Rekryteringsarbetet når inte ut till alla. På sina håll är bemanningsproblemen alarmerande, kärnverksamheten är hotad. Det finns stora grupper i samhället som inte kan tänka sig att arbeta som brandman. Räddningstjänsten måste flytta det som står i vägen för nyrekrytering och skapa ett inkluderande arbetsklimat som ökar förmågan att behålla personalen.
Ahmad Abou-Taouk i BRF:s MIR-grupp berättar att i brandkåren ligger efter i att nå ut till alla medborgare. Han nämner som ett exempel att polisen arbetar mer förebyggande och därmed gör sig synliga för olika grupper i Sverige. Goda möten med förebilder man känner igen sig i kan inspirera till ett yrkesval. Det räcker inte med någon prova-på-dag om året. Ett kontinuerligt förebyggande arbete med information om hur räddningstjänsten fungerar. Samtidigt får räddningstjänsten chansen att visa upp sig som en arbetsplats för alla.
Förebilder är viktigt, vi vet att fler tjejer vågar prova på när kvinnor visar. Kan vi visa upp en bredare och mer inkluderande bild av hur en brandman kan se ut och ha för bakgrund så kommer vi få skjuts i rekryteringsarbetet.
Vem ska betala, frågar beslutsfattarna, vad kostar förebyggande arbete? Förebyggande arbete kostar, men i jämförelse med en mer kompetent och inkluderande räddningstjänst är kostnaden försumbar. Och vad är kostnaden för ett liv?
Människan i fokus
Kärnan i verksamheten är människan och räddningstjänsten har många verktyg att hjälpa. Att arbeta inom räddningstjänster innebär ofta att vara kreativ i användandet av verktyg och resurser. Ett av verktygen är helt enkelt kreativiteten, den bygger på människan. Brandmannens egenskaper och erfarenheter spelar alltså en roll i hur arbetet utförs inom räddningstjänsten.
Räddningstjänsten har kraften att hjälpa men finns alla verktyg och resurser för att möta dagens samhälle?
Vad står vi för på vår arbetsplats?
Det är lätt att framstå som politiskt korrekt och hävda att man arbetar med jämställdhet och mångfald. Men det räcker inte. Att bryta mot gamla invanda mönster och normer kräver att alla på arbetsplatsen ställer sig frågan ”vad står jag för, vill jag ha fler arbetskamrater med olika bakgrund, andra erfarenheter och kompetenser”. Frågan bör även ställas till de som bedriver rekryteringsarbetet.
Det kan vara väldigt svårt att som ny komma in i en grupp och bara i sin personliga egenskap bryta mot normen. Att sedan fäktas mot normen för sin självklara plats blir väldigt tufft och kan få många att säga upp sig.
Arbetsplatsen måste visa att alla nya är välkomna. Gammal invand jargong kan vara kränkande, om en person höjer rösten för att protestera mot något och säger ”det där är inte ok” riskerar den sin plats i gruppen. Men om två eller fler gör det och vet att de har stöd i varandra blir det flera gånger lättare att rulla igång en förändring. En förändring som öppnar upp för en modern arbetsplats som speglar vårt samhälle.
Blåljusfamiljen måste inkludera alla
Räddningstjänsten som arbetsplats är som en familj och ju mer lik den är samhället desto lättare byggs förtroende och förståelse med dem vi ska hjälpa. Men hur ser det ut på Sveriges brandstationer, matchar det samhället? Vad missar vi om vi inte gör det, vad får vi om vi gör det? En inkluderande räddningstjänst skulle vidga kompetensen att nå fram och hjälpa alla.
Fredrik Persson
Firefighters
Bild: Istock
