Fredag morgon. Klockan visar 07.02. Jag drar snabbt handbromsen när jag parkerat bilen och jag skyndar mig att packa ut mina grejor. Enligt inbjudan är det uppställning kl 07.00 när Grupp 4 hos Räddningstjänsten i Hässleholm ska gå på sitt skift och jag klarade alltså inte riktigt tiden. Just Grupp 4 är ”min” grupp i Hässleholm och jag dygnar med detta gäng med hyfsad regelbundenhet. 

Jag hänger upp larmställ och hjälm på ”min” krok i vagnhallen (hur många fotografer har en egen krok och en egen grupp hos en räddningstjänst, liksom?) och hastar upp till lunchrummet, visar upp min muta (hembakade kanelbullar) för de församlade brandmännen och inser att jag inte är sist på plats. Skiftets yttre befäl, Per, har råkat strula till det där med att ställa väckarklockan rätt, och jag hinner alltså före honom. 

Puh. 

Sagda yttre befäl släntrar in en stund senare och det blir kaffe och genomgång vid larmbordet, ordinarie styrkeledare är ledig och Janne ersätter den gulhjälmade vakansen. I övrigt är det ”mitt” gamla vanliga gäng: Johan, Roger, Lasse och Jonatan som ska vakta kommunen det här dygnet och även dagskiftet bjuder på bekanta ansikten i form av Martin, Daniel och Micke. 

Den tidiga morgonen innebär tydligen fysträning. Det är inget som är främmande för min del, jag tränar gärna, men avstår från att hänga med styrkan ut på joggingpass, eftersom jag misstänker att deras version av lugn löpning (vilket är min nuvarande nivå), inte motsvarar mina förväntningar och jag vill ha lite energi kvar till resten av dygnet. Istället värmer jag pliktskyldigast upp, med en och annan gäspning, med kvastskaftet i gymmet ca 07.45 och lastar en skivstång för marklyft och lyckas dra igenom hela uppvärmningen, dvs 20 repetitioner.  

Larmet går klockan 07.53 

Jag inser att jag inte lär hinna byta om utan drar helt sonika larmstället över träningskläderna och gör sällskap med Per i befälsbilen 2080. Han har riktigt bråttom – av informationen från SOS framgår att ett dieselläckage av större art just nu pågår ett par hundra meter från brandstationen. 

Vi är strax framme och möts upp av den lastbilschaufför som har råkat svänga för snävt och kört in i en låg murkant som sedan fläkt upp ett hål i fordonets dieseltank. Tanken var olyckligt nog i princip full och innehöll 800 liter drivmedel, varav det mesta redan har forsat ut. Ett läckage är givetvis aldrig positivt, men problemet stannar tyvärr inte där – nere vid lastkajen finns nämligen en dagvattenbrunn och det är ner dit som dieseln har runnit. 

Styrkan är snabbt på plats och insats-ledaren Per drar upp de initiala riktlinjerna för hur insatsen ska hanteras.
Vid en första koll på last-bilens dieseltank så kan det omgående konstateras att det mesta av dieseln tyvärr redan har runnit ut och endast en mindre mängd finns kvar i tanken.

Styrkan är också på plats med 2010 och 2060, och påbörjar snabbt arbetet med att försöka samla upp det som fortfarande rinner från tanken och stora mängder av saneringsmedlet absol sopas ut för att suga upp den diesel som ligger på asfalten. Brandmännen konstaterar snart att det endast handlar om ca 50 liter som de har lyckats omhänderta, resten av drivmedlet finns alltså i stadens dagvatten. Det är en underdrift att säga att detta är en dålig sak – det är mer än obra. 

Lukten av diesel är påträngande, Absol sopas ut medan brandmännen tömmer det sista av drivmedlet ur tanken. Samtidigt jobbar insats-ledaren med att samordna arbetet med kommunens miljöinspektörer och Hässleholms Vatten.
Även restvärdesledare anländer till saneringsplatsen.

Fler av samhällets verksamheter engageras

Per arbetar febrilt med att ringa runt och samla in information för att planera nästa åtgärd. Han kontaktar Hässleholms Vatten som snart kommer till platsen, liksom två representanter från miljökontoret, och snart gör även restvärdesledaren Roger oss sällskap.

Ju längre minuterna går, ju längre färdas dieseln under marken och det är snabba beslut som gäller och eftersökande av dieseln börjar i olika brunnar utanför stan.

Per gör upp planer i samråd med personal från Hässleholms Vatten. Kartor och ritningar plockas fram för att se hur dagvattnets flöde sträcker sig under marken. Dagvattnet rinner bort från stan, i riktning mot Finjasjön till, och första anhalten för oss blir några brunnar på Hassellundsvägen där även en inringd slamsugarlastbil möter upp.

Tunga brunnslock dras åt sidan och långt där nere syns ett i det närmaste stillastående vatten – vilket är väldigt gynnsamt för insatsen. Det är en höstdag med fuktig luft men att det inte regnar betyder mycket i det här läget. Hade dieseln runnit ner i dagvattnet under ösregniga förhållanden så hade utfallet av olyckan troligen blivit annorlunda.

Jag tittar på klockan, 09.10. Tio minuter efter vad som skulle ha varit en kaffeladdad frukost i värmen på brandstationen. Men jag är förberedd numera och halar upp en proteinbar ur kameraväskan och jag känner mig smart. Nästa gång tror jag att jag tar med en termos kaffe också.

Den försvunna dieseln eftersöks i stadens dagvattensystem, det gäller att få stopp på utsläppet så fort som möjligt. Tack och lov är vattnet den här dagen tämligen stillastående, vilket underlättar betydligt.

Utsläppet lokaliseras

Efter att noggrant ha studerat vattnet kommer man fram till att där inte verkar finnas diesel och det bestäms att nästa steg blir att kontrollera de dagvattenbrunnar som finns bredvid brandstationen. Här står det direkt klart att det finns diesel. Vattnet ser nästan ut som en geléaktig sörja och arbetet med att suga upp utsläppet påbörjas direkt. Vi hastar därmed iväg till nästa brunn, som ligger i anslutning till golfbanan några hundra meter bort.

Fler länsar skramlas ihop (räddningstjänsten tömmer faktiskt sitt förråd, man skulle kunna säga att de länsar det), och läggs lite närmare dagvattnets utlopp som ligger nära reningsverket. Per konstaterar att räddningstjänstens arbete därmed får räknas som slutfört. Tacksamt återvänder vi till stationen för en väldigt försenad frukost. Eller, vi kan nog mer eller mindre kalla det lunch.

Vid golfbanan trycks stora, vita länsar ner i dagvattenbrunnen, dieseln har hunnit till brunnen ett par hundra meter närmare olycksplatsen och här räknar man med att kunna stoppa det mesta från att rinna vidare.

Per får sammanfatta sin syn på insatsen:

Det känns bra i magen efter avslutat uppdrag. Det handlade om ett gigantiskt dieselutsläpp rakt ner i en dagvattenbrunn, som vi med en del tur, men framförallt resoluta åtgärder i stor samverkan mellan kommunens förvaltningar, kunde hantera snabbt. All inblandad personal gjorde ett utmärkt jobb! Med akut tätning och invallning, tillsammans med parallella blockeringsåtgärder i olika tidsaxlar gjorde att vi snabbt kunde finna spillets position i ledningarna och pumpa bort detsamma. Jag känner att det finns ett behov av utvärdering av denna insats, för att dela med oss av värdefulla lärdomar för framtiden. Lyckosamt att det inte var nederbörd under dagen.