Senaste året som gått kan räknas som det värsta året i brandårsmannaminne. Ett direktiv som är en riktlinje, rättesnöre, anvisning, norm osv. har slagit sönder det som gjorde att man stod ut med dålig lön, dåliga villkor och att inte kunna välja semester.
Det har vägts upp utav flexibilitet med arbetstiderna med alla fördelar det innebär för familjeliv och fritid. När inte ens arbetstiden finns kvar och fler börjar se sig om efter andra arbeten är vi illa ute i svensk räddningstjänst. Hur kunde det bli så här? Ett av svaren är när centrala arbetstagarorganisationer skickar företrädare på hög nivå till brandstationer som inte kan svara på frågorna och konsekvenserna av vad de skrivit under så blir det som det blir. Okunskap om yrket och våra behov lyser igenom och har inte förändrats trots kritik från brandmän och arbetsgivare. Kan man kräva att motparten SKR/Sobona ska ha all kunskap om yrket som brandman? Nej det kan man inte men däremot ska den fackliga motparten besitta den kunskapen, hade kunskapen funnits hade det som har hänt inte inträffat.
Hur kunde det bli så här? Ett av svaren är när centrala arbetstagarorganisationer skickar företrädare på hög nivå till brandstationer som inte kan svara på frågorna och konsekvenserna av vad de skrivit under så blir det som det blir.
Vad gäller avtalen är de gammalmodiga och passar vår verksamhet sisådär, det är en utmaning att ha olika personalkategorier inom samma verksamhet som har olika förutsättningar och villkor. Avtalen är så gamla att en massa tillägg gjorts som gör avtalen svåra att tolka och att alla tolkar på olika sätt. Man ska inte behöva vara arbetsrättsjurist för att lägga ett enkelt schema, avtalen behöver ses över och göras moderna.
Som det ser ut nu så är det tre parter som tecknat avtal med SKR/Sobona på heltidssidan, Kommunal, Akademikeralliansen (Saco) och AKV (allmän kommunal verksamhet) där ledarna och vision finns med. Det som kan konstateras är att arbetstagarorganisationerna har tecknat tre olika kollektivavtal som säger olika saker. Bland annat har AKV flytande dygnsbryt vilket inte de andra parterna har. Kommunal har skrivit in att beviljande dispenser gäller till 31/10 2025 medans det inte gäller för de andra parterna. Det gör att arbetsgivarna måste söka ny dispens för insatsledare, RIL och VB vilket inte behövs för de som arbetar under bilaga R. Dessutom som grädde på moset ser det olika ut i olika kommuner, hänger ni med efter detta kapitel? Det är mer och kanske värre och jag fortsätter med kollektivavtalet RIB 24 för deltiden. Det sägs vara normativt, alltså inte kunna förhandlas lokalt utom i vissa delar men, det förhandlas lokalt i det mesta eller hanteras av arbetsgivare med så kallade ensidiga arbetsgivarbeslut. Alltså när lokala arbetsgivare inte vill förhandla eller inte får för centrala arbetsgivare men inser att man måste ge lite mer. Dessutom är många deltidsbrandmän kommunalt anställda och heltidsbrandmän anställda som deltidsbrandmän. Konsekvenserna av det i dagarna relaterat arbetstider går att hantera och är inget större bekymmer enligt centrala parter och inte minst vi, men lokalt funderar man och gör otroliga riktlinjer. I onödan eller av frustration över vem och vad kan man lita på? Det är lite av kaos och det är dags för förändring.
Det som svensk räddningstjänst behöver är ett modernt branschavtal för alla kategorier av räddningstjänstpersonal. De nuvarande avtalen har spelat ur sin roll. Sveriges brandmän är värda mer än en bilaga i avtalet. Tänk er att få börja med ett blankt papper och skapa ett eget avtal för branschen. Vi är en speciell grupp med speciella behov, vi vill vara som i övriga världen där brandmännen organiseras i branschorganisationer med branschavtal för att bli just ”stronger together”. Vi kommer att arbeta för ett branschavtal för att vi vill ha en förändring. En förändring för alla våra brandmän som förtjänar bättre och som i slutändan kan känna stolthet över sitt yrkesval i ett branschförbund.
Anders Cederberg
Fler ledare av Anders hittar du här.
Brandfacket, BRF
