För ett tag sedan skrev jag att vi behöver bra rökdykare. Jag har fått en del reaktioner på det och då också frågan om vad jag anser är nödvändigt att träna/öva för att bli en bra rökdykare. Nedan följer några av de övningar vi tog fram som årliga för att nå en bra nivå när jag jobbade med frågan. Observera att detta är för heltidspersonal, på deltid måste man troligtvis göra ett urval pga mindre mängd övningstid (frågan är bara vad man ska ta bort?). Å andra sidan har man troligtvis en annan riskbild än heltid.
- Livräddningsövningar. Livräddning är det viktigaste och måste fungera. Metodiken är viktig att kunna. Metodiken skiljer sig troligtvis från livräddning vid brand i villa eller lägenhet mot livräddning då man har brand i stora lokaler, det är kanske befogat med två övningar per år. Vill man ytterligare komplicera det hela pratar man brand i publika lokaler med många människor i fara och hur man som rökdykare bör förfara då. En mycket farlig situation för en rökdykare.
- Nödövningar. Om något går snett i rökdykarsammanhang måste vi kunna ingripa och hjälpa varandra på rätt sätt. Det är mycket som kan hända; Rökdykare saknas, rökdykare blir fastklämd, rökdykare blir medvetslös, det uppstår ett akut hot mot rökdykarna (t.ex. en övertändning). Detta är bara några exempel. Minst en nödövning per år, men frågan är om detta räcker?
- Att kunna hantera strålröret rätt i rökdykarsammanhang. Här pratar vi främst om att kunna hantera brandgasbrand. Strålröret är rökdykarens viktigaste verktyg. Minst en övning per år i realistisk miljö är befogad.
- Värmekamera i rökdykning. Om strålröret är rökdykarens viktigaste verktyg så kommer värmekameran god tvåa. Utöver att ge en bild av hur det ser ut i rökfyllt utrymme ger oss värmekameran möjlighet att hitta människor och brandhärd snabbt. Rätt tolkad kan den också ge förvarning om förestående (eller pågående) övertändningar. Om vi inte är tränade kan den också ge oss bilder som vi tolkar felaktigt, något som kan försätta oss i farliga situationer.
- Rökdykning i förhöjd riskmiljö. Här handlar det mycket om att kunna agera som skyddsgrupp och hur man avlöser varandra. Detta bör övas minst en gång per år om det ska fungera i verkligheten.
- Värmebelastningsövning. Att en gång om året testa på hur man reagerar i hög värme. Gärna så vetenskapligt som möjligt med mätning av kroppstemp, vätskeförlust m.m.
- Övning på objekt eller händelse som kräver speciell metodik. Här kan det röra sig om t.ex. fartygsbrand eller någon lokal industri där en rökdykarinsats sker mot speciella risker eller kräver speciellt angreppssätt. Givetvis kan inte alla objekt/händelser övas på ett år, det får bli ett urval av ett objekt/år.
Utifrån dessa övningar höjde vi antalet övningar som skulle göras per person och år till minimum nio st. Det innebär i praktiken att man genomför en rökdykarövning per månad (semestermånaderna juni, juli och augusti räknar jag bort). Att man kan kräva detta av en heltidsbrandman tycker jag är en självklarhet. Det är inte överambitiöst.
Utöver detta tillkommer kemdykning, uppstartsövningar, teori kring rökdykning och inte minst rökdykarledarens viktiga men tyvärr ofta förbisedda roll. Just rökdykarledarens viktiga roll kommer jag att återkomma till i någon spalt längre fram.
Krönika: Ola Morin
