetsgivare runt om i hela Sverige. Mediatäckningen var mycket stor med allt från tidningsartiklar och radiosändningar till TV-inslag. Inför årets Brandman på jobbet-dagen slog sig SKR för bröstet och basunerade ut siffror som vid en snabb blick kan verka bra. De påstår att de tillsammans med de fackliga parterna lyckats se till att fler deltidsbrandmän rekryterats.
Så låter det när den ena sidan beskriver verkligheten. I verkligheten har bara 45 personer per år rekryteras. Det är en droppe i havet när MSB själva säger att vi behöver 1 700 fler per år för att fördubbla styrkan fram till 2030.
Det finns ingen exakt siffra på hur många deltidsbrandmän som slutar varje år, men det är en stor andel av de deltidsanställda eftersom MSB:s årliga enkät visar att många räddningstjänster har svårt att rekrytera deltidsbrandmän och upplever en ständig jakt på ny deltidspersonal. Faktum är att det innebär en övergripande brist på personal och risk för den personal som är kvar med underbemanning i dessa tider när civilförsvaret ska byggas upp
Sanningen är denna:
Löneutvecklingen är usel. Mellan 2015–2024 har beredskapsersättningen bara ökat med 7,90 kr/timme – i snitt 0,88 kr/timme per år. Larmersättningen har ökat med 28,10 kr – i snitt 3,1 kr/år. Bristen är akut – 205 av landets 600 deltidsstationer saknar folk.
Att då stå och hylla sig själv är inget annat än ignorant och ett hån mot de som idag sliter och gör dubbelpass för att hålla beredskapen igång.
Trots att arbetstagarorganisationen i decennier påtalat att man leker med elden genom att inte erbjuda bättre ersättningar och villkor för våra deltidsbrandmän så finns det inget gehör. Det blir inte bättre av att den ena fackliga parten sänker avtalen varenda gång, å andra sidan kan man inte förvänta sig mer av den fackliga parten när pension, arbetstider och löneutveckling är sämst i klassen. Arbetsgivaren är senfärdig och ser på när brandmännen i allt större utsträckning säger upp sig.
När man frågar brandmännen varför de slutar så svarar majoriteten samma sak: ersättningen är för låg och villkoren för dåliga för att offra sin fritid. Personalbristen gör att de som är kvar tvingas ta extra beredskap, fler helger försvinner och familjelivet går sönder. Fortsatt brist på deltidsbrandmän kommer att leda till att människor riskerar att dö på grund av arbetsgivarpartens oförmåga och kunskapsbrist.
Anders Ankan Cederberg, Förbundsordförande Brandmännens Riksförbund
Fler ledare och artiklar av Ankan här!
Brandmännens Riksförbund
