10 000 liter vatten. Skärsläckare. 600 liter skumvätska. 250 kg pulver. Sexhjulsdrift. Kemutrustning. Frontkanon, takkanon och sprinklers.
Den är ett monster och en upplevelse att se in action. Henrik Persson, operativ chef hos Räddningstjänsten Söderåsen säger så här:
–Det är coolt men kort.
Men först lite bakgrundshistoria. Inte om ovan nämnda räddningstjänst utan om fotografen och tankbilarna.
2015 började jag min fotodokumentation om svensk räddningstjänst och det var ett ganska intensivt brandbilsåkande. Eftersom förstabilen fylldes av brandmän så fick jag allt som oftast husera höger fram i stationernas tankbilar. Där någonstans föddes min förkärlek för de vattenfyllda brandbilarna, ryktet spred sig och med med anledning av detta damp det ner ett meddelande från Söderåsens chef om att de hade ny tankbil på gång och var jag kanske intresserad av att kika på den när den driftsatts?
Hell yes, blev mitt självklara svar och jag blev utlovad en upplevelse där enbart storleken skulle få alla andra 40-fordon att se ut som minibilar.
Så mitt i sommaren är det äntligen dags, jag trampar in på brandstationen i Klippan för att hänga med brandmännen på dagens skift: Henrik P, Henrik H, Joakim, Mattias och Richard. Inne i vagnhallen står 264-6640 och är så stor att jag undrar om den ens går in genom porten (det gör den tydligen men det är med någon centimeter till godo och kräver en skicklig förare). Mitt vidvinkligaste vidvinkelobjektiv räcker inte till för att fånga besten på bild hur jag än vrider och vänder på mig..
Monstertankbilen är dock inte det enda som är nytt i fordonsflottan. Sedan jag var här senast så har det bland annat adderats nytt ledningsfordon, ny släckbil, nytt höjdfordon och två stycken UAS:er, varav den ena är alldeles jätteny och där personalen fortfarande utbildas.
-Den har en toppfart på över 80 km i timmen och flyger i de flesta väder, säger Henrik Hammar, en av piloterna, stolt och börjar packa upp superdrönaren. en Matrice 30 T.
Han berättar att den har dubbla batterier och en IR-kamera som han beskriver som “fantastisk”.
-Drönaren har flera olika kameror, vidvinkel och zoom och skjuter laser från upp till 1200 meters avstånd och ger oss koordinater – helt ovärderligt vid exempelvis skogsbränder där brandplatsen initialt kan vara svår att lokalisera exakt.
Han fortsätter med att berätta hur effektivt det är att livestreama drönarfilmen inte bara till ledningsplats utan även till de brandmän som arbetar med släckning under insats, för en mer exakt insats där en brandman i exempelvis stegkorgen direkt kan se om om släckmetoden ger effekt.
Hela styrkan passar på att övningsflyga och testa alla funktionerna, inklusive den siren som finns monterad och som förmodligen skrämde slag på en och annan invånare i centrala Klippan – jag såg i alla fall hur ett stort gäng fåglar satte nytt hastighetsrekord i flygning när det skärande ljudet drog igång…
Efter frukost, en avancerat omständlig shoppingtripp inför kvällens grillmiddag går det larm om trafikolycka med två bilar och flera personer (varav två barn) inblandade. Jag får åka i stegbilen till olyckplatsen där en påkörning bakifrån har renderat i demolerade bilar men tack och lov ingen personskada. Brandmännen stänger av vägen helt för att kunna fokusera på räddningsarbetet – det hälls ut absol, sopas och i väntan på polisen dokumenterar Henrik H platsen och bilarnas placering med hjälp av drönare.
De två stora brandbilarna, de röda stoppljusen och de stora skyltarna som visar att vägen är stängd visar sig otroligt nog inte vara tillräckligt. Först bestämmer sig en motorcyklist för att detta inte gäller för just hen och en stund senare gör en personbilsförare samma sak. Henrik P, som är befäl på platsen, tar ett allvarligt snack med personen ifråga som säger sig inte ha uppfattat avstängningen eftersom det “ändå fanns plats att köra förbi”. Det är en stark påminnelse om faran att arbeta på väg och att det kan gå illa på ett ögonblick och jag muttrar många rätt grova svordomar för mig själv där jag står. Hur i helvete kan det vara så svårt?
När polisen anlänt och brandmännen lyckats flytta olycksfordonen till vägkanten så packar vi ihop och återgår till stationen för att byta fordon. För nu är det äntligen dags för den här räddningstjänstfotografen att åka monstertankbil. Och ja, jag erkänner: det är med ett lyckligt och troligen småfånigt leende som jag klättrar (med betoning på klättrar för det är rätt långt från mark till hytt) upp i Scanian och parkerar mig i sätet höger fram.
Jag har faktiskt ställt lite krav i samband med fotograferandet och det gäller miljön: ingen trist bakgrund med kommunalgrå byggnader utan gärna lite mer natur. Detta hörsammas och gänget drar iväg mot en stor gräsbevuxen och kuperad äng bredvid ortens kyrkogård.
Swecaten är terränggående och tar sig, enligt uppgift, fram på de flesta ställen. Men den är också konstruerad som flygplatsbrandbil då flygplatsen i Ljungbyhed aktualiserats för JAS 39 Gripen, vilket ställer krav på förmågan hos räddningstjänsten – det är också anledningen till att en likadan tankbil är beställd för placering på stationen i Ljungbyhed.
Henrik P visar stolt all den utrustning som förvaras i lådorna på 6640:s tak, bland annat utrustning för att kunna hantera keminsatser. Och för att kunna bära upp och ner all utrustning på ett säkert sätt så bad man Sala Brand att bygga en speciallösning i form av en riktig trappa, med räcken och allt, vilket är otroligt smidigt.
Det är en syn att se tankbilen tugga sig fram över åkern, med vattenstrålar från både takkanonen och frontkanonen samt från de sprinklers som är monterade under bilen. Släckningen via vattenkanonerna sköts inifrån hytten, med två joysticks (japp, precis som ett tv-spel), vilket gör att brandmännen inte ens behöver gå ur bilen. Detta har med framgång redan testats vid markbränder, bland annat nyligen vid närbelägna E4:an där gräset mellan körbanorna började brinna. Henrik P säger att bilens egenskaper och förmåga också blir en tillgång nu när det är dags för bönderna att börja tröska, då bränder lätt uppstår ute på åkrarna.
Vad menar han då när han säger coolt men kort? Jo, det syftar på att när tankbilen kör fullt ös på samtliga kanoner – då töms 10 kubik vatten på 1,5 minut. På 90 sekunder.
Men kort kan vara väldigt effektivt, nya bilen har fått bevisa sin kapacitet inte bara vid brand på marknivå utan även vid brand i större fastigheter där det varit avgörande med snabb vattenbegjutning.
Det är ganska motvilligt som jag till slut kliver ner på brandstationens vagnhallsgolv igen när tankbilen åter (långsamt) backats in på sin plats. Jag har lagt min hjälm på sätet och sträcker mig upp för att ta ner den – men når givetvis inte.
Cool. Och stor.
Bild och text: Åsa Brorsson
Fler reportage av Åsa Brorsson här!
