Skogslandet Sverige och ett förändrat klimat

Sverige är ett skogsland där nära 58 procent av vår totala landyta utgörs av produktiv skogsmark. Skogsnäringen har stor betydelse för den svenska ekonomin och utgör mer än 2 procent av vår BNP och sysselsätter cirka 70 000 personer. De många och omfattande skogsbränderna som drabbade Sverige sommaren år 2018 har gett en tydlig fingervisning om att ett förändrat klimat kommer att leda till en ökad risk för bränder i skog- och mark. 
Enligt SMHI ger sommaren 2018 en bild av hur framtidens sommartemperaturer kan komma att bli. Ett generellt varmare klimat medför att säsongen för bränder i skog- och mark i framtiden förväntas bli längre, öka antalet bränder och en ökad förekomst av extremt höga brandrisknivåer ger fler häftiga och intensiva bränder. I slutet av detta århundrande förväntas det ske närmare en fördubbling i antal dagar med stor brandrisk i sydöstra Sverige.

Analys av brandrisker en förutsättning för ett effektivt arbete

De flesta och mest omfattande bränderna inträffar vid långvarig torka med höga eller extremt höga brandriskvärden och ofta i kombination med hög vindhastighet, Mänskliga aktiviteter är den vanligaste orsaken till bränder i skog- och mark. Blixtnedslag svara för en mindre del ca 5-10 % av antalet bränder. För att möta den ökade sannolikheten för fler och mer omfattande skogsbränder krävs en förbättrad förmåga i samhället att både förebygga och hantera skogsbränder. Att använda prognoser för brandrisk och åska är ett bra verktyg för att både kunna förebygga bränder men också för att kunna hantera uppkomna bränder. När brandrisken i skog- och mark är hög krävs extra uppmärksamhet och bevakning för att informera och vägleda allmänhet och näringsverksamhet om vad som riskerar att orsaka en brand i skog- och mark. Brandriskprognossystemet är även ett viktigt verktyg för länsstyrelser och kommuner när de ska ta ställning till behovet av ett eldningsförbud och bevakning med skogsbrandflyg. Med stöd av prognoser för brandrisk och åska har den kommunala räddningstjänsten också större förutsättningar att öka sin beredskap att genomföra snabba och effektiva släckinsatser vid en uppkommen brand. Skogsbrandflyget i sin tur ökar förutsättningarna att upptäcka och lokalisera bränder i ett tidigt skede. Det är därför av stor vikt att aktörer som kommunal räddningstjänst, länsstyrelser och skogsnäringen har en god förmåga att använda sig av brandriskprognossystemet, ”Brandrisk i skog och mark”. Utöver dessa aktörer finns också behov av att andra som bedriver verksamhet som innebär risker för antändning i skog- och mark utvecklar sin kompetens att använda sig av brandriskprognossystemet. Detta för att på egen hand kunna bedöma behovet av att införa begränsningar av sin verksamhet i perioder när det råder hög brandrisk i skog- och mark.

En snabb förstainsats är betydelsefull

Som framgått spelar tidig upptäckt och en snabb förstainsats en central roll vid effektiv skogsbrandsbekämpning för att undvika att branden växer i storlek och blir svårsläckt och resurskrävande. Vad avser snabba förstainsatser har staten det senaste året stärkt förmågan genom att kommunerna kostnadsfritt har möjlighet att avropa flygande resurser för släckinsatser. I anslutning till detta har också omfattande utbildningsinsatser över hela landet genomförts för att öka förmågan att använda de flygande resurserna på ett effektivt sätt. Det är dock viktigt att ha färskt i minne att den huvudsakliga bekämpningen av skogsbränder sker på marken och är många gånger mycket personalkrävande.

Långvarig minskning av tillgång till personal vid omfattande insatser

Utvecklingen i kommunal räddningstjänst har under lång tid gått mot en ökad professionalisering med fokus på att hantera frekventa händelser som trafikolyckor och byggnadsbränder. Personal i kommunal räddningstjänst har i dag högre utbildningsnivå och ett bredare ansvar vilket banat väg för mer effektiva insatser. Men det har delvis skett på bekostnad av beredskapen för omfattande och långvariga räddningsinsatser som till exempel storskaliga skogsbränder. Det beror på en betydande minskning av antalet deltidsanställda brandmän och frivilliga i räddningsvärn. I dag finns inte heller civilpliktiga räddningsmän. Exempelvis fanns det 1969 närapå 50 000 män och kvinnor med någon form av träning och utbildning i för brandsläckning medan motsvarande siffra för 2017 var cirka 17 000 personer. På 50 år har alltså antalet krympt från 50 000 till cirka 17 000. Sammantaget blir skillnaden enorm.

Behov av frivilliga

Erfarenheten från omfattande räddningsinsatser såsom skogsbränder eller översvämningar tillsammans med ett förändrat säkerhetspolitiskt läge visar på ett behov av att Sverige ska ha förmåga till räddningstjänst under stora påfrestningar under lång tid. En god beredskap kräver en viss grad av överkapacitet både vad gäller materiel och personal. Staten har genom MSB omfattande förstärkningsresurser för att bistå vid bland annat skogsbränder, översvämningar och oljeskadeskydd – och det kan även ses som en förstärkning av förmågan för räddningstjänst under höjd beredskap. För att klara uthålligheten och komplettera ordinarie hel- och deltidspersonal behövs det fler frivilliga som kan bistå vid omfattande räddningsinsatser.

Utnyttja engagemanget hos frivilliga

MSB gavs under 2019 i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera kommunernas behov av att i större omfattning än i dag inrätta räddningsvärn som kan bistå räddningstjänsterna vid omfattande skogsbränder och andra typer av naturolyckor. Skogsbränderna 2014 och 2018 har visat att det finns en stor vilja hos många privatpersoner att hjälpa till när något inträffar och att det är viktigt att tillvarata detta engagemang på ett klokt sätt. Bland annat har skogsbrandvärn bildats på flera platser i landet under senare år. Det har framförallt skett på initiativ av boende på landsbygden som vill kunna bidra när något inträffar. Andra exempel på organisationer som gjort betydande insatser är frivilliga försvarsorganisationer och lokala LRF-grupper. En annan betydande resurs är personer som tidigare arbetat som brandmän som en gång utbildats av staten och har erfarenhet, utbildning och många gånger ett stort engagemang. Skogsnäringen och naturvården är andra exempel på sektorer som med sina specifika kompetenser är resurser som kan nyttjas framförallt vid skogsbränder men kan säkerligen nyttjas vid andra mer omfattande naturolyckor. Nu gäller det för kommunal räddningstjänst att ta vara på det engagemang som finns. Det centrala är att dessa utbildas och övas för de uppgifter de är tänkta att utföra. Dessutom är det av stor vikt att det säkerställs att avtal och försäkringsfrågor är på plats innan man avropar hjälp från frivilliga.
I en framtid där vi kan förvänta oss fler extremt torra somrar, fler stormar och översvämningar och andra olyckor som kräver omfattande engagemang från många personer, är det viktigt att organisera, utbilda och öva frivilliga för att de ska kunna utgöra ett nödvändigt tillskott vid olika insatser. De frivilliga kan i detta sammanhang utgöra ett viktigt komplement till ordinarie personal och ska inte på något sätt ses som en ersättning för att öka vår beredskap för olyckor och kriser, och för krig.

Text: Patrik Perbeck, chef för enheten för inriktning av skydd mot olyckor och enheten för brand och räddning.
Foto: Patrick Persson