BRYTA GRÄNSER Vi möter Jessica Lidberg, första kvinnliga brandmannen på heltid i Göteborg och även mamma till Loke. Jessica har en imponerande bakgrund som elitidrottare inom rugby där hon har spelat både i landslaget och i Australiens regionlag. Hennes passion för träning och rörelse har genomsyrat och lagt grunden för hennes karriär som brandman. Förutom att rycka ut så coachar Jessica kvinnor och män att klara de fysiska kraven för att bli brandman och hon har även arbetat som funktionell coach i över 10 år.
Att coacha ligger Jessica varmt om hjärtat och framförallt har det varit fokus på att hjälpa andra kvinnor inom räddningstjänsten då hon före, under och efter sin egna graviditet upplevde svårigheter relaterade till sitt yrke.
Jessica delar med sig av sin resa:
– Jag befann mig mitt i min rugbykarriär och hade en ledande roll både i landslaget och mitt klubblag när jag bestämde mig för att söka till brandman. Min träning var intensiv och fokuserad på att bli så skicklig som möjligt inom rugby. Att anpassa min träning för att möta de specifika kraven för att bli brandman var en utmaning och det krävdes en bredd av fysisk förmåga för att klara de tuffa testerna, vilket var särskilt påtagligt för kvinnor. Genom att utforska olika träningsmetoder, upptäckte jag värdet av crossfit. Det blev tydligt för mig att denna typ av träning var särskilt effektiv för att förbättra den fysiska kapaciteten hos kvinnor.
Här handlar det inte om någon elak chef som inte vill ha en bra arbetsmiljö för sina medarbetare. Det handlar om att det fortfarande är relativt ovanligt med kvinnliga brandmän, och att arbetsplatsen inte är utformad för kvinnor. Men det är viktigt att ta tag i ämnet och inte vänta på att det ska bli tillräckligt många kvinnliga brandmän. Det är inte rättvist mot de första eller få kvinnorna. Och det är viktigt med en bra arbetsmiljö för att det ska komma fler kvinnor.
Jessica reflekterar över vikten av att bibehålla sin fysiska kondition genom hela karriären:
– Det är viktigt att se över de fysiska kraven så att de stämmer överens med brandmannens arbetsuppgifter, baserat på aktuella studier. Men det pratas inte så mycket om att det mest avgörande är förmågan att fortsätta träna och upprätthålla sin fysiska status under hela sin yrkesbana, då ens fysiska form kan förändras över tid, till exempel genom en graviditet.”
Första kvinnliga heltidsbrandmannen i Göteborg
Som den första kvinnliga heltidsbrandmannen i Göteborg stod Jessica inför en mängd utmaningar och hinder. Arbetsplatsen präglades av en stark manlig dominans och traditionella könsroller och trots att hon uppnådde tidiga framgångar och erkännanden inom både sportens värld och räddningstjänsten upplevde Jessica till viss del ensamhet och utsatthet bakom uniformen. Precis som många andra kvinnor inom räddningstjänsten kämpade hon mot fördomar och stereotyper som följde henne genom hela hennes karriär.
För Jessica var det inte bara frågan om att bevisa sig själv för omvärlden – det handlade också om att skapa en arbetsmiljö där alla kände sig välkomna och värderade. Hon insåg att förändring inte skulle komma över en natt, utan att det krävdes ihärdighet och engagemang för att bryta gränser och förändra de befintliga normerna samt skapa en mer inkluderande kultur.
Hon delar en minnesvärd ögonblick när hon tog beslutet att bli gravid:
– Jag minns tydligt dagen då jag bestämde mig för att ta bli gravid. Det var under en rugbymatch i en stor arena i England, september 2010. Luftens mildhet, det gröna, nyklippta gräset och spänningen i luften var överväldigande. Bollen passas till mig och jag tittar upp och ser en vägg av motståndare som alla har sin uppmärksamhet på mig. Det ringer i öronen och allt är tyst lite på liv och död om jag ska klara mig förbi muren. Jag fintar bort en och jag känner händer som nästan får tag på mig. Jag greppar bollan krampaktigt och helt plötsligt är jag igenom och bakom muren och fältet öppnar upp sig jag springer mot försökslinjen. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv och när jag lägger ner bollen på linjen och hör lagets jubel så tänker jag nu kan jag lägga rugbykarriären på hyllan och bli gravid. Hahaha nej riktigt så var det ju inte! Men jag blev gravid några månader efter det, nöjd över att ha spelat ett VM i min karriär och kunna släppa taget om min rugbykarriär. Och ha en trygghet i att ha ett fast jobb som brandman.
Är organisationerna förberedda på gravida brandmän?
Jessica insåg att det faktiskt fanns en risk att hon skulle tvingas lämna sin karriär som brandman.
– Som den första i förbundet att bli gravid, blev jag nästan en testpilot för att utforska hur organisationen skulle hantera en sådan situation. Jag var omedveten om de många utmaningar, både fysiska, mentala och organisatoriska, som jag skulle möta. Det första svåra steget var att berätta för min chef att jag var gravid, innan jag ens hade hunnit berätta för mina egna föräldrar. Jag visste inte vad som förväntades av mig under min graviditet och kände mig som en börda för organisationen, som om jag var en onödig kostnad. Jag befann mig i en sorts limbo, där jag inte visste min plats eller roll.
Jag tror att om jag kan bidra med ökad kunskap och förståelse kring graviditet som brandman, och när vi skapar erfarenhetsutbyte mellan räddningstjänster i ett community ihop med utbildningen, så kan vi ta ett riktigt krafttag om detta.
Trots att hon tilldelades uppgifter under sin graviditet, kände hon sig helt avskuren från sitt lag och förlorade känslan av att vara en del av brandmannayrket. Jessica säger att:
– Mitt i alla de fysiska besvären som graviditeten medförde, till exempel illamående och avsmak för vissa dofter som tvål och deodorant, stod jag inför en identitetskris. Utan rugby och utan min brandmanskår, kände jag mig vilsen och undrade vem jag egentligen var”.
Vill dela med sig av erfarenheter
Efter sin graviditet samlade Jessica in många historier och erfarenheter, både sina egna och från andra kvinnliga brandmän som hon haft förmånen att prata med. Tyvärr får inte allt plats i denna artikel, men här är några exempel som belyser de utmaningar som vi står inför.
• Precis som Jessica upplevde så är det tufft att berätta så tidigt för sin arbetsgivare att man är gravid och många kvinnor väljer att vänta med att berätta.
• En av de frågor som Jessica och många funderade över var om hon skulle tillåtas träna under arbetstid och hur ofta. Och hur man skulle anpassa sin träning genom graviditeten. Det fanns en stor osäkerhet kring detta inom organisationen.
• En annan osäkerhetsfaktor hon och många undrat över är ifall man kan öva rökdykning när man är gravid.
• En mer vardaglig fråga var hur det skulle gå att hantera arbetskläderna. Jessica fick flera exemplar av vita skjortor och stationsbyxor i olika storlekar som hon aldrig kunde använda igen efter graviditeten.
Detta illustrerar det behov av anpassning och flexibilitet som många av oss behövde navigera genom.
Graviditet utmanar och påverkar hur vi presterar
Jessica försökte fortsätta träna på egen hand under graviditeten, men kände sig ofta otillräcklig när hennes prestation gradvis försämrades. Det var en svår kamp, inte bara fysiskt utan även mentalt.
På innebandyplanen upplevde hon en liknande känsla av att vara mindre kapabel än tidigare. Trots det så stöttades kollegorna, som aldrig påpekade några brister utan istället gav stöd och uppmuntran. Den verkliga kampen låg främst i det egna sinnet, där hon ständigt ifrågasatte förmågan och värdet som brandman och idrottare.
Efter graviditeten befann sig Jessica helt ur fas med räddningstjänsten. Hon längtade tillbaka till sina kollegor, team och sin älskade rugby. Trycket att återvända till sin tidigare fysiska form var överväldigande. Jessica berättar:
– Lyckligtvis hade jag tränat under graviditeten utan några större komplikationer och hade inte förlorat alltför mycket av min styrka och uthållighet. Med den insikt jag har nu om träning och graviditet inser jag att det var som att spela rysk roulette med min egen kropp. Det tog mig ungefär ett år att återuppbygga min styrka och kondition till en acceptabel nivå. För att vara ärlig var det flera tillfällen efter graviditeten då jag oavsiktligt förlorade kontrollen över min blåsa under träningspass. Jag hade pressat min kropp alltför hårt, och det kunde ha slutat mycket värre än det gjorde. Det var något jag inte hade någon aning om på den tiden.
Jessica berätta också:
– Efter den upplevelsen valde jag och min partner att inte utöka vår familj ytterligare. Jag kan inte säga att det var en direkt konsekvens av de utmaningar jag stod inför under och efter graviditeten, men jag kan heller inte förneka att det spelade in i vårt beslut.
Många arbetsplatser präglas fortfarande av föråldrad människosyn
Forskning om arbetsplatskultur och normer visar att många arbetsplatser präglas av föråldrade uppfattningar om kön och arbete. Maskulina normer och förväntningar kan leda till att kvinnor inte ges samma möjligheter och stöd som deras manliga kollegor. Detta är särskilt tydligt när det gäller frågor som graviditet och föräldraskap, där kvinnor ofta ställs inför hinder och bristande förståelse från arbetsgivare och kollegor. Jessica säger att:
– Efter att ha arbetat många år med rekrytering av kvinnor, insåg jag också att det behöver förbättras för dem som redan är inom branschen. Hur kan jag med gott samvete kämpa för att få in fler kvinnor när jag vet att det är stor risk att de kommer uppleva samma utmaningar som jag gjorde? Därför jobbar jag nu med att höja kunskapen och förståelsen kring graviditet som brandman. Jag är glad att med min erfarenhet både som brandman, mamma och funktionell träningscoach, samt med utbildningar inom Eleiko, crossfit, hälsopedagogik och organisatoriskt ledarskap, kan bidra till detta för min bransch.”
Jessica menar att det är otroligt viktigt att man går tillsammans och samarbetar. Viktiga aktörer som MSB, KIRrtj, NJR och de stora Räddningstjänstorganisationerna är involverade och Jessica för diskussioner med alla aktörer, och intresset för föränding är stort. Bland annat har hon föreläst på Räddningstjänsten Syd, som ligger i framkant med dessa frågor.
Genom att utmana de befintliga normerna, bryta gränser och lyfta fram behovet av ökad medvetenhet och förståelse för graviditetens påverkan på arbetslivet, strävar Jessica efter att skapa en mer inkluderande och stöttande arbetsmiljö. Hon betonar vikten av att erkänna att alla medarbetare har olika behov och att det är nödvändigt att anpassa arbetsplatsen för att stödja alla, oavsett kön eller graviditetsstatus.
Webbkurs för hela Sveriges brandmän
Jessica menar att det är viktigt att gå ihop och utbyta erfarenheter. Därför har hon skapat en webbkurs som börjar i november och löper på fyra veckor. Där kan hela Sverige gå ihop, både stora och små räddningstjänster samt höja nivån nationellt.
Jag ser att om tio år så är det en självklarhet att vissa medarbetare blir gravida, och det är inget konstigt med det. En graviditet ska firas och stöttas, oavsett vilket yrke du har.
Jessica Lidbergs historia är en inspirerande påminnelse om kraften i att bryta gränser och driva förändring. Hennes strävan för jämlikhet och inkludering inte bara inom räddningstjänsten, utan inom alla arbetsplatser, visar oss att varje individ har potentialen att skapa en mer rättvis och stöttande arbetsmiljö. Genom att lyfta fram hennes berättelse och engagemang hoppas vi att fler kommer att inspireras att följa hennes exempel och kämpa för en värld där alla känner sig välkomna och respekterade, oavsett kön, bakgrund eller livssituation. Jessica Lidbergs arbete visar oss att vi alla har makten att bryta gränser och forma en framtid som är mer inkluderande och jämlik för alla.
Text: Merih Tasbas
Här hittar du mer om Jessica och hennes utbildning.
Firefighters
