Lite mycket nu och ledaren är skriven längre från utgivningsdatum än vanligt. Jag är på resande fot och BRF gör åter ett ryck i cancerfrågorna för brandmän. Dels via möten med myndigheter och andra organisationer i Sverige men även med våra internationella vänner och inte minst med Alex Forrest och hans nätverk.
Alex är den som ligger bakom beslutet att klassa cancer som arbetsskada för brandmän i flera länder, han är också en nära vän sedan många år. Genom sitt arbete i WHO:s utskott för cancerfrågor IARC fick han i somras brandmannayrket klassat i kategori 1 relaterat samband mellan vissa cancerdiagnoser. Det är samma kategori som visar sambandet mellan tobak och cancer. Vi tycker att det är hög tid för Sverige att ta ansvar för vad brandmän utsätts för såväl före, under som efter insats och även efter-efter. Ansvaret måste även finnas om brandmän blir sjuka eller än värre dör av en cancerform som kan härledas till arbetet.
Jag vill också ta upp att MSB kör på relaterat Civilförsvaret och inte minst vår beredskap. Mycket intressant är också att man gång på gång dammar av och påminner om Ansvars- Likhets- och Närhetsprincipen. Jag vill självklart lägga till inom rimlig tid. Detta är precis vad BRF har anfört och påmint om sedan decennier.
Sveriges krishantering och de större insatserna bygger på samverkan och samarbete. Det kräver att man tänker till samt utanför sig och sitt. En kommun kan inte bara tro att andra ska hjälpa till när man sparat bort sin egen beredskap och förmåga.
Nu har ju inte staten direkt gått före i frågan att värna vår civilförsvarsförmåga eller svensk räddningstjänst. Som vanligt måste det ske något konkret innan varningar och förutspådda sanningar blir så sanna att de tvingar fram handling. Eller tvingar fram insikten att avstå, alltså avstå från att ta bort.
MSB har nu klivit fram och visar alltmer vart skåpet bör och skall stå samt startat ett antal relaterade utredningar. Jag är faktiskt en aning imponerad. Det sker mycket nu, självklart är det av nöden tvunget och i elfte timmen då omvärlden ser ut som den gör. Bra, för vi klarar knappt, eller inte ens på vissa ställen, primäruppdragen vid räddningstjänsten. Nu med mer uppdrag relaterat civilförsvaret hoppas och tror jag på att räddningstjänsten blir lite mer prioriterad och slipper fungera som en budgetregulator i vissa kommuner. En bra ansats av MSB och det var en stund sen jag skrev bra och MSB i samma mening.
Så jag ser, hör och vet en del annat som inte skrivs i en ledare och absolut inte nu. Men vi kommer få lite nya förutsättningar och våra frågor kommer tas på upp och på allvar. Vi har ett antal viktiga möten kvar med olika beslutsfattare innan 2023. Det var länge sedan vi fick sånt gensvar som nu så det är bara att trava på. Onekligen känns det lite konstigt att vara positiv i dessa tider men är man en enögd fack-idiot som vill värna våra medlemmar, brandmän och svensk räddningstjänst så är man.
Vi har selat ut på banan, håller hårt i tömmarna och rycker tussarna i det sista av 2022 med sikte på 2023.
Hade bra på er! // Peter
