När detta skrivs har jag precis varit på workshop med Brandforsk för att diskutera brandsäkerhet i ett strömlöst Sverige. Vilket viktigt ämne, och vilken kompetens från hela landet som var samlad runt bordet på Lindvretens brandstation!
Det har ju byggts in mycket strömberoende i vårt brandskydd: ventilationssystem som skyddas av fläkt i drift, trycksatta stigarledningar, inbyggd dörrautomatik, brand- och utrymningslarm. Temporära backuper och lösningar kommer vara ur spel när strömmen är borta under en längre tid. Övningens upplägg handlade om en vecka, en sällanhändelse som inte otänkbar i dagens säkerhetspolitiska läge med gråzonsproblematik. Vi har dessutom en aktiv aggressor i vårt geografiska närområde, en som tydligt uppvisar fullständig brist på respekt för folkrätt genom att systematiskt bomba civila, blåljus, samt energiinfrastruktur.
Med den längre tidshorisonten uppkommer en bred problematik. Även om det finns reservkraftslösningar i form av elverk så tar bränslet slut, sedan kan bränslebrist uppstå – logistikkedjorna förändras, strömbortfallet påverkar själva distributionen av bränslet, och många börjar hamstra. Långvariga strömbortfall påverkar flera samhällsfunktioner: vattentryck sjunker eller försvinner helt, avlopp slutar fungera, IT-system som hanterar viktiga samhällsfunktioner slås ut, och det är inte säkert att mobilmaster förblir i drift, vilket försvårar kommunikation. Just för brandsäkerheten kan det vara förödande pga längre tid från att en brand upptäcks till utlarmning och räddningstjänstens ankomst. Brist på säker tillgång till vatten via brandpostsystemet är ytterligare en risk som läggs på.
I ett strömlöst samhälle kommer människor hitta (brandfarliga) lösningar för att värma sig, lysa upp utrymmen, laga mat, koka vatten hämtat från vattendrag, och värma vatten för att sköta hygienen. Ventilationsbehovet medför uppställda dörrar och fönster, vilket ökar brandspridningen ytterligare. Allt detta ger fler larm, och större sådana, vilket ökar trycket på räddningstjänsten. Värmebehovet ökar vintertid – ett hus kyls ut väldigt fort, och då kan vattenledningar (inkl vattenburen värme) frysa och spricka. Detta medför fuktskador och senare mögelangrepp, huset blir utdömt. En utkyld betongbyggnad går inte att värma upp inifrån – det är som att försöka värma upp ett kylskåp full med isblock. Det finns gott om sådana exempel i Ukraina.
Sveriges kommuner ansvarar för att verksamheter som skolor, förskolor och äldreboenden ska fortsätta, inklusive uppvärmning samt tillgång till vatten och mat – även i långvarig kris. Samtidigt klarar långt ifrån alla den uppgiften efter flera dagar utan ström. Vissa övar black-out varje månad, med god rutin på korta strömavbrott. Men det gäller att kunna klara sig längre än några timmar, och vissa har inte börjat alls.
I Ukraina, med både planerade strömrotationer och oplanerade strömbortfall, så är arbetet inte heller klart än. Power Up Ukraine är en svensk organisation som i samarbete med ukrainska myndigheterna ordnar elverk för större verksamheter tex sjukhus. En större anläggnings bränsleförbrukning är dock upp till 300l/tim – det gäller att ha goda avtal med bränsleleverantörer, och ha logistiken på plats innan avbrottet sker. Det för oss till nästa fråga: hur lagras dieseln, bensinen eller gasolflaskorna för backupdrift hos organisationer och privatpersoner, speciellt vid hamstring av bränsle? Följs lagen om brandfarliga och explosiva ämnen? Hur påverkar detta våra insatser?
Gällande kommunala verksamheter gäller det att fullt ut sörja för brandsäkerhet även när det är mörkt, kallt, personalbristen är påtaglig, och alla är rädda och trötta. Hur tar man hänsyn till utsatta grupper som barn, äldre, folk med funktionsvariationer? Ska alla flyttas till ett enda rum som värms upp – eller är det rimligare att evakuera tidigt? Vissa verksamheter kan inte evakueras då barn till krigsplacerade föräldrar kan behöva omsorg dygnet runt. En skola kan bli en central samhällspunkt där folk som fått evakuera från sina hem kommer samlas, med boende i lokaler som inte avsedda för det. Riskerna skjuter i höjd i samband med att räddningsinsatser blir påverkade av försenad utlarmning och vattenbrist.
Det finns mycket att diskutera kring detta, och jag hoppas att det blir fördjupning och forskning på flera områden. Först är det dock viktigt att inse att problematiken finns. Sedan behöver rätt aktörer ta ägarskap över problematiken och planera för långsiktiga, robusta lösningar. Just för kommunala verksamheter som äldreomsorg, förskola och skola så är det inskrivet i beredskapslagstiftningen, men verkligheten är sådan att arbetet inte nödvändigtvis är klart. Och för oss inom räddningstjänsten så är medvetenhet en bra början.
Bild och text: Lena Wilderäng
Brandforsk
Fler artiklar av Lena Wilderäng här!
